Sunderland – The real deal

Ett självmål från tre poäng på Old Trafford, och segrar hemma mot både Arsenal och Liverpool. När Sunderland är bra så är de riktigt bra. Hur bra? Jag tror att de har chansen att knipa en plats som garanterar Europa-spel redan till nästa säsong. Att denna säsong kommer att bli mer minnesvärd än den förra får nästan anses stå hugget i sten.

Det har gått ganska fort för Sunderland att göra en riktig u-sväng. Potentialen har funnits i klubben ett tag nu. För det första så har Sunderland en passionerad och stor fansskara, för det andra har de en högklassig arena. Det är förutsättningar som aldrig får underskattas. Laget som fördes upp av Roy Keane 2007 är i princip borta idag. Grundpelarna i det lag som vann The Championship har idag andra klubbadresser; Dean Whitehead, Danny Collins, Dwight Yorke, David Connolly, Liam Miller och Grant Leadbitter är några av dem. Nyron Nosworthy och Daryl Murphy finns kvar, men är att betrakta som truppspelare. Roy Keane möblerade nämligen om rejält i truppen när laget tog steget upp. Med blandade resultat måste sägas. Reid (£4M), Richardson (£5.5M), och Bardsley (£2M) tillhör ju garanterat de prisvärda värvningarna medan Chopra (£5M), Gordon (£9M) och Spurs-doun Tainio och Chimbonda (£5M) inte slog ut som man hoppats. Nykomlingssäsongen slutade med en 15e plats, och det är förstås godkänt, men det var långt ifrån orealistiskt att hoppas eller tro på att laget skulle fortsätta ta steg uppåt i tabellen. När sommarfönstret hade stängt 2008 så hade Keane trots allt nettospenderat en bra bit över £50M de senaste 12 månaderna. Att förväntningar stiger med ökat värde på spelartruppen tycker jag är fullt naturligt. Istället blev det en 17e plats – en säsong som handlade mer om Keanes avgång, en manager som egentligen inte ville vara manager, och en kamp för överlevnad. Den kampen vanns, men det stod inte klart förrän sista dagen på säsongen.

Ricky Sbragia var aldrig intresserad av att leda laget även denna säsong, jag tror inte heller att ledningen i Sunderland såg honom som en lösning för framtiden. Skotten återvände till sin chefsroll i klubbens scoutingsystem. Valet som nya manager föll på Steve Bruce. Han är en av nycklarna till Sunderlands fina inledning på denna säsong. Visst ska Roy Keane ha en del beröm för att han började lägga pusslet, och som jag nämnde i inledningen så finns det redan viktiga grundstenar till framgång lagda i och med fansen och arenan. Men Steve Bruce har gjort det väldigt bra.

Den gamle Sunderlandlegenden Niall Quinn är ordförande i klubben och han var den som hade siktet inställt på Bruce. Ska man tro engelsk media så ville Sunderland ha Bruce redan direkt efter att Keane avgick, men det gick inte att lösa mitt under brinnande säsong. Här tog Sunderland ett klokt beslut. Man gick inte vidare och försökte på sitt andra, tredje, eller fjärdeval. Man hade tillräckligt mycket is i magen och tillräckligt långsiktigt tänk för att låta säsongen 08/09 bli en mellansäsong – en säsong som mest kom att handla om damage control och att planera inför vad som komma skulle.

Ellis Short heter den amerikan som numera äger 100% av klubbens aktier. Det är en rik herre vi talar om, och inför denna säsongen så såg han återigen till att klubben kunde spendera en bra slant på nya spelare. Short har varit mån om att inte figurera särskilt mycket i media, och han har låtit fotbollsbeslut tas av människor som förstår sig på fotboll. Den enda kontroversen som finns kring honom handlar om Keanes avgång. Keane har efter sin tid i Sunderland sagt att han visste att Short aldrig såg på honom som ett långtidsalternativ, och att han var en av anledningarna till att han avgick. Short har aldrig uttalat sig i det hela. Short fick däremot stöd av ordförande Quinn i denna kontrovers, och Short själv har uttalat sig i oerhört positiva ordalag om Quinn och hans sätt att sköta sitt jobb. Vi har här en ordförande som har fått sitt försteval som tränare, och samma ordförande backas upp såväl ekonomiskt som beslutsmässigt av klubbens ägare. En symbios som jag antar att vilken Liverpoolsupporter som helst skulle bli avundsjuk på.

