Mycket action de senaste dagarna. Inte minst igår. Så mycket action att jag inte vet var jag ska börja. Det kan i och för sig bero på att jag hade tänkt börja med att skriva ett par ord om Liverpool. Jag är så ovan att skriva något positivt om Liverpool, att jag nästan glömt bort hur man gör. Jag får försöka – Liverpool förtjänar det, nämligen.
Det är inte så jäkla svårt att begripa varför det känns ovant, och nästan konstigt att omnämna Liverpool i positiva ordalag. Laget har varit skrattretande uselt under i princip hela säsongen. Så fort de gjort något bra, så har de precis efter det sett till att göra bort sig å det grövsta – och vips så var man tillbaka på ruta ett.
Det är också dessa täta bakslag som jag tror är den största anledningen till att Liverpool sett ut som en lag i härdsmälta i princip sedan september. Liverpoolspelarna har aldrig gett sig själva chansen att bygga upp sitt självförtroende. Om ett lag ska vinna fotbollsmatcher så måste det finnas en plattform att stå på. Plattformen behöver ha byggstenar gjorda av trygghet och självförtroende. Varje gång Liverpool har börjat bygga på en sådan plattform så har det kommit ett på pappret betydligt sämre lag och slagit plattformen i spillror – och Liverpoolspelarna har då börjat grubbla, ifrågasätta sig själva och tvivla på lagets förmåga. Den mentala biten är för mig den enskilt största anledningen till att Liverpool ligger där de ligger i tabellen.
Många är de som hittat andra anledningar. Har det inte hetat att det varit Rafa som coachar laget fel så har det hetat att vi nu egentligen bara får se något som ligger närmare sanningen än vad Liverpool gjorde förra säsongen. Det har hetat att Liverpools trupp faktiskt är sämre än både Villas och Spurs. Jag har aldrig riktigt köpt det. Jag är inte ute efter att nedvärdera någon PL-klubb, eller någon managers lagbygge. Men jag anser helt enkelt inte att varken Villa eller Spurs har en särskilt mycket bättre trupp än Liverpool.
Igår så sakande Liverpool Agger, Johnson, Benayoun, Gerrard och Torres. Om nu Spurs har en så makalöst bred trupp, och om nu Liverpool är noll och ingenting utan Gerrard och Torres – hur kan det då komma sig att Spurs var helt oförmögna att skaka ett krisdrabbat och decimerat Liverpool? Vi pratar visserligen om en enda match, och då kan allt hända. Men jag tycker att Liverpool igår bevisade att de har en trupp som är fullt kapabel att vara med i toppen och kriga.
Liverpool bevisade en sak till igår. De bevisade att de har en fansskara som insett värdet i att helhjärtat stötta spelare och manager när det går som tyngst. Mängder med fans slöt upp och mötte spelarna med sånger och stöd redan när de anlände till arenan timmarna innan match. Till och med från TV-soffan kunde man igår känna, se och höra att Anfield hade en av sina magiska kvällar igår. Så länge Liverpool får den här typen av uppbackningar så kommer de att förbli ett lag som vägrar att ge upp.
Tottenham hade en positiv period under början av andra halvlek. Liverpool hade vunnit mittfältskampen, och Spurs slutade spela igenom sitt mittfält, och spelade istället över detsamma. Crouch fick en del bollar att jobba med och återigen skymtades tendenser till att Liverpool skulle bli försiktiga, räddhågsna och ängsliga. Men de lyckades ta sig ur krampaktighetens grepp och avslutade matchen väldigt, väldigt bra. Där fanns plötsligt ett Liverpool som vågade vinna, som ville döda matchen, och som spelade med stort hjärta och intensiv nu jävlar-inställning. Det var länge sedan jag såg Liverpool agera så. Det var ett trevligt återseende.
Bäst i Spurs var Harry Redknapp. ‘Appy ‘Arry var ingen solstråle efter matchen, men han var ointresserad av att leta ursäkter. Han kände inget behov av att prata om den straff som hans lag kanske skulle haft, eller om den straff som Liverpool fick. Redknapp konstaterade att de inte kom upp i den nivå de hade behövt, och han berömde alltifrån Liverpools presspel till Liverpools stöd från läktarhåll. Det var befriande att höra, och det hedrar Redknapp.
