City står som segrare
Man måste väl börja en sammanfattning med att hylla de som hyllas bör. Manchester City stod tillslut som vinnare, men de gjorde det verkligen inte lätt för sig själva. Det blev till slut Agüero som avgjorde, i äkta ”Fergie-time”, och jag tror det var många ljusblå som drog ett djupt andetag när matchen blåstes av. Minst glada var nog de City-supportrar som lämnade arenan efter 80 minuter! Match of the Day (ett fotbollsmagasin som går i BBC på helgkvällarna) satte ihop ett fantastiskt montage där man verkligen ser när Manchester United inser att City har lyckats kvittera och avgöra under stopptid. QPR gjorde sitt allra bästa, och de tog ändå ledningen med en man mindre, men i slutändan var City starkare. Det råder mycket delade meningar angående City, men jag har ingenting emot att de vann. Det är uppfriskande med ett nytt lag som kan utmana och City har många spelare som jag tycker mycket om. Det ska bli intressant att se hur det blir framöver.

Arsenal vinnare i kampen om tredjeplatsen
Det var Arsenal som till slut lyckades slå West Bromwich för att ta den så viktiga tredjeplatsen. Tottenham gjorde vad de kunde mot Fulham, samtidigt som Newcastle fick se sig besegrade av Everton. Det betyder att Arsenal har en Champions League plats, samtidigt som Tottenham har en minst sagt jobbig vecka framför sig i väntan på Champions League finalen. Newcastle tar en Europa League plats, och Chelseas enda sätt att få spela i Champions League nästa säsong är genom att vinna finalen på lördag. Jag kan verkligen inte förutspå hur den matchen slutar. Bayern har fördelen av hemmaplan, men de spenderade den gångna helgen med att förlora cupfinalen mot Dortmund med 5-2! Chelsea känns bara svåra att veta var man har, de har många spelare avstängda, men ska de klara av det något år så känns det som att det lika gärna kan vara nu.

Bolton räckte inte hela vägen
Trots att Bolton kämpade med näbbar och klor för att hålla sig över strecket så var det inte tillräckligt. I slutändan fick de inte med sig mer än 1 poäng mot Stoke och det räckte inte, trots att QPR alltså förlorade. Det betyder att Bolton blir det tredje laget att åka ur den här säsongen, och de gör alltså Wolves och Blackburn sällskap. Jag tycker att det är lite tråkigt att Bolton försvinner, men samtidigt inte helt oväntat. QPR har lyckats vinna några riktigt svåra matcher här på slutet och har väl på det sättet förtjänat att få stanna kvar.

Landslagstruppen
Senare idag tas landslagstruppen ut och engelska medier svämmar över med spekulationer kring vem som kommer eller inte kommer att få ett samtal. Det är vissa platser som är mer osäkra än andra. Kommer Rio Ferdinand eller John Terry att få åka, eller får de stanna hemma båda två? Kommer Micah Richards få ett samtal, eller kommer Hodgson chansa med Kieran Gibbs istället? Theo Walcott och Ashley Young känns båda som givna yttermittfältare, och jag skulle välja Aaron Lennon innan både Downing och Adam Johnson. Wayne Rooney är, trots att han är avstängd de två första matcherna, given i laget, men vem mer får göra honom sällskap som anfallare? Blir det Danny Welbeck, Darren Bent eller Peter Crouch? Kom Andy Carrolls mål för sent, eller får han chansen ändå? Många frågor, men snart har vi svaren!

Transferrykten
Nu när säsongen är slut finns det ingenting som stoppar alla spekulationer från att spridas. Vilka kommer byta lag, vilka förlänger kontrakten, vilka stannar kvar där de är? Hur många spelare kommer lämna de tre nedflyttade lagen? Hur mycket kan lagen som kommer upp från Championship värva? Kommer City stärka ytterligare till nästa säsong? Vem ska Man United signa för att visa att tronskiften i Manchester bara är tillfälligt? Senaste rykten inkluderar Yaya Touré till Real Madrid, Demba Ba till Chelsea från Newcastle för att ersätta Drogba som enligt uppgift är på väg till Barcelona. Vilket är ert favoritrykte?

