Fick aldrig spela 90 minuter
Pienaar tillhörde Everton mellan 2007 och 2011, där var han en tongivande spelare och hade stor del i det som Liverpoolklubben åstadkom. Han kände dock att han ville ta nästa steg i karriären och han hade två konkreta kontraktsförlag – ett ifrån Chelsea och ett ifrån Tottenham. Han valde som sagt det senare alternativet och det blev en riktig flopp. Han var hårt skadedrabbad och hann aldrig vinna tränare Harry Redknapps förtroende, sydafrikanen fick inte spela 90 minuter en enda gång för Tottenham i Premier League-sammanhang.

Förutom skadeproblemen var det ”fel läge” att ansluta till Tottenham förra januari. Många anser att det som ”Spurs” har presterat under tiden som Pienaar har befunnit sig i klubben har varit bland det bästa som laget någonsin har presterat. De nådde långt i Champions League för att vara debutanter och var med i kampen om fjärdeplatsen ända in i maj. Efter sommaren gick det ännu bättre för Tottenham och nu nämns de som en seriös utmanare till titeln.

”Måste kriga för min plats”
Nu återvänder han alltså till Everton och frågan är hur det ska gå för honom hos ”The Toffees” den här gången. Liverpoolklubben vann mot självaste Manchester City i den senaste matchen och det finns ingen garanti för speltid – åtminstone inte om man får tro huvudpersonen själv.
– Det är precis som det är för alla andra spelare – jag måste kämpa för min plats i laget. Jag vet att det inte kommer att bli enkelt, laget har vunnit de två senaste matcherna så jag måste kriga för att visa att jag förtjänar en plats i startelvan.

Vet hur laget spelar
Det ska dock inte vara något problem för Pienaar att få speltid i Everton. Han håller hög klass och dessutom känner han igen sig i lagets spelstil. Personligen tror jag att han kommer att vara en av Evertons viktigaste spelare under våren och det är nog mycket som talar för att Everton löser honom på permanent basis i sommar.

Jag själv fullständigt älskar dessa veckomatcher. Man slipper vänta ända till lördagen på att få njuta (eller deppa…) över favoritlagets prestation och veckan blir ju så mycket enklare när man har något att se fram emot på kvällarna. Full omgång är det som gäller i Premier League, tisdag och onsdag. Tio härliga fotbollsdrabbningar där såklart några sticker ut lite extra.

Swansea–Chelsea är den match som lockar undertecknad mest. Ett ack så vackert bolltrillande Swansea, med en överkörning av Arsenal i färskt minne, ska försöka lägga krokben för ännu ett Champions League-jagande Londonlag. Chelsea, som bara fick med sig en poäng från Norwich senast, skulle nog må gott av tre poäng med tanke på att laget på söndag tar emot Manchester United på Stamford Bridge. Vi kan alltså räkna med en underhållande match i morgon kväll.

Annars är det mycket botten mot toppen som gäller i veckan. Jumbon Wigan åker till White Hart Lane för bortamatch mot Tottenham och Wolverhampton tar emot ett Liverpool i kanonform. Bolton och Blackburn ska med hjälp av sin hemmapublik försöka plocka poäng av femman och sexan i tabellen, Arsenal respektive Newcastle.

Som ni märker, vi har en salig fotbollsbuffé framför oss gott folk. Och då har jag inte ens nämnt Citys tuffa bortamatch mot ett svårspelat Everton på Goodison Park. Så tisdag och onsdag – here we come!

Han har varit tydlig med att han ser fotbollen som ett jobb och i dessa pengastinna dagar måste man ändå hylla ärligheten hos honom. Samtidigt verkar han tycka om tillvaron i Spurs och sade att han kunde tänka sig att tillbringa resten av karriären i norra London.

Rörigt kan tyckas. Men, han spelar för pengarna och trivs på sitt jobb. Vem kan klandra honom för det?

Det är förvisso gamla nyheter. Jag tycker personligen att han växt till en av Premier Leagues absolut bästa vänsterbackar. Patrice Evra håller nog högst nivå. Men, Benoit Assou-Ekotto, som spelat flest matcher för Spurs under säsongen, håller sig definitivt i toppen. I konkurrens med bland andra Ashley Cole, Gael Clichy och Leighton Baines.

Dessutom tror jag att han är en av Tottenhams viktigaste spelare. Särskilt när uppspelen oftast startar på vänsterkanten.

Idag var han på spelhumör. ”Framspelningen” till 1-0 visar att han är ”Benny Guldfot”. Och 2-0-målet, inte helt olikt Erik Edmans drömträff mot Liverpool, bekräftar att han har en gyllene vänsterfot. Vad jag tycker om att han spelar med två olika (alltså inte samma färger på) skor? Inget. Fotbollsspelare skall, precis som han säger, göra sitt jobb. Om det utförs bättre med en röd och en blå sko – vilka är vi att döma.

Framspelningen till 1-0 är precis och 2-0 gör han ju bra på egen hand.

szólj hozzá: T2-0E
—

Och för er som inte vet vem Benny Guldfot är. Läs på!

