Som Juventus-supporter har man, om än lite, lite förståeligt, haft det tungt de senaste fem-sex åren. Sedan Calciopoli-skandalen 2006 har det mer varit som i en hemlighet att hålla på Juventus. Man har suttit tyst i ett hörn i fotbollsbaren och knutit näven i fickan så fort de gjort mål eller segrat. Har man råkat nämna åt vilket lag hjärtat bankar för, har det mest blivit ren och skär mobbing. Men inte nu längre.

Juventus har varit i botten. De dominerade med Fabio Capello som kapten, Fabio Cannavaro som styrman och Del Piero som härskare. Ingenting stoppade dom. Sen gjorde Luciano Moggi bort sig och drog ner klubben i skiten. Vi har harvat en säsong i Serie B, där chansen att nå Serie A redan efter ett år var nästintill omöjlig med poängavdragen laget startade med. Men de kom upp.
Sakta men säkert har nya Juventus bildats. Med några tveksamma tränarsejourer av främst Ciro Ferrara och Didier Deschamps, är klubben nu det riktiga, vackra Juventus med legenden Antonio Conte vid sidan. Laget har blivit en maskin ingen lyckats besegra den här säsongen än.
President Andrea Agnelli har från läktaren spanat ut över laget med ett lugn och en säkerhet i ögonen jag inte sett på länge. Sportchefen Giuseppe Marotta har tillsammans med Conte varit de viktigaste för klubben i år och format laget som nu är mästare av Serie A.

Mina händer darrar. Jag känner mängder med känslor inombords som kommer yttra sig i tårkanalerna vilken sekund som helst. Det är bara en tidsfråga. Vi har varit långt, långt ner i bottenträsket. Blivit sparkade på. Utskrattade. Mobbade. Men har tagit det med vetskapen i våra bakhuvuden att vi en dag kommer visa alla, och det har vi gjort nu. Den där känslan när man såg hur arenan i Trieste fylldes av Bianconeris, som sedan sjöng högt mot slutet och rusade ut över planen var mäktigt.
Mitt i alla de underbara känslorna fylls man även av ett visst vemod. Mr. Juventus, Hjärtat, Alessandro Del Piero får inget nytt kontrakt och kommer efter nästa helg lämna klubben. Det är ren och skär sorg över det. Och så otroligt fel.

Men.
Nya Juventus ser otroligt spännande ut. Med nya, pampiga arenan har det blivit en borg ingen kan bemästra och tänk att en söndag kväll inte bara kan vara fylld av ångest för ny arbetsvecka. Den kan faktiskt också vara fylld av glädje och titelseger.
Juventus – lo Scudetto 2012.

Och, ja, just det. Tack Andrea Pirlo. Och även där, tack AC Milan. Ni gav oss en magiker i mitten.

Zlatans svit bryts?
Undantaget ett vackert mål signerat Marchisio tidigt i den andra halvleken spelades matchen av på ett gentlemannamässigt italienskt manér. Nu är Juventus tre poäng före Milan med bara fem matcher kvar att spela. Zlatan Ibrahimovics Milan tappade poäng borta mot Bologna och måste nu hålla tummarna för att Juventus ska göra bort sig i slutomgångarna. Om inte, bryts Ibrahimovics fantastiska svit av ligasegrar från 2004/2005. Luis Enriques Roma får bryta ihop och komma igen. Man ligger sexa i tabellen och har fortsatt chans på Champions League. Med högstanivån laget har i sig finns stora möjligheter att nå fjärdeplatsen. Å andra sidan är lägstanivån skrämmande och presterar man som ikväll är man inte värda något annat är sjätteplatsen.

Juventus-Roma
4-0 (3-0)
1-0 Arturo Vidal (4).
2-0 Arturo Vidal (8).
3-0 Andrea Pirlo (28).
4-0 Claudio Marchisio (52).

Mer från dagens omgång
Milan tappade poäng
Kaoset på Marassi

Milan leder fortfarande med 4 poäng före Juventus när 9 omgångar återstår och det är de två lagen det står emellan. Ska Zlatan kunna ta sin sjunde Scudetto på lika många säsonger i Serie A?