Det var den här säsongen det. Nu ska jag unna mig några dagars fotbollspaus innan det är dags för Champions League final och – snart – ett spännande EM.

Relaterade inlägg:
Jösses vilken söndag!
En ovanlig söndag
”Det är ett grymt avslut”

Minnet av söndagen den 13 maj 2012 kommer förmodligen finnas med mig i resten av mitt liv. Inte på grund av den baksmälla undertecknad vaknade upp med eller tack vare att mitt favoritlag vann den där sista ack så viktiga bortamatchen och därmed nådde sitt mål.

Nej, söndagen den 13 maj 2012 kommer för alltid finnas i mitt minne på grund av att jag aldrig mer kommer att få uppleva en liknande dag. Det går bara inte, finns inte en chans.

Manchester City kan inte ligga under med 1–2 hemma mot Queens Park Rangers i en helt avgörande titelmatch. Det finns inte på kartan.
Tottenham kan inte hålla psyket på rätt nivå och vinna en avgörande match gällande Champions League-spel. Spurs ska alltid göra bort sig.
Bolton, detta benknäckargäng, kan inte vara det lag som viker ner sig fysiskt när det gäller som mest. Bogdan blev totalt överkörd vid Stokes 1–0-mål.
Manchester United kan inte avsluta en säsong utan att få fira ligasegern. Det finns inte i deras DNA.
Arsenal kan inte få se motståndarmålvakten göra tre (!) grodor och bjuda laget på en livsavgörande målvakt. Det ska ju vara precis tvärtom för Wengers mannar.
Everton kan inte hålla ut hela vägen och sluta före stadsrivalen Liverpool i tabellen. Det är fel.
Men framför allt – Manchester City ska inte kunna göra TVÅ mål på stopptid, sno ligatiteln från United och se till att hela Etihad Stadium exploderar till någonting som inte ens går att beskriva.

Det var mäktigt att se, fruktansvärt mäktigt. Utan att ha några som helst sympatier för varken City eller United så måste jag säga att bättre underhållning än vad vi fick beskåda igår går inte att begära. Allt, precis allt, hände. Egentligen borde man lägga ner Premier League nu. Det går inte att toppa det här, det är totalt omöjligt.

Det finns egentligen bara en enda sak att göra. Ta av dig hatten, sätt dig ner på knä och använd din allra lenaste röst när du formar orden:
Tack Premier League, tack för showen!

Mer läsning om avslutningen:
”Det är ett grymt avslut”
Första ligatiteln på 44 år

I detta nu är tabelläget följande:
15. Aston Villa, 37 poäng, –14 i målskillnad.
16. Wigan, 37 p, –22.
17. QPR, 34 p, –23.
18. Bolton, 34 p, –31.
19. Blackburn, 31 p, –28.

Två av dessa lag tvingas alltså lämna Premier League efter den här säsongen.

Återstående schema för lagen:
Aston Villa: Tottenham (h), Norwich (b).
Wigan: Blackburn (b), Wolves (h).
QPR: Stoke (h), Man City (b).
Bolton: West Brom (h), Stoke (b).
Blackburn: Wigan (h), Chelsea (b).

Jaha, vad tror vi då om det här? Om vi börjar bakifrån så är ju det mest logiska att Blackburn tvingas lämna oss. Tvillingarna Olsson är piskade att vinna båda sina återstående matcher för att ha minsta chans att hänga kvar och med tanke på att laget avslutar borta mot Chelsea kan det tyckas tufft. Det som talar för Blackburn är att Chelsea inte längre har någonting att spela för i ligan och Roberto Di Matteo kommer med allra största säkerhet att vila i princip hela laget inför den kommande Champions League-finalen. Dessutom har man fördel av hemmaplan i måndagens ödesmatch mot Wigan så jag tror faktiskt inte att vi helt ska räkna bort Blackburn än. Åtminstone hoppas jag inte det – Blackburn är en anrik klubb med fina meriter som i mina ögon hör hemma i Englands högsta division.
Chans att hänga kvar: 10 %.

