Höstens PL-floppar

Folk tycker om sågen. Jag tror att det är därför som begreppen schlager och eurovision är så stora i det här landet. Man kan samlas i grupp, ta några glas vin och sedan döma, såga, kritisera och spy galla i någon timma. Det är humörshöjande. Så fort jag hade lagt upp mitt höstens lag i tisdags så var det flera som snabbt kom med förslaget om en fiasko-elva också. Ni vill se lite gammalt hederligt gnäll. I hear you. Vem är jag att neka er det?

Höstens sämsta PL-lag är enligt mig det som står att läsa nedan. Jag hade ett krav för att ta ut en spelare; han ska ha deltagit i ett gäng matcher för sitt lag denna säsong. Killar som Santa Cruz, Edman, och Aquilani kvalificerar sig inte. Visst kan man vara ett misslyckande när man sitter på bänken, men man kan inte för stunden göra bort sig fotbollsmässigt. De spelare jag tagit ut har underpresterat på planen, och det har gett dem platsen i elvan. Självklart är det också så att man alltid har rätt att ställa stora krav på de spelare man vet är högklassiga i grunden. Jag brukar ta hänsyn till förväntningar och grundkrav när jag gör den här typen av elvor – så även denna gång.

Målvakt: Peter Cech, Chelsea
Cech kan ju vara glad att han har ett försvar i världsklass framför sig – det är backlinjen och inte Cech som har störst del i att Chelsea kan stoltsera så få insläppta mål. Oroväckande många av de mål som ändå har släppts in går att härleda till en målvaktstavla. Det är inte alltid en fulländad Rembrandt, utan vissa gånger en halvkladdig streckgubbe. Det är för många misstag, rätt och slätt. Sedan har vi det här med pondus och självförtroende. Det är en viktiga egenskaper för en burväktare, och just nu finns det lika mycket pondus och självförtroende i Peter Cech som det finns sunt förnuft och verklighetskontakt i Anna Anka.

Högerback: Bernard Mendy, Hull
Mendy håller till i både backlinjen och på mittfältet i Hull. Alltid till höger. Som mittfältare är han ok – som högerback är han en gigantisk säkerhetsrisk. Han förivrar sig, väljer svåra uppspel (ibland till och med dribblingar) när laget ska framåt, han begriper inte hur man håller en offsidelinje, och han var uppenbarligen inte med den dagen då hans juniortränare gick igenom grunderna i ett defensivt positionsspel. De gånger han spelar högerback så är det mer regel än undantag att motståndarlaget gör ett mål som har sin upprinnelse på Mendys kant.

Mittback #1: Jamie Carragher, Liverpool
Oh, how the mighty have fallen. Ok, så det är inte bara Carragher som ska beskyllas för Liverpools hopplösa defensiv denna säsong – alla har varit dåliga till och från. Det kan inte heller vara lätt att byta mittbackspartner så som Linda Rosing byter samlagspartner. Men man kan rapa ursäkter och förklaringar en hel dag utan att faktiskt helt ursäkta eller förklara Carraghers usla säsongsupptakt. Han har missat brytningar, förlorat nickdueller, gjort bort sig i offsidelinjen, gjort självmål och varit allmänt förvirrad. Det har sett något bättre ut de senaste veckorna, men upptakten på säsongen var parodisk.

Mittback #2: Joleon Lescott, Man City
Jag anser mig ha rätten att kräva mer än det jag fått se av Lescott i City. Han kostade skjortan och hela ärmen, och skulle gå in och bossa i ett mittförsvar som på pappret ser väldigt bra ut. Det har gått sådär. Lescotts spel brukar präglad av både självklarhet och fysik. Jag har saknar på tok för mycket av båda delarna hos honom den här säsongen. Han ser oväntat otrygg ut, och förlorar oväntat många dueller. Betänk att City har släppt in hela 24mål i ligaspelet. Det är tio fler än Villa som också haft totalt nykomponerat mittförsvar till stor del, och sex fler än Liverpool vars försvar de flesta med rätta kallat uselt denna säsong. Då har de ändå en av ligans bästa målvakter på linjen. I det läget så måste backlinjen kritiseras, och Lescott är chef i just backlinjen.

Vänsterback: Wayne Bridge, Man City
Bridge har aldrig varit en högklassig vänsterback. Han har en hög högstanivå, men är ganska ojämn, och kan stundtals stå för rent bedrövliga insatser. Att han i City egentligen saknar riktig konkurrens på vänsterbacken har också sett ut att göra honom något bekväm. I vissa matcher så har Bridge varit än av motståndarnas bästa anfallsspelare – så mycket har han slarvat i positionsspelet, så många uppspel har han slängt bort, och så många högeryttrar har han generöst låtit skapa en autobahn på hans vänsterkant. £14M. Tillåt mig le.

