Jonas Björkman är Sveriges mest framgångsrike dubbelspelare genom tiderna med sina nio Grand Slam-titlar i bagaget, varav fem tillsammans med australiensaren Todd Woodbridge. Idag är Björkman tillsammans med ett annat stort svenskt namn inom tennisen, Thomas Johansson, så kallade Tournament Directors för Stockholm Open som spelas i Kungliga Tennishallen mellan 16 och 24 oktober.

Berätta om skillnaden i vardagen nu jämfört med förut, då du var professionell tennisspelare:

- Det är stor skillnad. Som tennisspelare var jag ju en egen företagare som bestämde helt och hållet hur mina dagar såg ut, med träning och resor. I dagens arbetar man mer i väntan på våra partners, avvaktar på mail. Ibland känns det lite som att man går med byxorna nere. Nu har jag ju jobbat med (Swedish Open i) Båstad i 7-8 år som sponsoransvarig men detta den är första turneringen som Tournament Director, säger Björkman avslappnat till Webbsporten.

”Vi bestämmer var blommorna skall stå”

- Jag och Thomas är med i allting; var blommorna skall stå, vilka som kör bilarna samtidigt som vi är Stockholm Opens ansikten utåt. Vi (Björkman och Johansson) har delat upp oss i dubbelpar, (med Thomas Wallen eller Christer Hult), vi fyra sitter alltid och bollar under våra möten. Alla är hela tiden engagerade och involverade i allt, fortsätter Björkman.

Trots att du lagt ned din aktiva karriär borde du väl hinna ha några andra intressen förutom tennisen?

- Nej, jag har alltid älskat golf men har samtidigt bara hunnit spela 2 rundor per år. Mitt mål var att bara ta det lugnt efter att jag lagt ned tenniskarriären. Men, då dök det upp mer och mer saker och till slut erbjöds vi Stockholm Open-jobbet, ett uppdrag jag inte kunde tacka nej till. Målet med mitt nya uppdrag har hela tiden varit att kunna förverkliga allt det som vi sett utomlands i en svensk tävling. Det var inte ett snack om att tacka nej till SO.

- Jag flyttade hem till Sverige i april efter att ha bott i Monaco i 16 år. Det var verkligen ett stort projekt, som involverade bland annat en omfattande renovering. Det blir väl först efter Stockholm Open man kan plocka upp mer och mer annat men då börjar vi samtidigt förbereda inför nästa år, samt inför sommarens Swedish Open i Båstad. Om jag får tid över så skall jag försöka hinna börja spela tennis med den 7-årige sonen och ta med honom på en hockeymatch (red. anm. Leksand Stars). Man saknar rutinerna och att utnyttja helgerna när man har tid att träffa kompisar.

Senast Jonas Björkman spelade i Stockholm Open var år 2007 och då avslutade han turneringen som vinnare, tillsammans med Max Mirnyi i dubbelparet.

Några tankar på att spela i Stockholm Open i år själva?

- Nej, inte alls. Jag har inte tränat sedan 2008, bara hunnit med tennis lite från och till. Jag var klar med att träna och spela tennis när jag slutade 2008. Jag kanske kommer att träna lite med Nicklas Kulti och Mikael Tillström, mina gamla tourkompisar som man kan luncha lite med eller ta en tennis…

”Roger Federer är den bäste jag mött”

På en 18-årig karriär som tennisproffs antar jag att man både mött och spelat med spelade i alla möjliga olika nivåer så vilken är de bästa spelaren du mött samt den bäste du spelat tillsammans med?

- Roger Federer, säger Björkman snabbt på frågan om den bästa han mött. – Jag har spelat med många bra, men bäst är nog ändå Todd Woodbridge som jag vunnit 5 Grand Slam (Australian Open 2001, Wimbledon 2002, 2003, 2004 samt US Open 2003) tillsammans med.

Skillnaderna mellan Roger Federer och Pete Sampras, eller som du uppleve dem?

- Sampras var jag aldrig rädd att möta, jag visste att jag alltid hade en liten chans. Jag var aldrig rädd att bli helt bortblåst då han var bra i egen serve men relativt passiv i mina servegame. Efter 4-5 game mot Federer i Wimbledon-kvarten 2006 insåg jag att jag hade en av de bästa platserna någonsin då fick se världens bäste så nära. Jag tyckte att jag gjorde min bästa match i turneringen men förlorade med 6-2, 6-0, 6-2. Jag fick alltid panik och en otäck känsla infann sig i kroppen när jag mötte Federer i matchen 4-5 första game, hjärtat slog i 200.