Nästa lag ut är Bolton. Kevin Davies och gubbarna hade en jättechans att skaffa sig ett ypperligt läge inför avslutningen när laget tog emot ett formsvagt Tottenham i onsdags, men det gick ju som vi alla vet käpprätt åt helvete. Boltons formkurva pekar ändå ganska stadigt uppåt och det enkla spelschemat gör att laget nog ändå borde kunna reda ut det här. West Bromwich på hemmaplan SKA bara innebära tre poäng och med ett kryss i avslutningen borta mot Stoke bör Bolton klara sig kvar.
Chans att hänga kvar: 60 %.

Queens Park Rangers har haft ett fruktansvärt tufft spelschema under våren och laget har stött på topp sju-klubbarna i parti och minut. Tack vare segrar mot både Liverpool, Arsenal och Tottenham på slutet har laget ändå lyckats överleva i bottenstriden och har ännu allting i egna händer. QPR är dock piskade att vinna helgens hemmamatch mot Stoke för i avslutningen borta mot ett titeljagande Manchester City lär det inte bli några poäng. Jag tror också att just den matchen är det som i slutändan sänker laget. Det räcker inte med tre poäng mot Stoke när övriga bottenkonkurrenter har ett enklare motstånd kvar att möta.
Chans att hänga kvar: 40 %.

Wigan har gått fram som en ångvält under våren och fällt topplag efter topplag. Med tre poäng ner till strecket och avsågade Wolverhampton kvar att möta på hemmaplan i slutomgången talar egentligen allting för att Roberto Martinez och hans adepter spelar i Premier League även säsongen 2012/2013. Och det tycker jag också att laget har gjort sig förtjänt av.
Chans att hänga kvar: 90 %.

Till sist har vi då den eviga gåtan Aston Villa. Birminghamlaget var för bara några säsonger sedan ett av få lag som ansågs ha chansen att kunna bryta sig in bland vad som då kallades för ”The big four” (United, Chelsea, Arsenal och Liverpool). Men sedan Martin O´Neill lämnade klubben har det mesta gått åt skogen och Aston Villa är nu på riktigt i farozonen att behöva lämna Premier League. Med en formkurva som pekar rakt ner i underjorden blir Aston Villas räddning förmodligen att lagets konkurrenter är för långt efter Birminghamlaget i tabellen. Det räcker antagligen med en enda poäng till för att helt säkra kontraktet och det borde till och med ett fritt fallande Villa klara av.
Chans att hänga kvar: 90 %.

Enkel matematik visar alltså att det är Blackburn och QPR som nästa säsong får börja om i The Championship. Synd tycker undertecknad, jag hade gärna sett båda de klubbarna kvar i Premier League.

Vad tror ni? Håller ni med?

Relaterad läsning:
Nervkittlande avslutning av PL
Helgens snackisar

Äntligen är alla uppskjutna matcher färdigspelade och vi har en tabell där alla lag har spelat lika många matcher igen. Tabellnörd som jag är tycker jag att det alltid borde vara på det sättet. Onsdagens resultat, Chelsea–Newcastle 0–2 och Bolton–Tottenham 1–4, var bästa möjliga resultat för alla oss som älskar tabellen och dess spänning. Att det pågår en stenhård fight om ligatiteln visste vi redan sedan innan. Manchester City har visserligen skaffat sig ett övertag efter veckans derbyseger, men precis som jag skrev här är det på söndag allting avgörs. Och i och med Magpies seger igår blev helt plötsligt matchen Newcastle–City fruktansvärt viktig för båda lagen.

För om vi tittar några pinnhål neråt i tabellen så ser vi att Arsenal, Tottenham och Newcastle har radat upp sig på 66, 65 respektive 65 poäng. Arsenal har fortfarande allting i egna händer. Vinner laget sina två återstående matcher Norwich (h) och West Bromwich (b) blir laget tabelltrea och kvalificerar sig därmed för CL.

Men om Arsenal skulle tappa poäng (vilket inte alls är omöjligt) öppnar det upp för Tottenham och Newcastle. Alan Pardews mannar möter alltså City på söndag och avslutar sedan borta mot Everton. Två riktigt tuffa uppgifter och Newcastle måste med all säkerhet gå rent i de matcherna. Tottenhams spelschema ser aningen enklare ut med Aston Villa (b) på söndag och Fulham hemma i slutomgången. Det logiska scenariot är att Arsenal och Tottenham går rent – och därmed behåller sin tredje- respektive fjärdeplats. Newcastle måste vinna båda sina matcher och samtidigt hoppas att någon av Londonklubbarna tappar poäng. Sker inte det missar laget Champions League och får nöja sig med Europa League – trots en makalöst fin säsong.