Resultat omgång 29

Milan - Roma         2-1
Palermo - Udinese    1-1
Atalanta - Bologna   2-0
Genoa - Fiorentina   2-2
Lazio - Cagliari     1-0
Napoli - Catania     2-2
Cesena - Parma       2-2
Chievo - Siena       1-1
Novara - Lecce       0-0
Juventus - Inter     2-0

Tabellen Serie A
Tabellen Serie A

Relaterade artiklar
Zlatan stor hjälte när Milan slog Roma
Nytt konstmål av Zlatan mot Roma
Skytteligan Serie A

Priset: 13 miljoner
Melo vill dock inte hamna i onåd med Juvenuts.
– Jag kommer alltid att vara tacksam mot Juventus för chansen som de gav mig, men min tid där är över. Jag kommer att vara den förste att bli glad om Juventus vinner någon titel i framtiden.
Galatasaray är nöjda med sin mittfältare och det finns en utköpsklausul skrivet i kontraktet på 13 miljoner euro som de säkerligen är villiga att utnyttja.

1. Seriens två bästa lag
Det här var ett möte mellan seriens bästa lag – inget snack om saken. På förhand trodde jag faktiskt att Juventus skulle få med sig alla tre poängen hem till Turin, men Milan visade vilken klass de håller. Hemmalaget hade en bra offensiv i framförallt den första halvleken och i den andra visade de upp en solid defensiv. Juventus lyckades dock lirka upp Milan-försvaret då och då vilket hade kunnat straffa sig om inte domaren hade (felaktigt) blåst av Matri för offside. Jag tycker inte att övriga lag håller samma klass som Milan och ”Juve”, det råder inga tvivel om vilka två lag det är som gör upp om ligatiteln.

 
2. Contes felval
När laguppställningarna presenterades var det antagligen fler än jag som reagerade på Antonio Contes startelva. Han valde att spela med Fabio Quagliarella och Marco Borriello istället för succéduon Alessandro Matri och Mirko Vucinic. Att Juventus-tränaren valde att peta Matri var det som jag tyckte var allra konstigast, men jag anade att han hade någon bra anledning till det. Efter den första halvleken kom jag fram till att det inte var något annat än ett dåligt beslut. Varken Borriello eller ”Quag” syntes till i spelet och efter 68 minuter var båda utbytta till förmån för Vucinic och Matri. Juventus var på väg in i matchen och de två nyinsatta fällde avgörandet. Matri gjorde två mål på tre minuter, men ett av dem blev bortdömt (som jag nämner ovan). Vad som hade hänt om Conte valt att spela Vucinic och Matri från start förblir en gåta och jag tvivlar på att han gör om misstaget i framtiden.

 
3. Robinho leder Milans offensiv
Robinho har länge varit en talang som aldrig riktigt har presterat, men som kan blixtra till i enskilda situationer. När han har anlänt till en klubb har fansen tyckt om honom och hoppats att han ska nå upp till sin sanna potential, men efter en tid blir han kraftigt ifrågasatt på grund av att dåliga prestationer. De senaste matcherna har Robinho dock agerat på ett sätt som bör kallas hög klass. Jag tyckte att han ledde Milans offensiv mot Juventus på ett sätt som jag inte sett han göra tidigare. Han var riktigt bra och kanske har den lille brassen hittat rätt tillslut.

 
4. El Shaarawy före Pato
För att fortsätta snacket om Milans offensiv så är ju Stephan El Shaarawy väldigt spännande. 20-åringen spås en lysande framtid, men enligt mig har han fått alldeles för lite speltid under säsongen. Mot Juventus blev han inbytt istället för Alexandre Pato och han var klart bättre än sin brasilianske anfallskollega. Han tog löpningar, såväl offensivt som defensivt och för Milans bästa så borde El Shaarawy gå före Pato, åtminstone enligt mig.