Liverpool har fått en sista chans nu. Än så länge har alltså varje fall framåt följts upp av ett regelrätt ras bakåt. Liverpool har inte råd med det en gång till. Nu väntar Wolves (b), Bolton (h), och Everton (h). Om Liverpool kan slå Spurs utan ett gäng nyckelspelare så har de chansen i de närmsta tre matcherna också. Och som sagt: De måste ta den chansen om CL-spel ska bli en verkligenhet även nästa säsong. Om Liverpool ännu en gång floppar efter en framgång så kommer det att missa CL. Nu har de gett sig själv chansen. De måste ta den, för jag tror inte att den kommer åter denna säsong.
Det är ingen idé för Liverpoolfansen att fortfarande hoppas att denna säsong ska kunna gå att se tillbaka på och minnas ömt. Men utrymme till en vändning finns fortfarande. Liverpool gav sig själva chansen att påbörja en vändning och säkra CL-spel i och med segern igår. En sista chans, ifall ni frågar mig.
Arsenal toppar tabellen. Jag ska vara ärlig: Jag trodde aldrig att Arsenal skulle göra det i slutet av januari. Jag ska fortsätta vara ärlig: Jag tror fortfarande inte Arsenal vinner ligan. Faktum är att jag inte skulle sätta en hundring på det till 50 gånger pengarna.
Igår var Arsenal ok, men inte mer. Första halvleken var faktiskt ganska dålig från Londonlagets sida. Det saknades rörlighet, det saknades muskler och det saknades skärpa. Boltons 2-0-ledning var visserligen inte helt logisk, men Arsenal hade svårt med Boltons fysik och Davies skicklighet i luftrummet i början av matchen, och Bolton utnyttjade i sin tur det som uppstod.
När Rosicky reducerade innan halvtid förstod man hur andra halvlek skulle se ut, och redan där och då var jag övertygad om att Gunners skulle vända. Så blev det också. Men det var jäkligt synd att kvitteringen fick komma till på det sättet som den gjorde. I mina ögon är det ett av de mest horribla mål jag någonsin har sett. Gallas snodde bollen genom att nästan bryta fotleden på Mark Davies. Domare Wiley stod fyra meter från situationen, men lät spelet fortgår, och Arsenal gjorde mål. Det är viktigt att poängtera att Arsenalspelarna inte gjorde något fel. Man ska spela till domaren blåser. Jag kan visserligen tycka att Gallas borde stannat upp – han måste ha känt att han var nära att skada en motståndare allvarligt. Men han stannade inte upp, och i slutändan är det domaren och inte Gallas som ska starta och stoppa spelet.
Misstaget var gigantiskt. Wenger förfogar över ett tekniskt skickligt och ganska mårväxt lag. Hans spelare får inte helt sällan leva med att bli tacklade till backen och sparkade på både smalben och hälsenor. Men den hände ju faktiskt att Arsenalspelare också råkar stå för en regelvidrig tackling. Gallas ville förstås inte träffa Davies igår, men det gjorde han. Det skulle inte bara ha blivit frispark till Bolton, det skulle ha blivit rött kort till Gallas och frispark till Bolton. Tacklingen var fruktansvärd, och Davies fick åka direkt till sjukan för röntgen. Lyckligtvis klarade han sig undan skellettskador, men det var tur och inget annat.
Jag tror att Arsenal hade vunnit matchen vilket som. Men nu de fick en alltför enkel resa, och de fick det tack vare Wiley. När det var nästan 40 minuter kvar av matchen så borde det ha stått 1-2 och inte 2-2. Arsenal skulle i det läget också blivit reducerade till tio man. Det hade som sagt blivit en tuffare resa då.
Oväntat förresten att Wenger kategoriserade Gallas tackling som något han inte sett ordentligt, men som såg ut att vara ganska ofarlig. Jag hoppas att han tittar igen, för det var den typen av tackling som brukar få Wenger att tugga fradga i vredesmod.
I övrigt kan vi notera att Fabregas fortsätter att visa upp ett spel som gör att det känns helt rätt att kalla honom för en av världens just nu absolut bästa fotbollsspelare. Vi kan också notera att den normalt bergsäkre Jääskeläinen igår var riktigt under isen igår. Arsenals två första mål var båda målvaktstavlor i min bok.
6-4 på Villa Park. Handen upp alla ni som livebettade på det resultatet 30 minuter in i matchen. En halvtimma in i matchen stod det 2-0 till Blackburn, och Villa såg chockade ut. Villa brukar inte chockas av fysik, nickdueller och längre bollar. Big Sam-fotboll är något som O’Neills Villa brukar behärskar väl, men inte under inledningen av matchen igår. Kalinic gjorde både 1 och 2-0 efter inlägg in i Villaboxen, och just då var det faktiskt omöjligt att se Villa stänka sex mål. Börjar man väl få problem med Blackburn, deras fysik och deras luftspel så brukar det vara ganska klurigt att slingra sig ur greppet.