Jag tror också att Bruce fullt ut får väldigt bra stöd för sin fotbollsfilosofi i Sunderland. Bruce har helt klart en förkärlek till stora, starka spelare och han har inga bekymmer med att spela både långt och cyniskt när det krävs. Den lite längre fotbollen är inget som ledningen i Sunderland ser ned på, och det gör inte publiken på Stadium of Light heller. Senaste Sunderland var ett lag på övre halvan i PL var 99-01 och då var det långa bollar på Niall Quinns skalle, och smarta löpningar av Kevin Phillips som var framgångsreceptet. Sunderland var inte det lag söder om Grönland som spelade vackrast fotboll då. De är de förmodligen inte nu heller. Men det är ingen som skulle drömma om att kritisera dem för det. Här har Bruce lite medvind redan från början. Jag tror att om man vill närma sig toppen i PL så får man börja med att lära sig att vinna lite småfult. Att stå för en attraktiv fotboll är hedervärt, men den filosofin får inte helt överskugga det resultatmässiga. Det är bara titta på West Brom och deras fjolårssäsong för att hitta ett färskt exempel.

Det fanns redan några pjäser i Sunderland som givet skulle falla Bruce i smaken, och det inhandlades fler i Cana, Cattermole och Turner. Darren Bent, som jag kände kunde bli både flipp eller flopp, blev en dubbel flipp. Sunderland är på väg att bli ett lag med väldigt fina fundament, med en grym centrallinje och med några unga, lovande spelare som vill vara med och kriga om en plats. Detta kryddat med kreativiteten i Reid och Malbranque, farten i Richardson och avigheten i Jones gör att vi inte bara tittar på ett bra lag, utan även på en ganska bra trupp. Bruce har byggt snabbt, och han har byggt smart. Några gånger den här säsongen har Sunderland varit aldrig så bra som det Spurs som utmålas som ett möjligt Topp Fyra-lag. De visade upp något som kan närmast kan liknas vid defensiv perfektion mot Gunners i lördags, och i matcher som de mot Wolves, West Ham och United visade att de kan ha en offensiv som är fantasirik och flödande och/eller väldigt effektiv. Om laget kan lära sig att under lite längre sekvenser sätta ihop dessa två delar och bli något jämnare så finns det ingen anledning till att Sunderland inte ska kunna slåss om rätt framskjutna positioner i tabellen framöver.

Det finns fortfarande saker som Sunderland kan bli bättre på. De defensiva leden kan tätas ytterligare, och spelet på bortaplan måste bli bättre. Men jag tror att Bruce är rätt man här också. Birmingham var under Bruce-eran definitivt ett lag med defensiven som främsta adelsmärke. Wigan släppte in totalt 15 mål mindre på sina två säsonger under Bruce kontra de två säsongerna innan honom – deras första två i PL. Och han lyckades faktiskt göra Titus Bramble till en duglig mittback – lyckas man med det så han man helt klart någon förmåga att lära ut försvarsspel.

Sunderland är ett relativt ungt lag (snittåldern på helgens startelva var bara 12 månaders äldre än Arsenals som ju erkänt satsar ungt), de har visat att de står rätt starka när det kommer till att mäta sig ekonomiskt med många andra klubbar i ligan, och fotbollsmässigt har de visat att högstanivån är väldigt hög. Och det tål att upprepas: Det råder harmoni i styrelserummet. I mina ögon ser framtiden väldigt ljus ur för de svara katterna, och jag blir inte förvånad ifall de är med och nosar på den sjundeplats, som ju krävs för Europaspel, redan den här säsongen.

**********************************************

Ni minns kanske att jag som hastigast i fredags nämnde Leicetser i positiva ordalag. I lördags kom säsongens åttonde seger när Plymouth besegrades med 1-0, och nykomlingarna ligger nu på en tredjeplats. Riktigt starkt. Fortsätter framfarten kan ni som sagt räkna med en lite längre utläggning om Nigel Pearsons lag.