Ett skadeskjutet Milan tog emot ett hittills obesegrat Juventus på San Siro och tog direkt tag i taktpinnen och efter 14 minuter fick de också utdelning när Nocerino drog på ett skott utanför straffområdet som turligt tog på Juventus Bonucci och ställde Buffon i mål som fick finna sig ett tidigt underläge. Bonucci i Juventus var verkligen otursgubbe i den sekvensen som först gav bort bollen på egen planhalva och sedan alltså styrde in skottet i eget mål. 10 minuter senare uppstod den situation som skulle komma att prägla eftersnacket. I en tilltrasslad situation och efter en fantastisk räddning av Buffon nickade Milans Muntari returen i mål och 2-0 borde ha varit ett faktum, men Buffon rakade ut bollen så snabbt att assisterande domaren aldrig uppfattade att bollen var inne. Anmärkningsvärt kan tyckas, bollen var inne med över en halvmeter och framförallt stod assisterande domaren rätt placerad och med fri sikt på bollen då Buffon hade kroppen bakom den. Milan var det klart bättre laget i första halvlek och hade de fått med sig sitt 2-0 så var känslan att det hade kunnat rinna iväg ytterligare, men bara 1-0 efter första 45 alltså.

Andra halvlek var något jämnare, då Juventus tog för sig mer över hela planen, men de skapade aldrig det tryck som Milan hade i första halvlek. Quagliarella hade ett jätteläge efter 68 minuter efter en fin inspelning av Chiellini från vänster, men Abbiati lyckades mirakulöst rädda den gången och utöver det var det väldigt chansfattigt i andra halvlek. Det var inte förrän under matchens sista 10 minuter som det hettade till och det var åter domarna som stod i fokus. Juventus Matri fick ett mål felaktigt bortdömt för offside och även om det misstaget kan anses enklare att göra än det som drabbade Milan i första halvlek så hamnade det inte på pluskontot hos domarna eftersom det skedde i samma match. Matri fick dock revansch när han på volley gjorde 1-1 efter 83 minuter, vilket räddade en poäng till Juventus som också hann med att få Vidal utvisad efter en tackling bakifrån på Van Bommel innan matchen var slut.

Efter slutsignalen blev det genast kaotiskt på planen då framförallt Milan kände sig bestulna på segern eftersom man inte fick med sig Muntaris 2-0 i första halvlek. Säkerligen förstärktes dessa känslor av att ha släppt in ett sent kvitteringsmål och tappat segern. I kommentarer efter matchen menade flera på att det jämnade ut sig i misstag då Juventus också blev blåsta på ett korrekt mål sent i andra halvlek, men Milans Nocerino viftade bort det resonemanget och menade att om Milan fått 2-0 i det läget så hade matchen sett helt annorlunda ut. Diskussionerna lär gå heta i veckan, men slutresultatet 1-1 kvarstår och situationen är därmed densamma som den var innan matchen, Milan leder Serie A en poäng före Juventus som har en match mindre spelad och är fortsatt obesegrade i årets Serie A. Värt att poängtera är att Milan nu får tillbaka Zlatan Ibrahimovic som avtjänat sin tre matcher långa avstängning, vilket givetvis är väldigt viktigt för laget som har bortamatch mot Palermo härnäst, medan Juventus tar emot Chievo hemma.

Som vi alla kunde ta del av under gårdagen så fick Milan lite överraskande avslag på sin överklagan gällande Zlatans avstängning. Därmed kvarstår alltså den tre matcher långa avstängningen och svensken är således inte tillgänglig för spel i morgondagens seriefinal. Ett tungt slag för Milan och tränare Allegri som på dagens presskonferens ändå gjorde sitt bästa att spela ned vikten av matchen, som han beskrev som ”viktig, men inte avgörande”, vilket får anses vara en sanning med modifikation. Milan leder visserligen serien en poäng före Juventus, men det är med en match mer spelad och Juventus har faktiskt ännu inte förlorat en enda match denna säsong och skulle genom en seger mot Milan ha chansen att ta en ledning på fem poäng, förutsatt att de vinner sin hängmatch. Det är många omgångar kvar att spela, men det är givetvis en situation Milan inte vill försätta sig i.

Förra årets möte på San Siro vanns av Juventus med 2-1 och Juve har två segrar av två möjliga mot Milan denna säsong, dels hemma i ligan, (2-0) och dels borta i första semifinalen i cupen, (2-1). Historiskt så är den här matchen dock ett kryss mer än något annat, av 76 möten på San Siro så har det slutat oavgjort inte mindre 32 ggr. Pratar vi segrar kontra förluster så har Milan ett litet övertag i form av 26-18. I kombination med att Milan bara har en hemmaförlust och Juventus har tio kryss så här långt denna säsong känns ett oavgjort resultat inte långt borta i morgon kväll.