Sedan har vi även det delikata läget med Chelsea. Gårdagens hemmaförlust mot Newcastle kom nog som en chock för publiken på Stamford Bridge och Chelsea spelade i princip bort den sista chansen att fixa en Champions League-biljett via sin ligaplacering. Men som bekant blir ju Chelsea direktvalificerade till nästa års turnering om de vinner finalen mot Bayern München den 19 maj. Och i så fall är det någon av Arsenal, Tottenham eller Newcastle som istället får stryka på foten. Rafflande värre är bara förnamnet!

Och då har jag inte ens nämnt den bottenstrid som i och med Boltons kollaps i går öppnades upp rejält. Jag återkommer med mer tankar och analyser om bottenträsket i helgen, men en snabb överblick visar att fem klubbar – Aston Villa, Wigan, QPR, Bolton och Blackburn – slåss om att undvika två platser. Vilken soppa…

Relaterad läsning:
Helgens snackisar
Ropa inte hej än

Inför matchen var Fabrice Muamba tillbaka och han tog emot stående ovationer från båda lagens fans innan avspark. Muamba var tydligt rörd och han var noga med att tacka alla fans för det stöd han fått under sin återhämtning.

Matchen började avvaktande och trots den fina inramningen så hittade Bolton inte rätt i spelet. Tottenham kändes betydligt farligare men, precis som känslan varit under de senaste matcherna för Londonlaget, så hade de svårt att komma till de riktigt giftiga avsluten. Tottenham hade de farligaste chanserna i första halvlek och därför kom målet knappast som en överraskning. Modric skott, i den 36:e minuten, var otagbart.

I halvtid kändes det som att det skulle kunna bli en bekväm andra halvlek efter paus, men när matchen drog igång igen så startade Bolton piggt. De tog över mer av spelet och hade en del farliga chanser, och i den 51:a minuten var det Reo-Coker som tryckte dit kvitteringen efter ett fint framspel av Ngog. Målet gav Bolton det självförtroendet som man saknade i den första halvleken och man tryckte på ytterligare.

Det är dock någonting som passar Tottenham väldigt bra, som då istället kunde fokusera på sina blixtsnabba omställningar och det var precis vad man gjorde. Inom loppet av bara 10 minuter har Tottenham vänt det hela och skapat ett ointagligt försprång. Van der Vart började i den 60:e minuten då de relativt enkelt fick kontra in 1-2. Bara två minuter senare var det dags för Adebayor som drog nytta av ett stillastående försvar för att trycka in 1-3.

Bolton återhämtade sig aldrig, och passningsspelet blev än mer osäkert och Boltonspelarna mer stillastående. I den 70:e minuten kunde Adebayor slå in spiken i kistan då han petade in 1-4 bakom Bogdan. Efter det lungnade matchen ned sig, vilket inte är så konstigt, och det var tydligt att Bolton redan gett upp.

Tottenham har nu hämtat in lite av det försprånget Arsenal hade, och man är nu bara 1 poäng bakom rivalerna med en god chans på både tredje- och fjärdeplatsen. Bolton, å andra sidan, ligger nu ännu sämre till i och med att man dessutom fått en sämre målskilnad än QPR som ligger närmast över strecket.

Relaterad läsning:
Newcastle vann med två drömmål
Papiss Cissés drömmål mot Chelsea 

- Det krävdes 15 elstötar för att få liv i min kropp, säger Muamba till tidningen.

Efter en dryg månad har spelaren fått lämna sjukhuset.

- Förre matchen bad jag en bön med min far. Jag bad gud att skydda mig och han svek mig inte, säger Muamba.

Muamba minns en del av den hemska händelsen.

- Jag minns att jag föll ihop och att jag slog huvudet i marken. Jag var död och det var tur att hjärtspeciallisten Andrew Deener fanns på plats. Jag är tacksam och har honom allt att tacka för.

