Terry har bara sig själv att skylla

Londonbloggens första gästinlägg handlar om ett hett ämne i den engelska fotbollen just nu: John Terry. Daniel Joannou på Svenska Fans Chelsea-redaktion är upphovsman till texten, mycket nöje!

—

Som Chelseasupporter har jag haft förmånen att få se Terry från det att han debuterade i Chelsea, blev kapten, debuterade i landslaget, blev kapten även där. Det har varit en mycket trevlig resa med som har lämnat mig med vackra minnen.

John Terry är en av världens bästa mittbackar och en fantastisk lagkapten. Så är det. Men som landslagskapten över ett land som England då måste man finna sig i rollen som en av de mest inflytningsrika människorna på de brittiska öarna. Det är ett stort ansvar. En stor stolthet. En stolthet alla engelska småpojkar drömmer om. Att en gång få leda sitt land ut på Wembley i ett laddat möte med fullsatta läktare och miljoner TV-tittare. En fin sist att sitta i. En riktig guldsits.

John Terry satt i guldsitsen. Han var fantastisk i guldsitsen. Men han sket ner den. Och han har bara sig själv att skylla.

Jag tror inte jag överdriver när jag säger att John Terry har varit helt fantastiskt bra denna säsong. Denna säsong är förmodligen en av de bästa i hans karriär. Chelsea leder ligan, ligger bra till i Champions Leauge, ser ut att kunna försvara sin FA-cuptitel och på det internationella planet har landslaget presterat över förväntan i gruppspelet och ser ut att vara en kandidat till VM-titeln – allt under Terrys ledning. Till skillnad från andra nyckelspelare i landslaget (läs Ferdinand och Gerrard) har Terry helt hittat formtoppen innan VM.

Men som en av Englands mest utsatta personer så får man inte klanta till sig. Så är det bara. Media kommer att leta efter misstag och de kommer att sätta dit dig! Terry var ju själv där. Beckham, Svennis… listan kan göras lång. Han visste mycket väl om att han hade ett enormt ansvar på sina skuldror. Han var Englands lagkapten, damn it!

Jag förstår att Capello fråntog Terry kaptenskapet. Jag vet inte om det är ett korrekt beslut. Tittar man på de andra kandidaterna så finns det ingen med ett fläckfritt förflutet. Den enda skillnaden är att de inte klantade till sig i rollen som landslagskaptener. Men annars har alla något skit efter sig.

Rio Ferdinand- missat narkotikatest.
Steven Gerrard- bråkstake.
Wayne Rooney- varit med prostituerad.
Ashley Cole- kört för fort.
Glen Johnsson- snattare.

Men så var de inte heller landslagskaptener när de utförde sina ”brott”.

John Terry tycktes glömma bort sitt ansvar som landslagskapten. Han glömde bort att detta var varje pojkes dröm. Han glömde bort att han satt i guldsitsen.

Sorligt, men också fruktansvärt klantigt.

Det enda jag vill tillägga är att jag tycker att det är synd att Terry, av Capello, inte fick chansen att själv frånsäga sig sitt kaptenskap. Om han hade fått göra det så hade han i alla fall lämnat med värdighet. Det hade han trots allt varit värd efter att ha tagit landet till VM. Nu står det klart och tydligt att det var Capellos beslut. Lite synd.

John Terry hade chansen att bli en fotbollslegend för all framtid i England. Nu får han nöja sig med att vara en fotbollslegend för all framtid i Chelsea. Förvisso inte dåligt det heller, men dock en väsentlig skillnad.

Daniel Joannou

Dela artikeln