Villa behövde aldrig själva hitta lösningar på problemen. Reduceringen kom snabbt efter Blackburns 0-2 och knappa tio minuter senare så kom avgörandet. Det var visserligen bara en kvittering, men den kom på straff efter att Chris Samba blivit rättmätigt målchansutvisad. Upphämtningen och det numerära överläget var ett faktum. Helt plötsligt var det uppenbart att Blackburn aldrig skulle kunna hämta sig – Villa hade i princip bokat Wembleybiljetten redan i halvtid. Det var oväntat. Tio minuter tidigare hade de verkligen blivit runtbossade av Blackburn, och uppförsbacken så faktiskt ganska brant ut.
Jag gläds med Villa och O’Neill. Jag är full av beundran för vad O’Neill har gjort med Villa de senaste åren, och en cupfinal är välförtjänt lön för mödan. Senast Villa var i en cupfinal var 1996 – även då var det i Ligacupen, och då vann man. Jag erkänner utan omsvep att jag hoppas att de upprepar den bedriften denna säsong – oavsett vilket Manchesterlag de ställs mot.
De sista orden i dagens blogg får handla om James Milner: Grabben går mot en helt fruktansvärt bra säsong. Jag hade aldrig tagit ut honom i en VM-trupp för ett år sedan, men just nu är han given i Sydafrika. Jag vill till och med påstå att en Milner i dagens form ska spela från start för England.
Jag är åter kry, och därför blir det förstås ny blogg, och Fredagstips imorgon.
Det är inte så jäkla svårt att begripa varför det känns ovant, och nästan konstigt att omnämna Liverpool i positiva ordalag. Laget har varit skrattretande uselt under i princip hela säsongen. Så fort de gjort något bra, så har de precis efter det sett till att göra bort sig å det grövsta – och vips så var man tillbaka på ruta ett.
Det är också dessa täta bakslag som jag tror är den största anledningen till att Liverpool sett ut som en lag i härdsmälta i princip sedan september. Liverpoolspelarna har aldrig gett sig själva chansen att bygga upp sitt självförtroende. Om ett lag ska vinna fotbollsmatcher så måste de ha en plattform att stå på. Plattformen behöver ha byggstenar gjorda av trygghet och självförtroende. Varje gång Liverpool har börjat bygga på en sådan plattform så har det kommit ett på pappret betydligt sämre lag och slagit plattformen i spillror – och Liverpoolspelarna har då börjat grubbla, ifrågasätta sig själva och tvivla på lagets förmåga. Den mentala biten är för mig den enskilt största anledningen till att Liverpool ligger där de ligger i tabellen.
Många är de som hittat andra anledningar. Har det inte hetat att det varit Rafa som coachar laget fel så har det hetat att vi nu egentligen bara får se något som ligger närmare sanningen än vad Liverpool gjorde förra säsongen. Det har hetat att Liverpools trupp faktiskt är sämre än både Villas och Spurs. Jag har aldrig riktigt köpt det. Jag är inte ute efter att nedvärdera någon PL-klubb, eller någon managers lagbygge. Men jag anser helt enkelt inte att varken Villa eller Spurs har en särskilt mycket bättre trupp än Liverpool.
Igår så sakande Liverpool Agger, Johnson, Benayoun, Gerrard och Torres. Om nu Spurs har en så makalöst bred trupp, och om nu Liverpool är noll och ingenting utan Gerrard och Torres – hur kan det då komma sig att Spurs var helt oförmögna att skaka ett krisdrabbat och decimerat Liverpool? Vi pratar visserligen om en enda match, och då kan allt hända. Men jag tycker att Liverpool igår bevisade att de har en trupp som är fullt kapabel att vara med i toppen och kriga.
Liverpool bevisade en sak till igår. De bevisade att så länge de har en fansskara som insett värdet i att helhjärtat stötta spelare och manager när det går som tyngst. Till och med från TV-soffan kunde man igår känna, se och höra att Anfield hade en av sina magiska kvällar igår. Så länge Liverpool får den här typen av uppbackningar så kommer de att förbli ett lag som vägrar att ge upp. Igår väntade x antal
Spurs hade en positiv period under början av andra halvlek. Liverpool hade vunnit mittfältskampen, och Spurs slutade spela igenom sitt mittfält, och spelade istället över detsamma. Crouch fick en del bollar att jobba med och återigen skymtades tendenser till att Liverpool skulle bli försiktiga, räddhågsna och ängsliga. Men de lyckades ta sig ur krampaktighetens grepp och avslutade matchen väldigt, väldigt bra. Där fanns plötsligt ett Liverpool som vågade vinna, som ville döda matchen, och som spelade med stort hjärta och intensiv nu jävlar-inställning. Det var länge sedan jag såg Liverpool agera så. Det var ett trevligt återseende.
