MMA – rätt eller fel?
Debatten om MMA har blossat upp ordentligt och blivit lika känsligt som ett varigt sår på insidan av låret. Som lekman på området så tänker jag därför endast peta varsamt på ämnet för att inte irritera det ännu mer. Men frågeställningarna kring debatten om ”huruvida jag har rätt att bli slagen medvetslös om jag vill” är intressanta och bottnar i kontroversiella frågor om individens frihet.
Mixed Martial Arts, som brukar förkortas MMA, är en kampsport där det mesta är tillåtet, förutom vissa fulknep såsom att nypa, bita, mm. Slag mot bakhuvudet och skrevet är också regelvidrigt. Matchen kan avgöras genom att domaren bryter matchen, att någon av deltagarna ger upp, på knockout eller på poäng efter att den uppsatta tiden är över.
Det har funnits sporter genom historien som liknat MMA, däribland Pankration från antika Grekland. Den sport vi idag bevittnar har dock sina rötter från Brasilien där det är känt som Vale tudo.
Sporten blev riktig stor i och med grundandet av Ultimate Fighting Championship som arrangerade sin första tävling i Denver 1993.
Vad blir konsekvenserna?
Har vi då rätt att göra vad vi vill med oss själva? Frågan kan kännas enkel att besvara och i och med att begreppet ”frihet” idag har blivit lika folkkärt som Kalles kaviar så kan den som svarar nej förbereda sig på att bli ombedd att flytta tillbaka till Sovjetunionen. Men om vi lyfter frågan från individnivå till samhällsnivå så är inte frågan lika enkel att besvara.
Jag vill vara väldigt tydlig med att det finns två delar av debatten jag fullständigt utelämnar:
För det första, huruvida utövandet av sporten faktiskt kommer att leda till ett ökat våld utanför träningsanledningarna eller inte. Detta är upp till landets sociologer att besvara.
För det andra, hur pass farligt MMA faktiskt är. Det finns en hel del statistik att bolla med och jag anser att jag gör mer nytta som publik än deltagare i den tennismatchen.
Sporten har dock idag blivit ungefär lika populärt hos den svenska läkarkåren som en böld på näthinnan för den enögde.
Som svar på detta hävdar vissa att det även finns en fara att gå till jobbet och visst ligger det en liten om än trångsynt sanning i det uttalandet. Men man måste göra en skillnad på fara och fara genom att räkna med en procentuell riskfaktor.
Det ska dock nämnas att om lyckan den genererar (både hos utövarna och anhängarna) väger upp de skador den orsakar så finns det ur ett konsekventialistiskt perspektiv goda skäl att argumentera för kampsportens vidare existens.
Har människan rätt att göra vad som helst med sig själv?
Det mest intressanta i debatten tycker jag är frågan om de som tävlar i sporten verkligen har rätt att tävla, förutsatt att det finns en stor risk att de skadar sig i ringen. Här är det viktigt att man försöker vara objektivt inställd till följande argument då denna sakfråga är lika liten i kontrast till huvudämnet som en ynka krona i Ingvar Kamprads bankvalv.
Jag börjar med vilket typ av socialt fenomen MMA är. Inom filosofin brukar man använda sig av något som kallas tankeexperiment. Meningen med dessa är inte att på något sätt vara verklighetstroget utan snarare att dra ett problem till sin yttersta spets för att förstå vad det egentligen är. Uppmärksamma att följande två experiment förutsätter att MMA leder till olyckor innanför ringen (inte på gatan!).
Mitt första tankeexperiment är följande:
Föreställ dig att om 100 år sysslar 1 miljon människor i Sverige med MMAG. Sporten heter ”Mixed Martial Arts with Guns”. Den kom ifrån USA på 2050-talet och har nu nått stor acceptans i Sverige. De två utövarna går upp i den skottsäkra ringen med skyddsväst och pistol och det gäller att skada den andra så mycket som möjligt. Du får förstås bara skjuta den andra i västen men några gånger per år brukar människor oturligt nog bli skjutna i huvudet. Detta är den häftigaste sporten som finns. Bollywood (som är det nya filmmeckat) massproducerar filmer om MMAG och människor är villig att dö för sporten, precis på samma sätt som någon är villig att dö för sitt land.
Detta låter förstås som en väldigt extrem sport i dagens mått mätt, men i denna framtid är det helt naturligt att syssla med MMAG. Frågan är förstås om sportens existens är moraliskt rätt bara för att människor vill göra det?