Läs fler nyheter från Premier League

Muamba kollapsar mot Tottenham
Toppstriden tätnar
Arteta borta resten av säsongen

Och vi kan väl lika gärna uppdatera det här live. I detta nu, klockan 16.29, är både Newcastle och Tottenham ute på fotbollsplanen och sparkar boll. På White Hart Lane har gästande Norwich gjort matchens första mål, medan Newcastle–Bolton alltjämnt är mållös.

Både Tottenham och Newcastle är piskade att vinna den här typen av matcher. Två enkla hemmamatcher ska innebära sex poäng för Spurs och Magpies – annars har lagen inget i CL att göra. Och precis som jag skriver det tar Jermaine Defoe mig direkt på orden och kvitterar till 1–1 via en oerhört elegant chipp. Riktigt läckert!

Senare ikväll väntar ett stentufft Londonderby mot Fulham för ett Chelsea som för tillfället spelar match oftare än vad jag borstar tänderna. Segern senast mot Wigan satt långt inne (men oj vad viktig den var) och inte lär det bli lättare när Martin Jols disciplinerade grabbar väntar på Craven Cottage. Men för Chelsea, som i stort sett måste vinna samtliga sex matcher som återstår, är det bara tre poäng som gäller. För inte lär väl laget gå hela vägen i Champions Legaue (möter Barca i semin) och på så sätt skaffa sig en friplats till nästa år? Nä, knappast.

Tre lag i stort poängbehov och med chansen att sätta ny press på ett Arsenal som möter Wolverhampton borta på onsdag. Annandag påsk bjuder sannerligen på fotbollsfest!

Läs också:
Typiskt Manchester United
Helgens snackisar

Paniken ökar kring nedflyttningsstrecket
Med Wigan, QPR, och Blackburn allihopa på 28 poäng, och Bolton på 29, så är kampen kring strecket minst sagt hårt. Wolves är väl de som ligger allra värst till, absolut sist på 22 och alltså 6 poäng upp till trion på 28.

Wigan tog chansen när de valde helgens match mot Stoke att säkra sin första hemmavinst sedan 27 augusti (!). 3 poäng var nästintill livsnödvändigt för klubben inför en, minst sagt, tuff serie om tre kommande matcher: Chelsea borta, Manchester United hemma och Arsenal borta.

Bolton vann bottenmötet mot stackars Wolves som bara sjunker djupare och djupare. Jag tror att Bolton är relativt säkra, medan tåget nog har gått för Wolverhampton. Wolves måste fortfarande möta Arsenal och Manchester City på hemmaplan, och har två riktigt tuffa bortamatcher i Swansea och Sunderland. Bolton har en mer positiv trend och matchen i helgen betydde tredje raka segern i ligan.

QPR tog chansen och besegrade Arsenal på hemmaplan med 2-1. Matchen var viktigt för båda lagen, i olika ändor av tabellen, men QPR ville lite mer. Hemmalaget såg farliga ut och gästerna kom aldrig riktigt igång. Väldigt viktiga 3 poäng för QPR men frågan är om det räcker – laget måste fortfarande möte Man United (borta), Tottenham (hemma), Chelsea (borta) och Man City (borta). Dessutom är de övriga matcherna mot Swansea (hemma), West Bromwich (borta) och Stoke (hemma) knappast enkla heller.

Blackburn befinner sig alltså just nu på samma poäng som Wigan och QPR, men med en match mindre spelad. Ikväll (läs: måndag) möter de Manchester United. Visserligen har de fördel av hemmaplan, men efter smällen på nyårsafton när Blackburn slog United med 3-2 på Old Trafford så tror jag att Manchesterklubben har en del att bevisa. Manchester United har bara förlorat en av sina 16 senaste bortamatcher, och de har vunnit 14. Dessutom skulle en vinst för United innebära att de rycker i toppen av tabellen från City.

Kampen om spel i Europa hårdnar
Efter helgen så är kampen om de åtråvärda tredje- och fjärdeplatserna ännu tätare än det varit tidigare. Då Chelsea, Newcastle och Tottenham alla vann sina matcher samtidigt som Arsenal tappade poäng så har det dragits ihop ytterligare. Arsenal och Tottenham ligger på samma poängantal, där Arsenal ligger trea på grund av bättre målskillnad, men det skiljer fortfarande bara 1 mål så det är långt ifrån en stabil ledning.