Bäst i Spurs var Harry Redknapp. ‘Appy ‘Arry var ingen solstrålade efter matchen, men han var ointresserad av att leta ursäkter. Han kände inget behov av att prata om den straff som hans lag kanske skulle haft, eller om den straff som Liverpool fick. Redknapp konstaterade att de inte kom upp i den nivå de hade behövt, och han berömde alltifrån Liverpools presspel till Liverpools stöd från läktarhåll. Det var befriande att höra, och det hedrar Redknapp.
Liverpool har fått en sista chans nu. Än så länge har alltså varje fall framåt följts upp av ett regelrätt ras bakåt. Liverpool har inte råd med det en gång till. Nu väntar Wolves (b), Bolton (h) och Everton (h). Om Liverpool kan slå Spurs utan ett gäng nyckelspelare så har de chansen i de närmsta tre matcherna också. Och som sagt: De måste ta den chansen om CL-spel ska bli en verkligenhet även nästa säsong.
Det är ingen idé för Liverpoolfansen att fortfarande hoppas att denna säsong ska kunna gå att se tillbaka på och minnas ömt. Men utrymme till en vändning finns fortfarande. Liverpool gav sig själva chansen att påbörja den vändningen i och med segern igår. En sista chans, ifall ni frågar mig.
Arsenal toppar tabellen. Jag ska vara ärlig: Jag trodde aldrig att Arsenal skulle görandet i slutet av januari. Jag ska fortsätta vara ärlig: Jag tror fortfarande inte Arsenal vinner ligan. Faktum är att jag inte skulle sätta en hundring på det till 50 gånger pengarna.
Igår var Arsenal ok, men inte mer. Första halvleken var faktiskt riktigt dålig från Londonlagets sida. Det saknades rörlighet, det saknades muskler och det saknades skärpa. Boltons 2-0-ledning var visserligen inte helt logisk, men Arsenal hade svårt med Boltons fysik och Davies skicklighet i luften i början av matchen, och Bolton utnyttjade i sin tur det som uppstod.
När Rosicky reducerade innan halvtid förstod man hur andra halvlek skulle se ut, och redan där och då var jag övertygad om att Gunners skulle vända. Så blev det också. Men det var jäkligt synd att kvitteringen fick komma till på det sättet som det gjorde. I mina ögon är det ett av de mest horribla mål jag någonsin har sett. Gallas snodde bollen genom att nästan bryta fotleden på Mark Davie. Domare Wiley stod fyra meter från situationen, men lär spelet fortgår, och Arsenal gjorde mål. Det är viktigt att poängtera att Arsenalspelarna inte gjorde något fel. Man ska spela till domaren blåser. Jag kan visserligen tycka att Gallas borde stannat upp – han måste ha känt att han var nära att skada en motståndare allvarligt. Men han stannade inte upp, och i slutändan är det domaren och inte Gallas som ska starta och stoppa spelet.
Misstaget var gigantiskt. Wenger förfogar över ett tekniskt skickligt och ganska mårväxt lag. Hans spelare får inte helt sällan leva med att bli tacklade till backen och sparkade på både smalben och hälsenor. Men den hände ju faktiskt att Arsenalspelare också råkar stå för en regelvidrig tackling. Gallas ville förstås inte träffa Davies igår, men det gjorde han. Det skulle inte bara blivit frispark till Bolton, det skulle ha blivit rött kort till Gallas och frispark till Bolton. Tacklingen var fruktansvärd, och Davies fick åka direkt till sjukan för röntgen. Lyckligtvis klarade han sig undan skellettskador, men det var tur och inget annat.
Jag tror att Arsenal hade vunnit matchen, vilket som. Men de fick en alltför enkel resa, och de fick det tack vare Wiley. När det var nästan 40 minuter kvar av matchen så borde det ha stått 1-2 och inte 2-2. Arsenal skulle i det läget också blivit reducerade till tio man. Det hade som sagt blivit en tuffare resa då.
Oväntat förresten att Wenger kategoriserade Gallas tackling som något han inte sett ordentligt, men som såg ut att vara ganska ofarlig. Jag hoppas att han tittar igen, för det var den typen av tackling som brukar få Wenger att tugga fradga i vredesmod.