Milan saknar alltså Zlatan Ibrahimovic som är avstängd och inte heller Kevin-Prince Boateng finns med i Allegris trupp pga skada, också det ett tungt avbräck för Milan som ju sedan tidigare redan har ett helt mittfält borta i Seedorf, Aquilani, Gattuso och Flamini. Cassano är fortfarande inte aktuell för spel, medan Pato är tillgänglig igen efter sin senaste skada.

Juventus har bara Luca Marrone på frånvarolistan, så utöver honom har Conte en full trupp att välja ur.

Lagen har lämnat in följande trupper:

Milan: Abbiati, Amelia, Abate, Antonini, Bonera, Ely, Mesbah, Mexes, Nesta, Thiago Silva, Zambrotta, Yepes, Ambrosini, Emanuelson, Muntari, Nocerino, Van Bommel, El Shaarawy, Inzaghi, Pato, Robinho.

Juventus: Buffon, Chiellini, Caceres, Pepe, Marchisio, Del Piero, De Ceglie, Manninger, Vucinic, Barzagli, Elia, Quagliarella, Bonucci, Padoin, Pirlo, Vidal, Borriello, Giaccherini, Lichtsteiner, Estigarribia, Storari, Matri.

Efter imponerande 4-0 mot Arsenal i Champions League tidigare i veckan så var kanske bristande motivation Milans största fiende när de åkte till Cesena för att möta ett av de absoluta bottenlagen i Serie A. Milan saknade av olika anledningar flera spelare från matchen mot Arsenal, Zlatan Ibrahimovic är som bekant avstängd, Clarence Seedorf utgick skadad i onsdagens match medan målskytten Boateng vilades av Allegri.

Detta gav möjlighet för lånet från lokalrivalen Inter, Sulley Muntari, att göra debut och en av målskyttarna från matchen mot Udinese, Maxi Lopez, fick chansen från start. I Zlatans frånvaro kämpade Milan länge och väl med Udinese och det var inte förrän under mathens sista 15 minuter som man lyckades vända 0-1 till seger med 2-1. Detta har givetvis eldat på spekulationerna ytterligare hur Milan skulle klara sig mot Cesena utan sin främsta målskytt tillika bästa spelare.

Milan började mycket piggt och Muntari slängde iväg ett distansskott redan i matchens första minut som seglade både över och utanför utan att oroa någon. Närmare var det några minuter senare när Muntari åter gick på avslut, denna gång i straffområdet efter att Abate slagit in bollen från högerkanten, men bollen gick en halvmeter utanför. En mycket pigg Emanuelson hann testa Antonioli i Cesenas mål innan Ambrosini fick ett jätteläge när han rann igenom på ett friläge i 10:e minuten. Tyvärr för Milans del så märktes det att Ambrosini inte är van att hamna i sådana lägen då avslutet gick mer eller mindre rakt på Antonioli. Milan spelade mycket piggt första 15 och Cesena fick i princip ingenting uträttat. Dominansen mattades något efter ca 20 minuter, men det var inte tal om att Cesena för den skull fick igång något vidare inspirerande spel. Efter att både Lopez och Robinho avslutat svagt i lägen som var värda bättre öden så började det kännas som att det kunde bli ”en sådan dag” för Milan och Zlatans kyla och känsla i avgörande lägen började definitivt visa sig saknad. I matchens 28:e minut åkte Robinho i backen i ett farligt läge utanför Cesenas straffområde och Thiago Silva slog en hård och låg frispark som Antonioli inte kunde hålla, varpå Muntari störtade fram och precis kunde slå in returen för 1-0 till Milan. Mål i debuten för Muntari alltså och mycket rättvist sett till matchens karaktär, men det var både svagt försvarsspel och målvaktspel från Cesenas sida vid frisparken. Bara ett par minuter senare ställde Milan om spelet snabbt och Robinho spelade fram Emanuelson som mycket snyggt pricksköt in 2-0 till Milan via ena stolpen. Det var inte förrän i 33:e minuten som Cesena fick till ett första avslut när Iaquinta fick iväg en nick som Abbiati i Milans mål tippade till en resultatlös hörna.