Vissa kanske säger ja, om två människor vill göra något så ska man få göra det. En heroinist ska få skjuta upp om han vill, det är dennes eget ansvar. Då kommer vi in på tankeexperiment 2:
Föreställ dig en kille som vuxit upp under svåra förhållanden. Ensamstående alkoholiserad pappa som slår honom, dåliga ekonomiska förutsättningar och ingen övrig släkt som bryr sig om honom. Han har det svårt både att passa in och lära sig i grundskolan och väljer att hoppa av gymnasiet efter 1 år. Han börjar umgås med ett antal kriminella killar där han för första gången känner en tillhörighet. När han är 19 åker han i fängelse för narkotikainnehav.
Kan man verkligen klandra killen för hans brott? Jag förespråkar inte på något sätt att han inte ska straffas för sitt brott, jag anser att ett modernt samhälle måste ha straff i avskräckande syfte. Men… kan man verkligen gå till killens cell, peka på honom och säga att han får skylla sig själv? Vissa säger att människan är en egen individ som gör sina egna beslut och jag förnekar inte att han faktiskt kunde ha valt en annan väg, men var skulle den viljestyrkan ha kommit ifrån?
Jag går inte in på frågan om vi som individer helt och hållet kan reduceras till samhället, men uppenbart är att vi är starkt influerade av sociala faktorer och att det vi gör i sin tur stärker andra sociala faktorer. Detta medför att om det jag gör med mig själv faktiskt ger ett eko i samhället så är det inte bara jag själv som påverkas, utan även andra.
Båda dessa experiment är förstås analoga för MMA. David Hume sa att ”är inte implicerar bör”. Med det menas att bara för att någonting är på ett sätt så bör det inte vara så. Samma i detta fall, bara för att någon vill gå upp och riskera sin egen hälsa så bör han kanske inte göra det i självförverkligande syfte. Självförverkligandet är en produkt av samhället och därför måste samhället styra oss i rätt riktning.
Det finns en anledning till att vi har skapat ett samhälle och lämnat det så kallade ”naturtillståndet”. Vi klarar oss inte själva och behöver därför ett sådant (se fångarnas dilemma), en åsikt något större delen av historiens framstående samhällsfilosofer delar.
Slutligen är det viktigt att ta upp konsekvenserna på det stora planet. En gång i tiden ansågs Taekwondo vara alltför våldsamt och en liknande debatt var på tapeten då. Idag har det blivit en socialt accepterad sport och vi har istället MMA som agerar känsloväckare. Vad blir nästa steg och steget efter det?
En sport där två personer går upp i ringen och försöker drämma till varandra med varsin slägga skulle förmodligen väcka intresse om det fanns pengar i det, men bara för att någonting har potentialen att bli ett socialt fenomen så anser inte jag att det rättfärdigar att vi styr skeppet i den riktningen.
Resultatet av att göra det illegalt skulle förmodligen också få en del negativa konsekvenser. Att sportens alla utövare plötsligt skulle behöva befinna sig i mörka källarlokaler utan duktiga sjukvårdare skulle inte vara idealt.
Synen på MMA
Det viktigaste kanske är att en opartisk läkare informerar de som vill börja med sporten om de stora risker det faktiskt innebär.
Det är även vitalt att samhället (framförallt media) spelar sin roll för att inte göra sporten till något ideal för vad som är ”häftigt”. Annars är det precis samma fenomen som när unga soldater vill åka till ett krig de inte ens förstår sig på.
Personligen anser jag att begreppet häftigt i dagens samhälle kör i motsatt riktning på motorvägen och MMA trycker om möjligt gaspedalen ännu hårdare i botten.
Avslutningsvis måste jag bara dra in Darren Aronofoskys fantastiska ”The Wrestler” i den här krönikan. Filmen handlar om en avdankad wrestler som lever ett ensamt och olyckligt liv men finner mening, bekräftelse och kärlek i sporten. Bruce Springsteen sjunger ledmotivet och för att citera slutdelen av refrängen:
“Bet I can make you smile when the blood, it hits the floor.
Tell me, friend, can you ask for anything more?
Tell me can you ask for anything more?”
Jag tror att många av oss kan förstå det vackra i att någon faktiskt försöker bearbeta den universala känslan av ofullkomlighet. Av den anledningen har vi en fascination för utövarna av MMA som till synes utsätter sig för orationella utmaningar som herr och fru Svensson går och förtrycker.
Men att överromantisera ett sådant beteende på en kollektiv nivå tror jag är ungefär lika oanvändbart för vårt samhälle som Ingvar Kamprads bankkonto är för tredje världen.
Loading ...
Okej det är ju jättebra. Jag är övertygad att om att träningen kan hjälpa människor, jag tror inte det skiljer sig från annan klubbverksamhet.