I övrigt kan vi notera att Fabregas fortsätter att visa upp ett spel som gör att det känns helt rätt att kalla honom för en av världens just nu absolut bästa fotbollsspelare. Vi kan också notera att den normalt bergsäkre Jääskeläinen igår var riktigt under isen. Arsenals två första mål var båda målvaktstavlor i min bok.
6-4 på Villa Park. Handen upp alla ni som livebettade på det resultatet 30 minuter in i matchen. En halvtimma in i matchen stod det 2-0 till Blackburn, och Villa såg chockade ut. Villa brukar inte chockas av fysik, nickdueller och längre bollar. Big Sam-fotboll är något som O’Neills Villa brukar behärskar väl, men inte under inledningen av matchen igår. Kalinic gjorde både 1 och 2-0 efter inlägg in i Villaboxen, och just då var det faktiskt omöjligt att se Villa stänka inte sex mål. Börjar man väl få problem med Blackburn, deras fysik och deras luftspel så brukar det vara ganska klurigt att slingra sig ur greppet.
Villa behövde aldrig själva hitta lösningar på problemen. Reduceringen kom snabbt efter Blackburns 0-2 och knappa tio minuter senare så kom avgörandet. Det var visserligen bara en kvittering, men den kom på straff efter att Chris Samba blivit rättmätigt målchansutvisad. Upphämtningen och det numerära överläget var ett faktum. Helt plötsligt var det uppenbart att Blackburn aldrig skulle kunna hämta sig – Villa hade i princip bokat Wembleybiljetten redan i halvtid. Det var oväntat. Tio minuter tidigare hade de verkligen blivit runtbossade av Blackburn, och uppförsbacken så faktiskt ganska brant ut.
Jag gläds med Villa och O’Neill. Jag är full av beundran för vad O’Neill har gjort med Villa de senaste åren, och en cupfinal är välförtjänt lön för mödan. Senast Villa var i en cupfinal var 1996 – även då var det Ligacupen, och då vann man. Jag erkänner utan omsvep att jag hoppas att de upprepar den bedriften denna säsong – oavsett vilket Manchesterlag de ställs mot.
De sista orden i dagens blogg får handla om James Milner: Grabben går mot en helt fruktansvärt bra säsong. Jag hade aldrig tagit ut honom i en V;-trupp för ett år sedan, men just nu är han given i Sydafrika. Jag vill till och med påstå att en Milner i dagens form ska spela från start för England.
Jag är åter kry, och därför blir det förstås ny blogg, och Fredagstips imorgon.
2010-01-27 kl 13:42
Jag har faktiskt skrivit realtivt mkt om det. Här exempelvis; http://webbsporten.se/spostraff-spelarstraff
2010-01-27 kl 03:28
Alla domare i PL! är så trött på de så jag håller på att spy!
Hade varit kul med ett inlägg om hur domarna inte hängt med i utvecklingen dem senaste åren…
2010-01-25 kl 11:43
Gör om gör rätt? Jag är eller Wiley?
2010-01-25 kl 09:52
Givetvis nämner du inte MR.BEANS horribla misstag som gav city en straff som absolut inte finns på kartan..Så skrattretande dåligt agerat så de är pinsamt.
Snart dax att börja kicka domare för jag är trött på alla dess misstag. Och ursäkten gång på gång är nått i stil med, ”vi är bara människor”
Nä, verkligen dax att börja ta tag i detta bekymmer och börja med att kicka Mr,Bean och Wiley,
gör om gör rätt!
2010-01-23 kl 16:43
Jo, men andra skrattar väl? Då är väl skrattretande en ganska träffande beskrivning, tycker du inte? Min uppgift måste väl ändå vara att främst skriva så som jag upplever verkligenheten, och inte som supporter. Jag hävdar bestämt att jag skulle bli hejdlöst ointressant i längden om jag skrev om PL med Liverpooltröjan på mig.
Dessutom är det ju ju faktiskt så att det med jämna mellanrum går att läsa mer uteslutade Liverpool-texter från min sida – då på svenska supporterklubben. Men sure, I see your point. Det är inte kul att vara Liverpoolsupporter den här säsongen – det tycker förstås inte inte jag heller.