I andra halvlekens första minut fick Cesena så en fribiljett att ta sig tillbaka in i matchen, efter att Milans backlinje misslyckats helt med en offsidefälla, men då Adrian Mutu verkade mest överraskad av alla att han helt ohotad fick nicka mot mål så gick bollen retligt över. Några minuter senare fick Cesena ytterligare en gratis möjlighet att gå mot mål när Muntari tappade boll på sin vänsterkant, men inspelet missades helt av Iaquinta i fritt läge och det blev ingenting för Cesena där heller. Istället gjorde Robinho 3-0 för bortalaget i 55:e minuten efter att ha fått bollen av Abate och fått gå lite väl ohotad in i straffområdet. Avslutet var det inget fel på, ett distinkt skott i bortre burgaveln av Robinho som kanske fått ordning på siktet lagom till den så viktiga avslutningen av säsongen. Cesena fick till en reducering efter att Pudil fått en bra träff på halvvolley i 65:e minuten, men det såg ut som att Abbiati kanske borde ha tagit det skottet. Målet stärkte Cesena som försökte trycka upp spelet för att kunna få till ytterligare en reducering, samtidigt som Milan bjöd in dem i matchen genom att låta sitt mittfält sjunka väldigt lågt för att bevaka ledningen. Iaquinta var närmast två gånger om, först med en tung frispark som gick strax över och sedan med en giftig halvvolley i bra läge i straffområdet som snyggt räddades till hörna av Abbiati.

Det blev inga fler mål i matchen och Milan vann komfortabelt med 3-1. Segern grundlades i första halvlek då Milan var klart bättre än Cesena och med lite bättre skärpa i avsluten så kunde ledningen i halvtid ha varit ännu större än 2-0. I andra halvlek spelade Cesena mer aggressivt och släpptes gradvis in i matchen då Milan lade sig väldigt lågt med både backlinje och mittfält. Ett par chanser utöver sitt enda mål var dock det enda Cesena orkade med och Milans seger var ohotad. Emanuelson och Robinho var bäst på plan och hade flera bra kombinationer som motståndarna hade stora problem med. Lopez var bra i första halvlek men nästan osynlig i andra. Zlatans avstängning kändes mer kännbar under matchens första 25 minuter då Milans avslut var dåliga och slarviga, men efter de två snabba målen av Muntari och Emanuelson så spelade det längre ingen roll att Zlatan saknades och Milan kunde enkelt raka hem tre poäng. Det är ändå inget snack om att Milan behöver sin stjärna i seriefinalen mot Juventus på lördag, men då måste Zlatans avstängning kortas från tre matcher till två. Just nu leder Milan Serie A en enda poäng före Juventus med en match mer spelad och det behövs knappast påpekas att lördagens match är av stor vikt.

25-årige Guarin sägs kosta 11 miljoner euro och påstås, enligt agenten, vara helt klar för Juve under onsdagen. Turinklubben är alltjämt obesegrad i Serie A och leder ligan, en poäng före Milan.

Fredy Guarin kom till Porto från Saint-Etienne i juli 2008 och har imponerat i Portugal, när han fått spela. Han har dock stundtals haft svårt att ta en plats i startelvan, trots fina inhopp.

Transferyran fortsätter och den mest hektiska perioden närmar sig. De italienska klubbarna letar frenetiskt efter nya kap men för Juventus del är första prioritet att sälja. Och då syftar jag på anfallssidan. Antonio Conte har nämligen hela åtta anfallare till sitt förfogande. Åtminstone två för många om ni frågar mig.

Det var nog flera Juventus-fans som reste på ögonbrynen när klubben i början av vintermercaton lånade in Marco Borriello från Roma. Med Matri, Vucinic, Quagliarella, Del Piero, Iaquinta, Amauri och Toni i truppen får den stiliga italienaren räkna med att nöta bänk även i Turin. Vilket bara gör affären ännu mer underlig.

Men det börjar hända grejer. Amauri närmar sig Fiorentina. Iaquinta och Toni verkar intressera Palermo. Om dessa herrar lämnar finns det kanske utrymme för Borriello trots allt. Annars kan han säkerligen hjälpa till med att bygga ut omklädningsrummet.