Högerytter: Nani, Man U
Jag avhandlade fallet Nani häromdagen i en blogg. Jag står fast vi det jag sa då; Jag har gett upp om Nani. Det blir ingen klassisk Man United-ytter av den mannen. Därtill är han en på tok för komplicerad fotbollsspelare, med en på tok för liten fotbollshjärna. Det är nästan att mysterium att Nani har kunnat ha Fergie som tränare i tre år och ändå inte lärt sig ett dyft. Han är rent ut sagt värdelös på att värdera situationer. Han förstår helt enkelt inte när han gör klokast i att enkelt leverera en passning till en lagkamrat, eller när det är läge att utmana. Det finns inget jag provoceras av så mycket som yttrar som egenhanda sabbar vad som ser ut att kunna bli farliga anfall. Med sitt bollkladdande, sitt uppstannande, och sina illa valda dribblingsförsök, så är Nani expert på området.

Central mittfältare #1: Luis Jimenez, West Ham
Jag berömde Zola för lånet av Jimenez. Vi pratar om en spelare som varit klart delaktig i ett Serie A-vinnande lag, och vi pratar om en spelare som borde passa utmärkt för den fotbollsfilosofi som Zola står för. Men Jimenez har inte fått mycket utrymme att visa upp sin teknik eller sina känsliga fötter. Istället har han sett ut att ha svårt med fysiken och tempot, och just nu har han svårt att platsa i ett halvdant West Ham.

Central mittfältare #2: Hayden Mullins, Portsmouth
Jag tycker ju i grunden att Mullins är en ganska habil PL-spelare. Han gjorde ett fullgott jobb för Hammers, och när han bytte bort dem mot Pompey för snart ett år sedan så gjorde han sig ordinarie direkt. Därför är det så förvånande att se honom så blek denna säsong. Han ser långsam och något otränad ut. På senare tid så har Mullins faktiskt stått utanför laget, och det trots att han alltså är ett ganska nytillkommet trupptillskott, och att Pompey inte direkt köpt in dussinvis med konkurrenter sedan hans ankomst. Från tongivande och ordinarie till undermålig och bänkad på några månader. Illa.

Vänsterytter: Ryan Babel, Liverpool
Liverpools svar på Nani. Fotbollsmässigt lider han nästan exakt samma brister som portugisen. Den enda skillnaden på de två är att Babel verkar ha ännu sämre psyke än Unitedspelaren. När Babel inte tar felbeslut och underpresterar på planen så gnäller han i media om bristen på speltid eller hintar om att han vill byta klubb. Det är alltså inte nog med att Babel är en hopplöst misslyckad talang, han är ute offentligt och ifrågasätter sin tränares beslut också. Liverpool bör sälja i januari, även om de bara får ett flaskställ och en säck västar.

Anfallare #1: Jason Scotland, Wigan
Ett perfekt exempel på hur smärtsam skillnaden på The Championsip och Premier League kan vara. Firad målkung i Swansea, sågad målsumpare i Wigan. Det var tränaren Martinez som tog med sig Scotland när han bytte Swansea mot Wigan i somras. Jag var försiktigt positiv. Vi hade här en kille som hunnit fylla 30, och som nu skulle ta sig an ett sista stort äventyr i fotbollskarriären – med en tränare som uppenbarligen tror på honom. Vi hade också en spelare som snittat 0.5 mål/match i skotska PL och CCC sett över de senaste fyra åren. Än så länge har inte rutin, tränarförtroende, eller målsnitt i karriären hjälpt honom en dyft. Målnollan i ligaspelet är intakt för Scotland, och vid varje målchans kan man verkligen se hur det knyter sig för honom. Ingen förväntade sig att Scotland skulle vinna PL:s skytteliga, men nu har han gjort noll mål på 17 (10+7) matcher. Det duger inte.

Anfallare #2: Eduardo, Arsenal
Det får var slutdaltat med Eduardo nu. Hur länge kan han ursäktas för att han bröt benet? Djibril Cissé har fan i mig brutit benet två gånger, och har kommit tillbaka och presterat ett bättre målsnitt än Arsenals kroatbrasse. För det är just målsnittet som är uselt. Killen är anfallare, det betyder att han måste göra mål. Att de är snygga när de väl kommer eller att han ofta visar underbar bollkänsla höjer inte målsnittet. Karln har gjort 5 mål på 28 (18+10) ligamatcher för Gunners. Och då pratar vi om ett lag som alltid skapar mycket målchanser och som ofta gör mycket mål. Ingen kan inbilla mig att Eduardos målsnitt är godkänt under de förutsättningarna. Inte blir det bättre av att han ofta framstår som klen och tunn.

Bänk:
Ben Foster, Man Utd
Martin Skrtel, Liverpool
Tony Hibbert, Everton
Jonathan Greening, Fulham
Tuncay, Stoke
Morten Gamst Pedersen, Blackburn
Emile Heskey, Aston Villa

Nu är det er tur. Jag vill se era flopp-elvor, och förstås höra era kommentarer om min.

**********************************************

Jodå, jag tänker dra igenom det mest intressanta från the midweek action också. I eftermiddag. Det här förtjänade ett eget inlägg. Så pumpa in era flopp-elvor nu, så hörs vi igen till eftermiddagen/kvällen.

Dela artikeln