2010-01-23 kl 09:51
Inte för att gnälla, men jag har lagt märke till att du väldigt ofta beskrivit Liverpool som just ”skrattretande” dåliga den här säsongen, vilket känns som ett lustigt ordval för en Liverpoolsupporter. Jag har inte skrattat mycket den här säsongen…
Agger, Johnson, Benayoun, Gerrard och Torres är fem av våra absolut mest kreativa spelare, och kreativitet i offensiven har saknats även när de alla varit med. Därför kändes det lite oväntat att vi skulle göra en av våra offensivt (och defensivt) bästa matcher på länge med endast en Kuyt, en inte ännu inspelad Aquilani, en comebackande Riera och en jävla Philippe Degen som offensiva krafter (även om jag tippade 2-0).
Jävligt skönt dock att de som du säger visade alla att truppen inte är riktigt så svag som folk gärna vill tro.
2010-01-22 kl 23:20
”Oväntat förresten att Wenger kategoriserade Gallas tackling som något han inte sett ordentligt, men som såg ut att vara ganska ofarlig. Jag hoppas att han tittar igen, för det var den typen av tackling som brukar få Wenger att tugga fradga i vredesmod.”
Arsené-Logik, alla Arse-spelare(exkl. Keown) någonsin är så snälla så de bär säkert gloria utanför planen och alla andra spelare är ute efter att skada dessa Arsené's änglar.
Spurs-matchen var underbar, Kuyt borde dock suttit 2an klart tidigare då han hade flera bra lägen…bra match av alla särskilt Carra.
2010-01-22 kl 16:36
En offside är en offside. Resten är bara juridiskt trams!
2010-01-22 kl 16:22
Nej, exakt – målet ska kanske (vem har koll idag?) enligt reglerna kunna godkännas, och det är däri problemet ligger. Som backlinje så agerar du efter sista man, och försöker ställa offside. Men då kan en anfallare stå kvar och såsa, och sedan lägga sig i spelet igen när det passar honom, och han inte längre är offside. Det är verkligen ett skämt. Liverpool hade en liknande situation i matchen som det inte blåstes för. En boll som från ganska kort håll droppades in bakom Spurs backlinje. En spelare stod offside, men Kyrgiakos var på rätt sida och fick komma fri, men missade sitt friläge. Han borde självklart ha blivit avblåst, då hans lagkamrat stod offside och Spurs backlinje uppenbart också försökte ställa lagkamraten offside. Hur kan då spelet få fortgå och Kyrgiakos få ett kalasläge?
Parodi, om du frågar mig.
Garridios frispark mot Wolves är i min bok ett av säsongens mest regelvidirga mål, no doubt.
2010-01-22 kl 16:12
Ja, klart han påverkar spelet. Men när bollen först kommer mot honom väljer han att skit i den – hans intention är alltså inte att ta bollen, då han vet att han är offside.
När sedan spelet vänder – då vänder Defoe tillbaka för att jaga boll, resten vet ni.
Jag tror inte målet hade spelat någon roll, förr eller senare hade Pool gjorde 2:an, som ju kom. Dessutom hade målet varit orättvist – men enligt mig är det inte offside. Okej, jag är subjektiv, men håll med om att man vill slå ihjäl tolkningsaspekten som domarna ändå aldrig tar hänsyn till – de hinner väl inte…
2010-01-22 kl 16:06
Offside – och det var på pricken rätt. Jag hatar (ja, hatar) offside-regeln som den är nu. Läs min kommentar till Sadde nedan. Hade domaren inte blåst av Defoe så hade vi fått se ännu ett praktfullt pissmål till följd av en grovt misshandlad och numera obegriplig offsideregel.
2010-01-22 kl 15:58
Det är få managers som jag har sådan respekt för som Martin O'Neill – trots att han bossar i en av Spurs stora konkurrenter – han snackar inte så mycket och levererar toppresultat.
Förresten – är det någon som vet varför domaren blåste när Spurs ”gjorde” 1-1?
2010-01-22 kl 15:56
Ägarna kanske?
2010-01-22 kl 15:43
Ja, ärligt talat…. Vilka, förutom Cityfansen, vill se City lyckas fullt ut?
2010-01-22 kl 15:40
Jag säger att jag till mångt och mycket håller med. Fotbollen har sprungit ifrån och till med varvat domarstandarden fler gånger om. Det är ett bekymmer.
Gallas-grejen borde fått mycket större utrymme. Det var en fruktanvärt vidrig tackling, och hela situationen totalsabbade verkligen Boltons chanser i matchen.
Misstag kommer alltid att komma, och det är en del av spelet. En missad hörna är exempelvis inget som får mig att gå i taket – inte ens om det blir mål på hörnan. Både Man U (mot City) och Pool (mot Stoke) har råkat ut för exakt just det de senaste veckorna. Det kommer att fortsätta hända så länge vi inte byter ut domarna mot teknologi – och det är det väl ingen som helt vill göra?