Chelsea och Newcastle ligger femma respektive sexa, på 53 poäng, alltså bara 5 poäng bakom Tottenham och Arsenal. Där har Chelsea en mycket bättre målskillnad, med hela 13 fler mål än Newcastle.

Liverpool i fritt fall
Som jag var inne på tidigare så vann alltså Newcastle sin match mot Liverpool och Merseysideklubben är inne i något som jag i alla fall tycker känns som fritt fall. Med bara 2 vinster på de senaste 10 matcherna (och hela 6 förluster!) så har de fallit och känslan är att de redan har gett upp om ligan.

Tack vare vinsten i ligacupen så är de garanterade en plats i Europa League, och de har fortfarande en semifinal i FA Cupen framför sig. Matchen mot Newcastle summerade på något vis den tuffa tid som Liverpool går igenom just nu. Carroll blev varnad för filmning och senare blev han utbytt och han valde då att gå direkt in i tunneln och inte närvara på bänken.

Frustrationen blev än mer uppenbar då Pepe Reina drog på sig en idiotisk utvisning i den 82:a minuten efter att ha skallat Perch. Trots att Dalglish är mycket omtyckt i klubben så börjar frustrationen växa hos supportrarna och frågan är hur länge ägarna till klubben är villiga att bara titta på. Med en FA Cupvinst så kan Dalglish rädda en del av säsongen, men det är fortfarande ingen ursäkt för att ge upp ligan redan i mars.

Första bilden på Muamba sedan olyckan
Under fredagseftermiddagen publicerade Fabrice Muambas flickvän den första bilden och hälsningen från Fabrice sedan olyckan på White Hart Lane. Genom Twitter skickade hon ut en hälsning till Muambas följare, tillsammans med bilden som ni kan se här till höger.

Twitteruppdateringen löd: ” Fab wanted me to post this pic for you all and to also say thank you for such overwhelming support.”

Det är riktigt skönt att se att han verkar återhämta sig, sakta men säkert, och vi fortsätter självklart att önska honom allt gott.

Aston Villas Petrov sjuk i leukemi
En annan nyhet som kom ut under fredagen var den att Aston Villas lagkapten Stiliyan Petrov diagnostiserats med akut leukemi. Det var efter matchen mot Arsenal förra helgen som han fick feber och efter att de gjort ett antal tester stod det klart.

Petrov var på plats när Aston Villa tog emot Chelsea i lördags, och fick se samtliga spelare i båda lagen värma upp bärandes t-shirts med orden ”Our thoughts are with you”. I den 19:e minuten ärades han med stående ovationer från fans av båda lagen då han bär tröjnummer 19.

McLeish berättade för the Guardian att Petrov hälsat på sin lagkamrater i omklädningsrummet innan avspark: ”Det var fantastiskt att se honom där. Han skakade hand med alla lagkamrater och han sa ’Jag ska slå det här. Jag ska slå det”. Det är hans ledaregenskaper som visar sig, vilket man kan vänta sig. Han vill bara fortsätta leva, lämna sina barn i skolan, den typen av saker, och få sin behandling. Vi är övertygade om att han kommer vinna den här kampen och bli helt återställd.”

I ett meddelande innan avspark så sa Petrov själv över högtalarsystemet på Villa Park: ”Jag vet att jag kan vinna över den här sjukdomen och jag är övertygad om att jag kommer göra det. För mig får fotbollen komma i andra hand under ett tag, men jag är här för att stötta mina lagkamrater på samma sätt som jag vet att de kommer stötta mig i min kamp.”

Relaterad läsning:
Panic on the streets of London
Vinnare och förlorare
Cisse matchhjälte mot Liverpool
Petrov sjuk i leukemi

Bolton vann känslosam match
I lördags spelade Bolton sin första match efter olyckan med Fabrice Muamba förra helgen och det var minst sagt känsloladdat på Reebok Stadium. Fansen hade planerat ett stort tifo längs med långsidan för att hedra mittfältaren och båda lagen var synligt tagna av situationens allvar innan avspark.

