Jag vet att Eredivisie är en av världens mest anfallsglada ligor, men man måste fortfarande få tillåtas att bli imponerad av PSV Eindhoven just nu.
De fem givna stormakterna inom europeisk ligafotboll är för mig England, Spanien, Tyskland, Italien och Franrike och kommer att så vara ett tag framöver.
Bakom dem finns fyra central-/sydeuropeiska ligor (och två östeuropeiska) som slåss för att stärka sina koefficientaktier; Portugal, Holland, Turkiet och Grekland. Bland de fyra ligorna finns ett lag som, i mina ögon, utmärker sig lite extra.
PSV Eindhoven vann sin senaste match med 2-0 mot Vitesse och den innan det med 10 – 0 (!) mot klassiska Feyenoord. Jag har alltid gillat både holländsk fotboll och Eredivisie, och nu känns den än mer intressant än någonsin. Detta dels för att vi har en drös svenskar i ligan, men även för att det aldrig tidigare funnits så många topplag: PSV, Ajax (Med Rasmus Lindgren) och Twente (Bengtsson och Bajrami) ser absolut starkast ut, men får konkurrens av AZ (Wernbloom och Rasmus Elm), Groningen (Stenman och Granqvist), Roda och Utrecht.
Nu tillbaka till ämnet. Jag har alltid tycket att Ajax varit mest spännande i Holland, men nu vill jag hävda att PSV har både Hollands och de sex ”övriga” ligornas skönaste trupp. De har en magnifik spelfördelare och bolltekniker i den ungerske vänsterspringaren Balazs Dzsudzsak, en spännande ungrare som äntligen verkar ha fått det riktigt genombrottet. Han ligger, just nu, bakom det mesta i PSV:s offensiv, samma offensiv som har 12-0 på de två senaste matcherna.
PSV ställer upp enligt 4-3-3, eller 4-1-2-2-1 för att vara mer specifik. Till höger i försvaret hittar vi den gamle Öster- och Helsingborgs-bekantingen Atiba Hutchinson som kom till PSV under sommaren efter succén i FCK. På andra kanten spelar den unge holländske landslagsmannen Erik Pieters och har brassen Marcelo tillsammans med med den holländska veteranen Wilfred Bouma innanför sig. På mitten städar det holländska kraftpaketet Orlando Engelaar bakom den svenske succén Ola Toivonen och Hollands nya fixstjärna Ibrahim Afellay (som meddelat att han lämnar klubben i januari).
I tremannanfallet inledde Marcus Berg säsongen från start centralt men har nu, med stor sannolikhet, fått lämna över platsen till Jonathan Reis, en 21-årig brasse som kom till PSV redan 2007 men som först nu börjat leverera på riktigt. Reis har en brokig bakgrund i kombination med fantastisk talang, men droger och skador har hittills satt käppar i hjulet för ”den nye Adrian Mutu”, som förhoppningsvis får rätsida på karriären nu och får visa sin otroliga känsla på plan. På kanterna finns tidigare nämnde Dzsudzsak med Jermain Lens, en holländare med bakgrund från Surinam (precis som Ruud Gullit, Frank Rijkaard, Edgar Davids, Patrick Kluivert och Clarence Seedorf) som man oftast hittar ute till höger och som år 2010 gjort landslagsdebut. Den kom inte mot Sverige men där fick han chansen sedan Kuyt tvingats utgå skadad redan efter 29 minuter.
I mål då? Andreas Isaksson behöver nog ingen närmre förklaring men han ser verkligen ut att, tillsammans med Bouma-Marcelo, ha hittat tillbaka till gammal storform, som när han tog Djurgården till SM-guld och fick chansen i Rennes. ”Isak” har på elva matcher bara släppt in åtta mål och är en stor anledning till att PSV fortfarande har en nolla i förlustkolumnen.
Visst, Afellay och Toivonen i all ära. Men i PSV är det just nu Balazs Dzudszak som regerar. Jobbigt att uttala? Äh, lägg bara ”Balas Dsudsak på minnet” och du har en spelare som jag höjer till skyarna, men som i andra talangers frånvaro gör några mediokra säsonger i Sunderland och sedan försvinner till franska ligan där han desperat försöker rädda karriären i typ PSG eller Monaco. Sedan slår han igenom på nytt och blir ihågkommen för namnet mer än det kvicka spelet.
Räkna med att PSV Eindhoven snart kan vara i spillror. Bänken med (bland andra Berg, Koevermans och Bakkal) skrämmer inte mig särskilt mycket, för visst kommer Afellay, Toivonen, Dzsudzsak och Reis lämna inom ett år?
One Response