—

Tottenham är uppe på samma poäng som Manchester United i och med seger i ”premiären” mot Everton. Därmed också endast tre poäng bakom serieledande Manchester City. Och samtidigt åtta poäng före Chelsea.

Starkt. Särskilt med tanke på 1-8 efter två spelade matcher.

Ligaguld? Det blir det inte.
Champions League? Det borde det bli.

Att ekonomin i Everton inte är den bästa känner de flesta till. Att få in några etablerade nyförvärv i truppen är det inte tal om utan det är egna ungdomar eller lågbudgetspelare laget får inrikta sig på. Varje år tvingas Everton dessutom sälja minst en av sina nyckelspelare och i somras var det Mikel Arteta som lämnade för Champions League-spel i Arsenal.

Ändå lyckas laget från Liverpool år efter år att hålla sig kvar i Premier League. Hur kommer det sig?

Ja, svaret på den frågan är förmodligen för avancerat både för dig och mig – men jag ska i alla fall försöka mig på en gissning.

Undertecknad är en flitig tippare av stryktipset och liknande spel och är det något hemmalag jag alltid garderar med ett kryss så är det just Everton. Den sista kvartens spel på Goodison Park är nämligen ingen lek för gästande lag. Långt ifrån. Everton kanske inte har de bästa lirarna eller spelar den vackraste fotbollen – men om det är något lag som vet hur man pressar tillbaka sin motståndare i jakten på ett kvitteringsmål så är det The Toffees!

Jag vet inte vad det är för direktiv som David Moyes ger till sina mannar, men nog verkar de göra susen. Färskast i minnet är när laget under förra säsongen pressade de båda topplagen Manchester United och Arsenal.

Mot United var Everton egentligen redan ett slaget lag. Hemmalaget var i ett 1–3-underläge när matchklockan hade tickat över till stopptid. Men gav hemmalaget upp? Insåg Everton att man inte gör mål mot självaste Manchester United på ”Fergie Time”?

Såklart inte.

Istället gav en långvarig press till slut utdelning när Tim Cahill tryckte in 2–3 efter 91 minuter. Och bara minuten efter kom kvitteringen när Mikel Arteta tog tillvara på en utstudsande boll inne i straffområdet.

Ännu värre var det faktiskt mot Arsenal, även om det den gången visserligen inte gav någon utdelning. Tio minuter före slutet hade Tim Cahill reducerat till 1–2 bakom Lukasz Fabianski och den press som följde efter det – ja det är bland det värsta jag har sett i mannaminne! Hemmalaget fullständigt mosade gästerna från London och det var bud på mål i MER än varenda anfall.

På något sätt har Everton den där förmågan att oavsett hur dåligt man har spelat eller hur utspelade laget har blivit så lyckas man rycka upp sig när klockan tickar upp mot stopptid.

Och den förmågan är förmodligen en stor anledning till att Everton spelar i Premier League. År efter år.

Tack vare vinden lyckades plastpåsar, godispapper och servetter hitta sig in på planen i mötet mellan Sunderland och Everton. Det var verkligen blåsigt på Stadium of Light, men även om väderförutsättningarna var de samma för båda lagen, så blev Sunderland rejält blåsta på de tre poängen.

Sedan Martin O’Neill tog över efter Steve Bruce som manager i Sunderland har laget fått upp ångan och gått väldigt bra. Även matchen i eftermiddags mot Everton på hemmaplan började bra för ”The Black Cats”. De tog ledningen i den 26:e matchminuten efter att Jack Colbacks skott styrdes på en Evertonförsvarare och in i mål, Tim Howard i Evertons mål hade ingen chans att rädda. Målet blev halvlekens enda och resultatmässigt var O’Neill säkerligen nöjd med ställningen, men frågan han hade i huvudet handlade nog mest om hans spelare skulle orka springa i 45 minuter till. Det var nämligen så att en av mittbackarna, Titus Bramble, tvingades lämna banan redan i den 21:a minuten och i halvtiden gjordes nästa försvarsbyte. Ut gick Phil Bardsley och in kom Craig Gardner.

Tidigt i den andra halvleken inträffade det som skulle komma att bli matchens snackis. Evertonspelaren Leon Osman bröt sig in i offensivt straffområde och när han skulle skjuta, sparkade han i marken. Han var inte beredd på det och föll till marken, han började vifta med händerna och domaren Howard Webb kollade mycket noggrant in situationen. Efter att Webb hade kollat i några sekunder höjde han armen och pekade mot straffpunkten samtidigt som han blåste i sin pipa. Han dömde straff och den hade Leighton Baines inga som helst problem att förvalta – det var kvitterat.

Vid varje tillfälle som gavs under resten av matchen började en vissorkan mot Webb och hans avblåsningar under resten av matchen påverkades säkert av det. Sunderlandpublikens läten hjälpte dock inte spelarna att göra något mål ytterligare. 1-1 blev slutresultatet och det är antagligen Everton som är nöjdast med det.