Bolton vann matchen med 2-1 och trots att fotbollen inte var mycket att hurra för (alla 3 målen kom på fasta situationer) så kändes det ändå rättvist. Boltonfansen sjöng Muambas namn långt efter matchen tagit slut och tack vare sina 3 poäng är de nu ovanför sträcket, 1 poäng för QPR och Wigan.

Muamba fortsätter göra framsteg på sjukhuset. Han känner igen släktingar och vänner, och han orkar prata med dem. Under veckan som gått kom det fram uppgifter om att hans hjärta stannade i 74 minuter innan de gick igång det igen. Man kan inte vara annat än imponerad över hur duktiga läkarna har varit och vi hoppas självklart att Muamba fortsätter återhämta sig.

Fortsatt tungt för Liverpool
Matchen hemma mot Wigan blev inte den vändpunkten som många Liverpoolfans hoppats på. Istället fick de ännu en gång se sitt lag slarva bort målchanser och de straffades hårt av gästerna som vann ganska övertygande.

Dalglish var givetvis missnöjd med Liverpools bortdömda mål men jag tycker ändå att det var rätt att inte godkänna det. Och sanningen är att Liverpool borde kunna slå Wigan ändå. Dalglish var ännu en gång inne på att det låg otur bakom förlusten och även om det självklart kan kännas så, så går problemen djupare.

Frågan är hur länge till Merseyside har tålamod med Dalglish? Han har vunnit ligacupen, vilket naturligtvis är bra, och de har fortfarande chansen att vinna FA Cupen. Men är det en tillräckligt god ursäkt för att ha gett upp ligan redan i mars? Nu tror jag inte Liverpool har en chans att utmana om titeln, men nog borde de finnas med i slaget om en fjärdeplats?

Dalglish har mycket good will i klubben, vilket han också bör ha. Jag tror fansen har större tålamod med honom än vad de skulle ha med många andra. Frågan är dock hur mycket större? Och när börjar de tröttna?

Everton skakar om Swansea
Det kanske inte låter som att det vore något att prata om. Ett etablerat lag som Everton slår nykomlingarna Swansea. Och hade Swansea varit som vilka andra nykomlingar som helst så hade det kanske inte varit så konstigt – men nu är de inte det.

Jag har verkligen utvecklad en så kallad ”soft spot” för Swansea den här säsongen. Det är härligt att se ett lag som kommer upp i Premier League och fortsätter spela sin typ av fotboll. Swansea har varit minst sagt stabila hemma och hade inför matchen mot Everton bara förlorat två matcher – mot Manchester United och Norwich.

Everton gjorde precis det som man måste göra mot bollskickliga lag, pressa högt, även om det är svårt att göra det i 90 minuter. Frågan är hur många andra lag som kommer ha lärt sig den läxan när det är dags för nästa säsong? Kommer Swansea lyckas lika bra då?

Kampen om Champions League hårdnar
Tack varje helgens resultat så har kampen kring de så åtråvärda Champions League-platserna hårdnat ytterligare. Chelsea och Tottenham möttes i en, ganska långsam, 0-0 match samtidigt som både Arsenal och Newcastle tog chansen och vann.

Arsenal har nu ett, väldigt litet, grepp om tredjeplatsen, 3 poäng före lokalrivalerna Tottenham. Chelsea och Newcastle ligger båda två 5 poäng efter, men Chelsea har bättre målskillnad. Det är minst sagt svårt att förutse hur det här kommer att sluta.

Som jag har varit inne på tidigare så har Tottenham, på pappret, det lättaste schemat. Arsenal har kvar att möta både Chelsea och Manchester City, visserligen hemma på Emirates men det är långt ifrån enkla matcher.

Newcastle är ju lite av en överraskning, och jag trodde verkligen inte att de skulle hålla såhär långt, speciellt inte eftersom att de har gått lite knackigt på senaste tiden. Redknapp hävdar att Tottenhams resultat mot Chelsea var ett fall framåt och att de fortfarande är favoriter till tredjeplatsen. Vilka tror ni tar tredje- respektive fjärdeplatsen?

