Förra säsongen gjorde den förre Djurgårdsspelaren två turer till NHL och Nashville Predators, men fick avsluta i AHL – i år ska han ta en plats på riktigt.
Webbsporten talade med ett av Sveriges stora hopp i världens bästa hockeyliga, NHL. Patric Hörnqvist gjorde 28 framträdanden i Nashville Predators förra säsongen och hann med att bidra med 7 poäng. Större delen av säsongen fick dock spenderas i AHL och Milwaukee Admirals där han gjorde 43 poäng på 60 matcher. Vi lät oss djupdyka i skillnaden mellan proffs och proffs, elitserien och NHL och framtidsplaner.
Vad var anledningen till att du blev nedflyttad till AHL?
- Förra året tog jag helt enkelt inte chansen, så är det bara. Skillnaden är väldigt klyschig att nämna, men att komma från elitserien och dess stora rink är en väsentlig skillnad. Dom hundradelarna du har på dig att ta beslut var en stor utmaning. Kanske var jag inte mogen för NHL just då.
Sett den statistiska skillnaden mellan Patrics insatser i AHL kontra NHL, så handlar det inte bara om klasskillnad i ligorna. Hur skilde sig förtroendet i Milwaukee jämfört med Nashville?
- I Milwaukee fick jag ett helt annat förtroende. Jag fick mer speltid och fick till exempel vara med i Powerplay . Nashville, som klubb, ska ha mycket credd för deras sätt att fostra sina yngre spelare. Tränarna vill att man ska lyckas, hela tiden. Med det förtroendet så blir det lättare att fokusera på sin uppgift.
Om vi spolar tillbaka bandet, hur ser du på din tid i Djurgården, som ändå tagit dig dit du är idag?
- Jag har allt att tacka. Det var ”Challe” Berglund som tog upp mig och gav mig chansen i DIF. Att jag sedan fick spela med en spelare som Fredrik ”Linkan” Bremberg gjorde att jag kunde sköta mitt jobb.
Du har vid ett tillfälle sagt till mig att det var ”enkelt” att spela med Fredrik Bremberg. Det har ju onekligen motbevisats efter att du lämnade klubben. Var det verkligen ”enkelt”?
- Linkan är en grym spelare. Men det gäller som medspelare och kollega att förstå hans typ av spel – vilket jag tror var det stora anledningen till att vi lyckades tillsammans – vi förstod varandra.
Vad var den mest märkbara skillnaden, enligt dig, från att gå från elitserieproffs till NHLproffs?
- Allt runt omkring hockeyn är annorlunda i NHL. Det är så otroligt många som jobbar inom organisationen och dom har ett enda mål: vi bara ska fokusera på hockey. I NHL behöver man aldrig oroa sig om till exempel utrustning. Den finns där när det är dags att kliva på isen. Sedan jobbar man annorlunda i NHL med framförallt uttagningar. Inför varje säsong åker vi på ett stort camp – och är du för dålig så kan du få åka hem redan första dagen. I Sverige har man en trupp som är spikad.
Tror du det skulle gynna Elitserien att följa den nordamerikanska hockeyassociationens system? som även Rysslands KHL kopierat?
- Elitserien håller riktigt hög klass, sett till skillnaderna rent ekonomiskt. Jag tror dock inte på en Superliga med Ryssland som det diskuterats. Även om de ekonomiska musklerna är avsaknade i Elitserien så tror jag det skulle slå allt för hårt mot de lag som inte tar sig dit. Sen tror jag inte det skulle bli allt för glamorösa ”bortafighter” för något lag. Men visst har Elitserien mycket att lära av NHL, kanske främst organiseringen kring själva sporten.
Nu blev det ju som sagt inte bara NHL förra säsongen, utan majoriteten av säsongen fick du spendera i AHL. Hur kändes det den dagen du blev nedflyttad?
- Min tid i Nashville förra året handlade mycket om att se och lära. Givetvis var det ett tungt besked, men jag har min flickvän på plats i Nashville och jag tror det var en stor räddning istället för att jag skulle åkt hem till en tom lägenhet och deppa. Sen spelar Andreas Thuresson i Milwuakee också, vi känner varandra sen tidigare och spelade tillsammans i JVM – så det var skönt.
Hur trivs du i Nashville som stad?
- Det är en riktigt skön stad med mycket westerninfluenser.
Patric Hörnqvist har imponerat i Nashville Predators genrep, och hans målsättning är NHL-spel, och kanske OS i Vancouver?
- I år ska jag ta en plats i Nashville. Jag lärde mig mycket förra säsongen, i både NHL och AHL. Lyckas jag, så är det ju OS snart också.
Det handlar om individen
Att Fredrik Bremberg ska kunna förgylla en ynglings framtid, det låter inte som en proffshistoria i min mening. I Nashville har Patric Hörnqvist flera av världens bästa spelare runt omkring sig – och ändå gjorde han ”bara” 0,25 poäng per match. Jag kan dock ställa mig i ledet bakom de som tycker rinken spelar stor roll. ”Bengans” premiärår var för den sakens skulle inte dålig – tvärtom. Han var med och tog Milwaukee Admirals till slutspel i AHL – en liga i hög rang. Han gjorde dessutom 0,7 poäng per match, vilket placerar honom som en av svensk hockeys största hopp.
Gällande just Sverige och Hockey – så frågade jag hur man ser på svenskar i NHL. ”Vi anses smarta” sa han. Och det är precis vad Patric är, smart. Han flyger inte på moln i tron om Stanley Cup-pokaler eller en plats i förstafemman, även om det är en självklar målsättning. Patric genomgår varje dag med skridskorna på isen, och han påminner mig om en sak som Mikael Stahre berättade för mig, om AIKs framgång:
”En mycket viktig egenskap för en spelare är att skaffa sig insikten vad denne är för typ av spelare, starka respektive svaga sidor. När man har erkänt det, Då skall man göra det man är bra på.”
I Patrics fall så är det bara han som kan ta sig till framgång, med några små knuffar på vägen. Det viktigaste för honom är att inte ha för bråttom, men det tycks inte vara ett problem. Jag tror att Patric Hörnqvist haft sitt utvecklingsår och kommer att spela regelbunden hockey i NHL såvida han får vara fri från skador. ESPN är hur som helst inhandlat, och kanske får jag anledning att boka biljett till USA och Nashville inom en snar framtid. Jag vill ju ändå passa på att klippa en signatur av Jason Arnott. Det är han skyldig mig.
2009-09-23 kl 11:12
vi drar över i november olle….