Arsenal har alltid mycket bollinnehav i sina matcher och matchen mot Everton var inget undantag. London-laget styrde matchen och det Everton skapade kom genom kontringar. Matchen igenom, framförallt i början, lyckades Arsenal skapa chanser genom djupledsbollar där Gervinho, van Persie och Walcott sprang på allt som levererades i deras riktning. De var dock aningen övertända emellanåt, kanske på grund av alla klubblegender som fanns på läktaren, och den assisterande domaren fick vinka med sin flagga gång efter gång.

I den 70:e minuten kom dock situationen där passningen satt som en smäck på van Persies vänstra fot, han drog till direkt och domaren behövde inte blåsa av för offside. Bollen gick in vid den bortre stolpen, Tim Howard i Everton-målet var helt chanslös.

På tilläggstid fick Everton en bra chans till kvittering genom debutanten Conor McAleny. Hans skott, som inte var helt olikt Arsenals mål, smet dock utanför stolpen. Närmare än så kom inte Everton.

Liverpool säkrade på lördagen årets fjärde seger i Premier League. Men det skulle visa sig bli med hjälp av en domare.

Första smällen för Everton i Merseysidederbyt mot Liverpool kom redan i den 23:e matchminuten. Jack Rodwell gick in tuff i en duell med Liverpools Luis Suarez. 20-åringen träffade bollen först – men fick ändå se Atkinson ta upp det röda kortet och visa ut honom.

Carroll och Suarez målskyttar

Med tio man skulle det visa sig bli svårt för Everton att få med sig en poäng från Goodison Park. Tjugo minuter från slutet satte först Andy Carroll 1-0 till gästerna. Tio minuter senare var det dags för anfallskollegan Luis Suarez att definitivt punktera tillställningen – efter att Sylvain Distin rensat bollen rakt på uruguayanen.

Han gjorde mål senast mot Birmingham i FA-cupen. I dag följdes det upp med säsongens första mål i Premier League.

Mario Balotelli behövde bara åtta minuter på sig att spräcka nollan hemma mot Everton på lördagseftermiddagen. Sergio Kun Agüero fick bollen på kanten, sprang inåt planen och petade bollen till Mario Balotelli som placerade in 1-0.
Målet var italienarens första mål i Premier League den här säsongen.

En minut före stopptid kom 2-0 genom James Milner. David Silva stal bollen på mittplan, utmanade två Everton-spelare, strax innan han slog en fantastisk passning till James Milner som fastställde slutresultatet till 2-0.

Efter segern är nu Manchester City nya serieledare, en poäng före rivalen Manchester United som har en match mindre spelad.

Mario Balotelli 1-0

James Milner 2-0

Matchens enda mål kom i den 31:a minuten sedan Tommy Smith vänt sig om i straffområdet och avslutat säkert, otagbart för Tim Howard i Evertonmålet.

Chanser saknades inte för Everton, där Leighton Baines frispark i den första halvleken prickade ribban. Men, Smiths mål blev matchavgörande och QPR bortaslog Liverpoolklubben med 1-0.

Plats 9, Bolton: Owen Coyle är inne på sitt tredje år som tränare för Bolton, och har haft tid på sig att sätta sin prägel på laget. Med rutinerade Jääskeläinen i målet och en av ligans bästa mittbackar, Gary Cahill, ser det lovande ut defensivt. På mittfältet har det inte sett bra ut, men talang finns det gott om. Om spelare som Chung-yong och Stuart Holden kommer igång, samtidigt som nyförvärven Eagles och Reo-Coker gör bra ifrån sig, så kan det bli en rolig säsong för Bolton.

Plats 8, Sunderland: Värvningarna av John O´shea och Wes Brown kan visa sig bli de bästa i hela PL. Seb Larsson kommer också bli nyttig. Sunderland har värvat flest nya spelare i hela ligan, och jag tror det kommer att betala sig. Förra säsongen var man svaga defensivt, vilket inte kommer att bli fallet i år. Kan mittfältet stå upp och anfallaren Asamoah Gyan fortsätter att utvecklas så tar sig Sunderland ut i Europa.

Plats 7, Tottenham: Londonlaget, med den höga spelaromsättningen, är alltid lika svårtippade. Får man behålla Bale och Modric hela säsongen? Kommer Gomes i buren ha en bra säsong med få misstag? Kommer man förstärka det svaga anfallet? Blir svaret ja på dessa frågor, kan man konkurrera om en Champions League-plats. Dessvärre, för alla Tottenham-fans, tror jag svaret på dessa frågor kommer att bli nej.

Plats 6, Everton: Är tillsammans med Tottenham det lag som de senaste säsongerna varit närmast att slå sig in bland ”the big five”, men Moyes mannar har inte riktigt nått dit. Denna säsong ser inte ut att bli något undantag. Laget har en bra grund, men har tyvärr inte de ekonomiska muskler som krävs för att ta nästa kliv. Howard, Baines, Arteta, Cahill, Rodwell, Beckford, Everton har en rad klasspelare, men truppen är för känslig för skador och avstängningar.