Fördel Manchester United inför avslutningen
I Premier League finns en hel del riktigt tuffa matcher. Att möta Stoke på Britannia Stadium är en av dem, och jag hade även innan matchen en känsla att det inte skulle bli så lätt för Manchester City. De hade chansen att, vid vinst, återta serieledningen och sätta press på Manchester United inför måndagens match.

Istället tog Stoke ledningen och det dröjde till den 76:e minuten innan Yaya Touré kunde kvittera. Närmre än så kom de inte, och då Manchester United inte hade några större problem med Fulham under måndagskvällen så är de med sin 1-0 seger nu 3 poäng för City.

Jag tror att Manchester United kommer att reda upp det här. Visst, de har ett par potentiella poängtapp framför sig, de möter både Blackburn och Wigan borta. Men jag tror ändå att de är starkare än City nu i slutet. Det råder i alla fall inga tvivel om att Manchesterderbyt den 30 april blir minst sagt spännande. Frågan är om det kommer avgöras då eller om någon hinner rycka innan dess.

Relaterad läsning:
United åter i serieledning
Newcastle fortsätter att tro

Med allting som hände igår under matchen mellan Tottenham och Bolton då Fabrice Muamba kollapsade mitt under matchen utan en enda spelare omkring honom så får man helt enkelt ett nytt perspektiv. Helt plötsligt känns FA Cuper, ligatitlar och nya managers ointressant. Allt som betyder något är att en ung kille just nu befinner sig på sjukhus och slåss för sitt liv.

Fabrice Muamba kom till England från Kongo tillsammans med sin mamma när han var 11 år gammal, i december 1999. Han fick då återförenas med sin pappa som hade flytt som politisk flykting 3 år tidigare. Han har själv berättat att han inte pratade ett ord engelska och han han blev direkt placerad i engelsk skola men kände sig malplacerad. Han tyckte alla andra pratade för snabbt och för otydligt, och det enda skolämnet han klarade av utan problem var franska.

När han var 14 år gammal upptäcktes han av Arsenal och han började spela i lagets akademi. Vid 17 års ålder debuterade han för A-laget i en cupmatch mot Sunderland. I augusti 2006 var han en av tre spelare som gick från Arsenal till Birmingham på lån (de andra två var Sebastian Larsson och Nicklas Bendtner) och efter en lyckad säsong där gjorde både han och Larsson flytten permanent.

När Birmingham relegerades våren 2008 så flyttade Muamba till Bolton och där har han varit sedan dess. Det som är uppenbart med Fabrice är hur han är en genuint omtyckt person. Twitter har fullkomligt svämmat över av meddelanden från spelare världen om som vill uttrycka sina sympatier för Muamba och hans familj.

Även om vi ibland skojar om att fotboll är på liv och död, eller ibland till och med ännu viktigare än så, får man ett nytt perspektiv när någonting sånt här händer. Man behöver inte veta någonting om sjukvård eller skador för att förstå att någonting var väldigt, väldigt fel. Man ser det i sättet som sjukvårdarna rör sig, i ansiktet på de andra spelarna som slits mellan att inte klara av att titta och att oroligt ta reda på vad som händer.

Det griper tag i en, och det berör, på ett sätt som är svårt att förklara. När Muamba bars av planen så sjöng alla fans hans namn. Det kanske kan ses som en banal gest, men jag tycker att det symboliserar någonting som jag älskar i sportens värld. Vi kan vara motståndare på plan, vi kan vara skadeglada när våra rivaler förlorar, men i grund och botten så finns det så mycket viktigare saker.

De senaste rapporterna från sjukhuset säger att Muambas situation förblir allvarlig men stabil. Det är bekräftat att han drabbades av hjärtstillestånd men när han kom in till sjukhuset så lyckades de få igång hjärtat igen. Som brukligt är hålls han nedsövd i 24 timmar efter operationen och det är inget nytt uttalande planerat förrän efter helgen.

Mina tankar finns med Fabrice Muamba och hans familj idag. Han är knappt 3 veckor ifrån sin 24:e födelsedag. Han är nyförlovad och han är pappa. Han är i början av någonting som kunde (och kanske fortfarande kan) bli en fantastisk fotbollskarriär. Vincent Kompany sammanfattade det vi alla tänker när han skrev på Twitter i går: ”Too young to die”.