Mitt bekymmer är de solkara och horribla missarna. Gallas, badbollen, Mears som fick straff när han sköt hål i luften, Geovanni som blev utvisad (andra gula kortet) för att knuffats lite i en frisparksmur, osv. Det är för svagt och för dåligt, helt enkelt.
Ett annat bekymmer för mig är offsidegrejen. Det måste fan i mig ordnas upp. Så som regeln och tolkingen av densamma är nu så är det en parodi. Ta målet som Wolves släppte in mot City (Garridos frispark) som exempel (kolla gärna klipp från målet). Det är ett hån mot hela sporten. Om inte det är offside så finns ju inte regeln. Aktiv, passiv, påverkar inte spelet, olika faser, bla, bla, bla. A load of bull, all of it. Jag håller med Fergie. Vaddå inte påverkar spelet? Vad fan gör man då på planen?
2010-01-22 kl 14:37
Håller med dig fullständigt om Gallas. Har läst runt lite på olika forum och många Arsenal fans håller med om att det skulle vara frispark nehä…men de säger att det BARA skulle vara en varning. Verkar som att deras tränares skygglappar har använts även här. Vad är det för skillnad på Gallas tackling kontra Taylors på Eduardo?? en! att Eduardo bröt benet, och det överfallet vet vi ju alla vad Wenger och Arsenal fansen tyckte om. Jag undrar vad Wiley först tänkte när Davies bars ut på bår och sedan vad han tänkte när han såg reprisen.
Jag är lite orolig över den usla domarstandaren i ligan iår. i veckan har det varit flera domslut som varit direkt avgörande och väldigt märkliga.
1. Citys straff mot United
2. Vart hittade Mr Bean en hörna i samband med 2-1 målet?
3. Defoes bortdömda mål.
4. Grekens tröjdragning på Crouch, Liverpool fick frispark???!!
5. Gallas tackling.
Nu sitter jag inte och säger att det blåses bara mot United och enbart för deras konkurrenter, Kolla bla United-Bolton förra säsongen 2-0 så förstår ni vad jag menar. Men något måste göras, om jag missköter mitt jobb så får jag sparken så enkelt är det. Men dessa herrar får göra misstag på misstag och ändå fortsätta. De ber ju inte ens om ursäkt efter matcherna. Vad säger du Holmgren??
2010-01-22 kl 14:06
Jag kommer att hoppas in i det sista, men det är alldeles för ojämnt. 9-1 mot Wigan, 0-1 mot Wolves. Visst, även de bästa misslyckas – men det blir inget firande för Spurs i år – och inte på många år framöver.
Vinnarmentaliteten saknas och det vet de flesta om, tyvärr! Ruud lär ha ändrat sig snabbt när han såg matchen i onsdags.
Jag tror att Liverpool tar fjärdeplatsen och ser hellre dem som fyra än City.
2010-01-22 kl 13:39
Vi ska väl ändå inre räkna bor Spurs bara för torsken på Anfield, va? Du har ju sett hur generösa LIverpool är mot sina konkurrenter den här säsongen. Jag ser det inte som en skräll ifall de tappar poäng redan mot Wolves i nästa omgång.
Men jag tror du får rätt. Jag tror inte Spurs kommer att greja topp fyra. Och i slutändan när vi sammanfattar så tror jag att det kommer att bero allra mest på att de kommer att ha släppt in för många mål.
Den som lever får se…
2010-01-22 kl 13:35
Nä, och det är bra. Att du inte är ngn vindflöje. Min poäng är bara att det ofta är så för tränare – speciellt när det går tungt. Vid förlust är han dum i hividet, vid vinst är spelarna strålande. Har alltid tyckt att det är lite orättvist.
2010-01-22 kl 13:34
Ja, men va fan…. Hopplösa mig, det där visste jag ju. Jag hoppas ändå att det blir repris på 96 – O'Neill är värd en titel med Villa, och även om Ligacupen är sådär så är det en titel.
2010-01-22 kl 10:15
Jag tycker att Liverpool förtjänade segern mot Tottenham genom en stark arbetsinsats men jag kan säga att jag var rejält orolig i mitten av andra halvlek. Tottenham pressade bra och Liverpool sjönk långt ned i banan, det påminnde lite om sista 10 min mot Stoke. Tur nog så släppte redknapp in Keane på planen och tog ut en mittfältare. Detta var nog lite av räddningen för Pool som kunde börja kontrollera mittfältet mer och när sedan Ngog kom in så tvingades tottenham tänka lite defensivt och tryckte släppte. Dålig coachning från Redknapp och bra från Benitez. Beröm måste man ge de spelare som inte gjort så många minuter hittils under säsongen men ändå presterar riktigt bra i en av säsongen viktigaste match, jag tänker på Kyrgiakos och Degen.