Vad mer från The Championsship-helgen?

Gordons Strachans första seger som manager för Middlesbrough låter vänta på sig. Nottingham tog en välförtjänt poäng på Riverside efter att Robbie Earnshaw kvitterat hemmalagets 1-0-ledning på frispark. Boro ligger nu inte bättre än elva.

Mark Cooper gjorde debut som manager för Peterborough. De förlorade med 1-0 borta mot Sheffield Utd, men kunde och borde fått med sig en poäng. En hel del chanser skapades, däribland en straffspark som missades.

Reading tog sin andra seger på tre matcher och klättrade upp ovanför bottenstrecket.

Ipswich som spelade oavgjort för tioende gången denna säsong – 0-0 hemma mot Sheffield Wednesday är kvar på nedflyttningsplats. Det mest underhållande med matchen var Keanes presskonferens inför densamma. Har ni inte redan sett när han läxar upp en journalist och hur han sågar det irländska fotbollsförbundet inför alla som vill lyssna så måste ni bara göra det. Way to hold a grudge, I say.

**********************************************

I Legue One så gästade Leeds Gustavo Poytes Brighton – Poyet som ju tidigare var assisterande tränare i just Leeds. Simon Grayson sa efter 3-0-segern att hans Leeds gjorde sin bästa match för säsongen i lördags. Leeds leder tabellen med sex poäng, och har dessutom en match in hand.

Wycombe lämnade över jumboplatsen till Tranmere efter att de överraskande slagit Millwall på bortaplan med 2-0 samtidigt som Tranmere fick sig besgegrade av Leyton Orient.

Huddersfield slog Hartlepool och tog sig upp till tredje plats i tabellen, tre poäng bakom Charlton som lyckades kvittera 0-1 till 1-1 borta mot Yeovil - trots att de fick en man utvisad redan i första halvlek.

**********************************************

I League Two så fortsätter Svennis och Backes Notts County att blanda och ge. Laget ligger på sjätteplats, och i helgen blev det inte mer än 0-0 hemma mot mittenlaget Aldershot. Tabellen toppas av AFC Bournemouth, och jumboplatsen innehas av Darlington. Näst sist ligger Grimsby Town. Grimsby har haft det tungt de senaste åren.  2006 slutade de fyra i League Two och nådde en Play Off-final som de förlorade. De två senaste säsongerna efter det har laget slutat på 15e respektive 16e plats, och nu ligger de alltså på nedflyttningsplats. Tio förluster på 17 matcher har det blivit för Grimsby denna säsong, och fortsätter det som det börjat så riskerar förstås klubben degradering från The Football League. Och jag kan säga att det finns supportrar till klubben som inte gillar utvecklingen. Det här brevet, skrivet av en extremt upprörd Grimsbysupporter, publicerades i engelsk media för en vecka sedan. Det är måste-läsning.

Brevet är adresserat ”Dear Players of Grimsby Town FC” och författaren fastslår att: ”You are a total disgrace, not only to your profession, not only to the human race, but to nature itself”. Den upprörda mannen vill att varenda spelare ska erhålla en one way flygbiljett bort från klubben. Och skulle det bli för dyra för klubben att skeppa iväg allihopa på ett bräde så har brevskrivaren en lösning på det: ”In the event that our beloved chairman can’t afford the expense (understandable given that he’s soon going to have to assemble a new squad from scratch), then I am prepared to sell my family (including my unborn child) to a dubious consortium of Middle Eastern businessmen in order to pay for the flights”.

”But no nature itself”. Haha. Läs hela brevet, som sagt.

Jag vet inte om brevet var en moralhöjare, men Grismby fick i alla fall med sig 0-0 borta mot Lincoln i helgen.

**********************************************

Liverpools CL-äventyr kan mycket väl ta slut ikväll. Rafa hoppas på mirakel, men jag är väldigt skeptisk. Ni andra?

**********************************************

Det var allt för idag. Jag vill gärna vad nu har för tankar kring Sunderland, och även förstås om ni har andra reflektioner.

Vi hörs imorgon.

Dela artikeln