De flesta MMA klubbar i Sverige har ju en policy som innebär att om man tränar för att slåss på gatan brukar man bli avstängd från klubben så fort ett brott sker.
Klubbar brukar ju välkomna alla så länge de sköter sig och undviker att göra brott. Det finns många ungdomar på min klubb som ofta har råkat halka in på brottets bana och gjort några småbrott(stöld och sådant). De ungdomarna brukar man oftast försöka hjälpa ifrån kriminalitet genom träningarna både före och efter. En tränare är ju inte bara någon som lär ut tekniker det är ju en person som har bra kontakt med människor och lär känna de som tränar.
Jag kan ge många exempel på folk(mest ungdomar) på min klubb som kommit till klubben med ett kriminellt förflutet som man sedan hjälp från brottets bana genom att t.ex. erbjuda dom träning om dom inte har något att göra och istället springer runt på stan och råkar hamna i bråk.
Om vi ska snacka om ”jag har rätt att göra vad jag vill” så tycker jag att man har det. Jag tror på vanligt hyfs och sunt förnuft. Kan även nämna att kampsporter hjälpt mig mycket då jag förr var en ”vänsterhuligan” som inte ville göra något annat än sparka ner nassar. Då kom kampsporten och fyllde mitt liv med något annat än hat för högern.
GreenTea, jag håller med dig om en hel del och jag uppskattar att du nästan diskuterar kärnan i debatten! Det jag framförallt tycker du nämner som är bra är det faktum att lösningen kanske inte är att förbjuda MMA utan att unga människor snarare behöver s.k incitament (ett ord jag ryser av att använda då Anna Dabrowski upprepade det ett dussintal gånger på debatt) som leder de i rätt väg i livet. Att förbjuda och förbjuda och sätta gränser för ett samhälle kan ibland bli kontraproduktivt och bara öka oron och minska välfärden (även om det ibland krävs gränser, återigen ex. heroin).
Det du säger om Japan är visserligen ett argument men inget jag godtar som vidare starkt. Bara för att Japan har en utbredd kampsport och tv-spels kultur samt låg kriminalitet så behöver det ju inte nödvändigtvis ligga ett orsaksammanband mellan de faktumen. Japan har ju en helt annan kultur än oss i allmänhet så det är svårt att jämföra brottsregister och tro att kampsporten utgör någon slags objektiv skillnad.
Sen tycker inte jag att det finns någon relevant skillnad på att bli skadad i hockey, fotboll eller MMA. Om det sker av att någon gör regelövertramp eller inte tycker jag inte heller är vidare relevant, det relevanta är snarare hur mycket skador som sker (oavsett regelövertramp eller inte). Men MMA verkar generellt ha väldigt tydliga regelverk och det är såklart någonting väldigt positivt med sporten. Det som skulle göra MMA värre än tex hockey skulle i min mening vara om MMA ledde till en procentuellt MYCKET högre riskfaktor och ingen annan anledning, såsom att hockey har blivit social accepterat (för det har vi genom historien sett många exempel på att det inte nödvändigtvis behöver rättfärdiga utförandet av något, ex. förintelsen).
Sen ser jag det inte som ett misslyckande att försöka ”intellektualisera” debatten som du kallar det. Problemet med hela debatten är att den inte bottnar i sakfrågan MMA utan snarare i frågan om ”jag har rätt att göra vad jag vill”. Det är det folk missuppfattar och väljer att bemöta argumenten med en klar subjektivitet som i sin tur leder till att man får inta en position i andra frågor som är ytterst svåra att backa upp.
Patrik, jag tycker du misslyckas när du försöker intellektualiserar debatten på det här sättet, för det är väldigt enkelt att på ett logiskt sätt argumentera varför MMA ska få vara kvar.
För det första, vi talar om två enskilda frågor, skaderisken och det etiska.
Om vi börjar med skaderisken så är det ju redan konstaterat att det finns en uppsjö sporter i och utanför Sverige med större skade- och döds-risk. Ska man förbjuda MMA för att det är skadligt(utan att blanda in den etiska frågan) ligger MMA med andra ord långt ner på listan. Om våldet är avsiktlig eller inte spelar ingen roll för skadan i sig.
Etiken.