Man måste vara imponerad av Arsenal som faktiskt verkligen är en utmanare i år, det var det nog inte så många som trodde, än mindre med tanke på att de också är skadedrabbade. Jag hävdar att det är ett resultat av långsiktighet i klubben och att de inte sparkat Wenger fast det gått svajigt i ligan stundtals, jag hoppas innerligt att Liverpool också resonerar så med Benitez. Tror som vanligt på nästa säsong för pool med oförändrat lag, då kan Aquilani och Maxi kommit in i tempot och kommer nog bidra mera.
2010-01-22 kl 09:35
”Senast Villa var i en cupfinal var 1996″
Förlåt – vill absolut inte vara besserwisser, men David James blunder i FA-cupfinalen år 2000 på (gamla) Wembley mellan Aston Villa och Chelsea glömmer man inte i första taget.
Di Matteo – assist David James!
Vi hörs lite senare på fredagstipset…
Ps. Stark vinst mot Spurs senast
2010-01-22 kl 07:34
Vet att det är många som sparkar bakut så fort man kritiserar Rafa. Men alla kan inte tycka likadant Holmgren, och det respekterar jag iaf… Jag försvarade Rafa hela förra säsongen när folk sågade han längs med fotknölarna, trots att vi gjorde en lysande säsong. Men i år tycker jag han tappat greppet känns som Rafa fått ut det han kan ur laget/spelarna. Mitt synsätt ändrar sig inte bara för att vi vinner en match. Jag är ingen vindflöjel.
2010-01-22 kl 06:55
Precis, Liverpool gjorde Spurs riktigt, riktigt dåliga. De långa bollarna har ofta varit ett bra komplement till Lennons rusningar och Kranjcars ”vika in” och söka avslut men som du säger, långa bollar på Crouch har inte tagit dem till fjärdeplatsen.
Lennon verkar tyvärr bli borta 2-3 veckor till vilket betyder att det är hejdå till ”Top four” den här säsongen. Synd, men inte alls oväntat.
2010-01-21 kl 22:14
Jojo, det tar sin tid för Rafas nyförvärv. Jag tror det beror till stor del på att Rafa har extremt höga krav på att hans spelare ska förstå alla linjer och taktiska dispositioner, och så länge de kraven inte är uppfyllda så blir det inhopp. Trist, kan tyckas, men igår så gjorde ju faktiskt Degen en fullgod arbetsinsats, och om nu Rafa ska sågas för sina uppställningar och sin matchcoachning när Liverpool förlorar, så borde han väl rimligtvis kunna få beröm för samma saker när Liverpool vinner. Men det är en infallsvinkel som intresserar ganska få, vad det verkar….
2010-01-21 kl 22:10
Lennon saknades. Men så gjorde faktiskt oväntat nog både Riera och Degen riktigt bra matcher på sina kanter, och när det var stängt där och Liverpool hade tre man centralt, ja då återstod inte så mkt annat än längre bollar på Crouch. Och det är inte med det spelet som Spurs har vunnit framgångar den här säsongen.
2010-01-21 kl 20:13
Tycker snarare att det var det enorma läktarstödet som gav Pool 3 pinnar igår än att dom skulle ha en bättre trupp än t ex Tottenham. Det är ju nämligen samma trupp som blev utspelade av Pompey för att ta ett exempel. Spelarna vågade inte annat än att vinna igår. Sen är det ju som vanligt när Rafa värvar nån ny, då är det bänken som gäller i några månader innan han kanske, kanske kan ge karln i fråga ett inhopp på några minuter… Blir så jävla trött! Men 3 poäng var trevligt, och skönt att Kung Kuyt, mångas hackkyckling fick avgöra. Tyvärr ser jag aldrig att vi kommer klara City om den livsviktiga fjärdeplatsen.
Kan ju lova att Wenger hade haft en del att tjuta om i pressen om det Gallas gjorde hade drabbat en Arse spelare ist. Vilken fjant den ”karln” är!!!
2010-01-21 kl 20:12
Gomes var okej igår, som vanligt. Den enda av utespelarna som skötte sig var inbytte Alan Hutton – resten var pinsamma att se.
Du har helt rätt när du säger att Liverpools trupp är minst lika bred som de andra men igår var Spurs största problem avsaknaden av kantspel.