Nu låter det här som att jag går i försvar bara för att Zlatan Ibrahimovic är svensk, men så här tänker jag:
Pep Guardiola ville ha bort Samuel Eto’o. Barcelona ville ha Zlatan. För 700 miljoner kronor fick både tränare och klubb som de ville.
Eto’o och Zlatan bytte klubb med varandra och Inter fick drygt 200 miljoner emellan. En kanonaffär för Inter visade det sig. Zlatans gamla klubb tog trippeln; cupen, ligan och ”jävla Champions League”.
För spanjornerna var det en mindre lyckad deal. Klubben vann färre titlar jämfört med föregående säsong och vann framför allt inte CL. Dessutom tvingades man att låna pengar för att kunna betala bland annat svenskens lön, motsvarande ca 100 miljoner per säsong.
Pep Guardiola vet vilken typ av spelare han vill ha i omklädningsrummet. Någon som kan spela med honom, inte mot. Zlatan är inte en sådan, det vet alla. I Barcelona håller man käft och högaktar tränaren och låter honom stå oemotsagd oavsett vad.
Ni hör ju. Att ta in Zlatan i Peps gemytliga fotbollsskola är som att slänga in en katt bland hermeliner.
Zlatan var en prestigevärvning för Barcelona och ingenting annat. Tanken att Real Madrid eller någon annan skulle köpa svensken svindlade så därför skramlades det ihop pengar till lön och övergångssumman, samtidigt som Guardiola fick bort Eto’o.
När Zlatan och hans agent Mino Raiola nu öppet kritiserat tränaren Guardiola är Pandoras ask öppnad – och en fortsättning i Barcelona omöjliggjord.
Transferfönstret stänger på tisdag och öppnar upp igen i januari. Just nu sitter Barcelona och Milan och förhandlar om Zlatan. Klart är att Barcelona blir en förlorare även denna gång. De kommer att förlora massor av pengar, en fantastisk fotbollsspelare – och framför allt prestige.
