Det är nu snart tre månader sedan Elitseriens sista match spelades. Ett finalmöte som HV71 avgjorde på bortaplan mot Djurgården. Mycket har hänt sedan dess och nog finns det fortfarande de som hävdar att Djurgården var värda en sjunde finalmatch, och även de som säger att det var stockholmarna som var värda att få lyfta SM-bucklan. Så blev det inte. I stället var det de så kallade ”bönderna” som blev Sveriges bästa lag säsongen 2009/2010.
Kanske var det för att HV71 hade marginalerna på sin sida och att man hade några fler rutinerade herrar i sitt lag, som man vann SM-guldet. En stor anledning kan också ha varit Stefan Liv.
Stefan Liv var genom hela slutspelet hårt utsatt för både hån och verbala påhopp, vilket hade fått de flesta hockeyspelarna att lägga ner sin karriär, både en och två gånger. Men Liv stod upp och visade att man kan vinna mer på sin mentala styrka, än att göra några extra tv-räddningar. Påhopp som fick oss på pressläktaren att hamna i chocktillstånd, och kvällspressen att spinna vidare på den verbala misshandeln inom hockeyn. Snyggt var det inte. Och heller inte effektivt, eftersom det inte gav något direkt resultat.
Det är bara spekulationer, men Stefan Liv lär nog ha gått igenom en hel del jobbiga saker kring hans mor. Efter 26-år hittade han sin biologiska mor, där hon hela tiden trott att han varit död. Att man därför försökte psyka ut honom över det här, det fattar nog de flesta att man inte ens bör se som ett alternativ till att sänka en spelare.
Hans mor fanns med genom hela slutspelet, och har alltid gjort det på något speciellt sätt. Oftast är det tragiska ramsor om henne. Under firandet 2004 fick hon också vara med på torget i Jönköping. Nog var det töntigt, men jävligt fint. Se själva.