Efter matchen uppstod följande diskussion, Björkman: Såg du ett bowlingklot?
Roger Federer: Snarare en basketboll.

Läsarfråga (Niklas): – Hur lång tid det tog att få hit Federer och hur gick ni till väga?

- Vi träffade honom i London (under Masters-slutspelet) förra året då vi redan var klara Tournament Directors så vi sa: ”Vårt mål är att du (Roger Federer) ska spela Stockholm Open 2010. ”Självklart gör jag det”, svarade Federer.
Det har blivit mycket SMS-kontakt där vi triggat igång med LED-skärmar hit, blå bana dit, fortsätta hetsa lite varpå Thomas under Paris fick ett samtal från agenten: ”Roger är intresserad av att spela”. Sedan dess så har vi haft i princip daglig kontakt med Federers agent och ett par verckor efter Båstad blev det klart. Vi hade förvisso aldrig kunnat klara utan partners som hjälpt oss ekonomiskt men det hade heller aldrig funkat utan migo ch Thomas heller, utan att låta kaxig. Han ville ge tillbaka för att han inte kom för 2 år sedan samt se hur vi skulle sköta det nya jobbet.

Du var som ung aktiv i flera sporter. Inte minst i hockey där du skall ha varit rätt duktig. Hur kommer det sig att du valde tennisen?

- Jag var för liten för hockeyn och kunde inte riktigt utnyttja min skridskoåkning. Jag var 15-16 när jag slutade och det var också då det började bli fysiskt. Men jag älskar hockey, det är helt underbart. Gick faktiskt på NHL varje gång jag hade chansen, jag och Nicklas Kulti hyrde bil från Hartford (där det inte hände någonting) och drog ner till New York bara för att se Rangers. Jag var egentligen ingen supertalang och nådde bara kvartsfinal på Junior-SM och var rankad 8-9 i Sverige. Men, jag vann SM vid 18 års ålder och först då började det på allvar.

Du spelade en hel del mot din pappa, som var vänsterhänt, tvärtom gentemot dig. Har det gett dig nytta i karriären?

- Jag har ju ett fantastiskt bra facit mot vänsterhänta och jag är övertygad om att det berodde på att jag tränat så mycekt mot min pappa. Det tog 16 år innan jag lyckades vinna mot pappa, och då lade han ned sin halvseriösa karriär. Det kändes aldrig avigt att möta vänsterhänta, nästan mer naturligt.

—

Björkman: ”Min bittraste förlust”

-

Björkman: ”Han vinner Stockholm Open 2010″

photo credit: chascow

Thomas Johansson, 35, är nära en comeback på tennisbanan. Svenska Davis Cup-kaptenen, Thomas Enqvist har gjort en förfrågan, och Johansson är lockad.

- Det är lockande men jag vet inte om min kropp håller för fem set, säger Johansson till Svenska Dagbladet.

Blir det en comeback kommer Johansson finnas med i Davis Cup-kvalet i Lidköping den 17-19 september.

Prestationen har varit allt annat än god för Timrå, och det kan bli värre – då man kommer tappa Anton Lander och Magnus Pääjärvi-Svensson som försvinner för att spela några matcher med JVM-laget.

Klubben och klubbdirektören Thomas Johansson har ingen tvekan – det kommer att värvas.

- Vi har haft pengar avsatta och det måste man ha med i beaktning när man går in i en säsong. Det finns en beredskap i föreningen för det här. Hittar vi rätt spelare slår vi till, säger Thomas Johansson till Dagbladet.

Thomas Johansson

Är den senaste svensken att vinna en Grand-slam, som fövisso var för 7 år sedan, men ändock en stor stapel i meritlistan. De senaste åren har Thomas kämpat för att bli skadefri, men har inte lyckats. Den senaste fotskadan får ses som den avgörande trots att han själv kännt att det blivit bättre med tiden.

Miami blev det definitiva slutet

Masters turneringen i Miami blev den tävling som fick bli avgörande för beslutet. Thomas Johansson berättar för Svenska Dagbladet att han kände sig gammal och orkade inte riktigt hänga med de unga, hungriga tennisspelarna.

- Det känns det skönt att ha bestämt sig. Så många har frågat hur det är med foten och hur det går med träningen och nu slipper jag ge svävande svar om framtiden.

Helt tennisfri kommer han dock inte vara, han besitter nämligen en post som sportchef i Swedish Open, vilket han ser som en stor, ändock rolig utmaning.

- Jobbet utanför banan är en utmaning. Jag har känt mig trygg på en fullsatt centercourt men kan vara nervös då jag nu går in på ett sammanträde