En på förhand upphaussad drömfinal visade sig till slut bli ytterligare en i raden av fotbollslektioner som Barcelona stått för den här säsongen.
Det mäktiga Manchester United stod för motståndet, ett lag som inte kan besegras, ett lag som behärskar såväl defensiv som offensiv fotboll, det perfekta laget. När matchen var slut jublade Barcelonaspelarna ikapp medan Unitedspelarna mest undrade hur det kunde bli såhär? Mycket har diskuterats kring Uniteds svaga insats och att om de bara hade nått upp till normal standard hade vunnit matchen. Kom igen! De förlorade för att de mötte ett bättre lag, punkt slut. Inget fel med det, Manchester är inte det första bra laget att bli brutalt uppläxade av Barcelonas fotbollskonster, så det finns inte så mycket att skämmas för. Det Sir Alex borde fråga sig är hur det kommer sig att hans stjärnbygge faller ihop som ett korthus bara för att man släpper in ett mål? De hade ju till och med 80 minuter på sig att kvittera, men ändå så gick luften ur dem så totalt, märkligt och direkt dåligt av så professionella spelare.
Det enda laget som varit i närheten av att skaka Barcelona den här säsongen är som bekant Chelsea. Vi skulle till och med kunna säga att de var mer än nära och att Chelsea var klart bättre i det andra mötet i semifinalen och borde ha vunnit den matchen, men Barcelona hade flyt. Sett över två matcher var det inte direkt orättvist, men i den andra matchen var det inget snack om att Chelsea var det bättre laget. Vi var många som fick oss en tankeställare inför finalen, Barcelona som ångat på i sådan överlägsen stil hade otroligt svårt att göra någonting mot Chelsea och från att ha varit favoriter till att ta hem hela turneringen, gled favoritskapet över till Manchester United. Om Chelsea kunde pressa Barcelona på det viset, visst måste väl Englands bästa lag kunna utföra mer? Ett Barcelona som dessutom saknade tre ordinarie spelare i backlinjen. Kanske var det Chelseas insats som fick United att glömma bort vilket lag de mötte, att glömma bort den enorma skickligheten som Barcelonas pygméer besitter. För efter tio minuter får Iniesta bollen vid mittplan, Carrick och Anderson tror att de har kontroll över situationen, men oj så fel de har. Den lille limmar fast bollen på foten, rycker förbi, serverar en perfekt pass till Etoó som lurar upp Vidic på Curva Nord och sen avslutar med en hederlig tåfjutt. På tio minuter behövde Barcelona tio sekunder av briljans för att vända matchen till deras fördel. De fick en yta som de inte fick på två matcher mot Chelsea och då smällde det direkt, så bra är de.
Efter den uppvisningen fick Manchesterspelarna helt plötsligt en överdriven respekt. Istället för att i alla fall försöka ta bollen, tävlade de nu om att bli bortdribblade minst gånger. Ingen gick på, ingen försökte ta bollen, mittfältet, var de ens på plan? Xavi och Iniesta hade oceaner av ytor att röra sig på och då går det inte att ta bollen av dessa två herrar. Spelar ingen roll vilken press du sätter på de två, det ser löjligt enkelt ut när de bara trippar förbi. Det var ett flertal gånger som Iniesta var omringad av tre spelare men bara dansade sig igenom. Nyckeln i Barcelonas spel är ju som bekant mittfältet och när de får kontroll där, blir de oerhört jobbiga att möta, vilket inte minst bevisas av 2-0 målet. Xavi får bollen och får oattackerat avancera och måtta ett inlägg och redan då är det försent. Xavi har aldrig missat en passning i hela sitt liv och han gör det inte nu heller. Om man tittar på banan som inlägget har förstår man hur oerhört tekniskt svårt det är att slå ett sådant, men likväl är det självklart perfekt. För vem hade trott att 169 cm Messi skulle dyka upp mellan Vidic och Ferdinand och nicka in ett mål i finalen? Och vilken nick det är sedan, tekniskt briljant.
I mars mötte Spanien England på hemmaplan och vann med 2-0. Efter den matchen läste jag en krönika i The Times om vad som var den stora skillnaden mellan lagen. De drog upp en del olika punkter där en av dessa var just mittfältet. Krönikören menade på att Michael Carrick inte är Xavi eller Iniesta, han är mycket duktig, men han inte som de två menade han på. Jag kan en dag som denna inte göra annat än att hålla med. Uniteds mittfält blev pinsamt avslöjat av Barcelona och de visade verkligen sin storhet igår genom att pulverisera Carrick, Anderson och Giggs. Det var en häpnadsväckande klasskillnad. Samtidigt saknade Manchester Darren Fletcher väldigt mycket, en kille som alltid sliter och sätter press var verkligen något som de saknade igår. Det hade dock förmodligen inte haft någon avgörande skillnad, Barcelona är för bra.
Messi mot Ronaldo var ju även det en på förhand upphaussad match i matchen, som Messi gick segrande ur och förmodligen kammade han hem guldbollen igår. Jag slutar aldrig att förundras när jag ser den lille argentinaren spela fotboll. Gång på gång tror man att nu har han blivit av med bollen, men icke. En speciell situation under matchen, var när han sprang med bollen mellan tre motståndare, blir nedtacklad, men en halv sekund senare likt förbannat står upp med bollen limmad på foten. Nuddade han ens marken innan han var uppe på fötter igen? Magiskt. Det finns egentligen inga gränser på hur bra han kan bli, han är ju trots allt fortfarande bara 21 år ung.
Avslutningsvis måste några ord sägas om Pep Gurdiola och det nya Barcelona han har skapat. För ett år sedan blev Barcelona förnedrat på Bernabéu-stadion av Real Madrid, i år har de vunnit allting de ställt upp i överlägsen stil. Man gjorde sig av med en del spelare som Ronaldinho, Deco m.fl. och värvade Dani Alves, Piqué och Keita. Alltså egentligen inga världsklassnamn, förutom då Alves möjligtvis. Istället har Pep lyft upp en del egna talanger, men framförallt fått fart på insomnade stjärnor som Henry, Etoó och Xavi. Med till största delar exakt samma trupp som förra året, har Barcelona dansat sig igenom ALLT på ett nästintill förnedrande vis. För det ska den unge tränaren ha all respekt. I finalen ska också sägas att det i startelvan fanns SJU egna produkter, i en Champions League-final mina damer och herrar, det är något att ta efter.
Som fotbollsälskare hyllar jag FC Barcelona och tackar er för att ni har visat att det går att vinna titlar med sin offensiv istället för defensiv. Ni har stått för den bästa säsongen ett fotbollslag gjort i modern tid, kanske någonsin och ni är synnerligen välförtjänta mästare. Tack!
Daniel Malmqvist
