Sebastian Eguren visste mycket väl vad han riskerade när han skrev på för AIK. Han visste att han förmodligen skulle attackeras eller trakasseras av grönvita anhängare. Lyckligtvis skrev han ändå under kontraktet.
Varför var det så viktigt?
Jo, för enligt mig måste alla inom fotbollen visa vem som bestämmer. Vi har sett tendenser som pekar mot att människor – som inte nödvändigtvis bryr sig om fotboll över huvud taget – får allt mer att säga till om. Vi har sett det kring till exempel AIK tidigare – i dag såg vi det hos personer som säger sig representera Hammarby.
Fotbollsfamiljen måste gå ihop och agera mot sådana personer som i dag störde AIK:s träning för att hota en före detta klubbhjälte. De har ingenting med fotboll att göra även om de mycket väl kan motivera sitt agerande med fotbollsladdade ord som klubbkänsla, svek eller till och med förräderi.
En dag som den här känns det extra viktigt att poängtera att det är stor skillnad på en supporter och en huligan. En supporter har med fotboll att göra – det har inte en huligan.
Jag kan förstå besvikelsen hos Hammarbys”riktiga” fans och jag tycker en sund besvikelse behövs i fotbollen. Vi behöver rivalitet, och självklart ska man få känna sig sviken om en spelare som Eguren skriver på för värsta rivalen. Men därifrån är vägen lång till att bete sig som en idiot och faktiskt hota någon. Den stora massan inser det – men tyvärr inte alla.
Det finns ingen given lösning på hur det här problemet ska lösas, men jag tror att ett litet steg på vägen skulle kunna vara att alla vi som älskar fotboll tar avstånd från sådana här händelser så fort vi får chansen. Det kanske är naivt, men jag tror ändå att det kan resultat på sikt.
Robert Laul på aftonbladet skriver idag – ovanligt klokt – om en annan sak som också måste till. Han skriver att samhället i stort måste agera. Det håller jag med om.