Jag börjar med att konstatera att Japan, det land som kanske har störst utpräglad kampsportskultur också har en av den rika världens bästa brottsstatistik. Både när det kommer till misshandel, mord och annat. Kollar man bara på MMA i Japan så ser man att sporten har färre regler än de flesta andra länder, men också är mer av ett familjenöje än machostämpeln sporten fått i väst. Jag vet att du eftersöker statistik, men Japan i sig är ju ett ypperligt bevis på att varken TV-spel, MMA eller andra ”farliga” saker leder till mer våld i samhället. Att skylla på MMA är att frånta individerna dess egna ansvar samt föräldrarnas plikt att uppfostra sina barn. Barn tror inte att man kan göra vadsomhelst bara för att man ser det på teve, inte om deras föräldrar gör sitt jobb.
Ett annat argument jag brukar dra är att jämföra med avsiktliga regelövertramp inom fotboll och ishockey. Det är alltså två sporter där man i vissa situationer kan ”offra sig”(mot risken att bli avstängd), genom att medvetet skada sin motspelare. Något som är allmänt accepterat som en taktik.
Hur står det sig etiskt att medvetet utsätta sin motspelare för ett regelövertamp med stor risk att skada jämte MMA-världen där medvetna fouler är mycket ovanliga? Nu kommer vissa och säger att MMA ju saknar regler osv och att de redan slår på varandra, men det stämmer inte riktigt. För det första har MMA(särksilt i sverige) ett omfattande regelverk, för det andra är MMA-utövaren specifikt tränad för att klara sig i de situationer som uppstår i sporten. En fotbollsspelare tränar inte på att få knäskålen utsparkad bakifrån när han kommer med bollen mot öppet mål, precis som en ishockeyspelare inte tränar på att få återgäldning iform av 15 cm hockeyklubba i 40kmh inkörda i revbenen efter en tveksam tackling. Men då ”tillhör det sporten”. Det måste väl ändå alltid vara mer moraliskt att hela tiden hålla sig till reglerna än att medvetet, och ofta på fula och spelat omedvetna sätt konsekvent bryta mot dom?
Ett sista litet exempel. För att återgå till skaderisken. Många gör en skillnad på att i MMA så orsakar man medvetet skador, medan det i andra sporter är ”olyckor”. Faktum är att man har tillförlitlig statistik över detta, med skadefrekvens, varför dessa skador uppstår och möjliga åtgärder för att säkra sporten. Men ändå låter man dessa sporter (hästsporter, motorsporter, fotboll, ishockey, klättring, rugby osv) bestå i sin nuvarande form, trots att det finns mycket man skulle kunna göra. Alltså håller man medvetet skaderisken på den aktuella nivån.
Anledningen är såklart att ändringar skulle förändra sportens karaktär. Men vad har det överhuvudtaget med moral och etik att göra?
Nej, det Sverige behöver är inte ett MMA-förbud utan ett samhälle som kräver att föräldrar tar ansvar för sina barn. Ett samhälle som inte uppmuntrar till individualism och ”personlig lycka” till varje pris – vilket i slutändan stavas skilsmässor, känslomässig distansering och egoism.
Jag tycker det är mer upprörande att vi idag har en kultur där man uppmanas att bryta upp med sin livssituation ifall man inte känner sig lycklig och tillfredställd än att vi har MMA som en sport. Hur ska folk kunna ta seriöst på föräldraskap och relationer ifall det är socialt accepterat att splittra sin familj i jakten på egen lycka? Bara för att lusten inte finns kvar, eller för att man förjänar något bättre? Varför säger jag då detta, jo eftersom folk glömmer att vi har lika mycket plikter som rättigheter. Det är urholknadet av detta som leder till att våldet ökar, inte att schyssta och ”sportsliga” sporter med annorlunda inslag växer fram.
OBS vill bara påpeka att jag inte på något vis är emot skilsmässor, men jag anser att många som gifter sig och skaffar barn gör det men en ide om att man alltid kan ”ångra” sig, vilket leder till att man alltid är ute efter någonting ”bättre”.
Jag håller med dig Tobias, jag tycker inte att vi ska förbjuda träning!
Jag tror också att det är möjligt att en hjärnkirurg skulle reagera likadant även om de fick se bilder från andra sporter. Jag har dock inte alls fokuserat på var gränsen går, det behövs ingående statistik på det.
Jag ska återigen tydliggöra hur jag lagt upp mitt argument:
Premiss 1: Om offentliga tävlingar i MMA leder till ökat våld i samhället och är skadligt för de utövande så är MMA fel.
Premiss 2: Offentliga tävlingar i MMA leder till ökat våld i samhället och är skadligt för de utövande
Slutsats: MMA är fel
I ett sådant argument måste båda premisserna vara sanna för att slutsatsen ska kunna vara sann. Jag har fullständigt struntat i premiss 2 och förutsatt att den är sann. Vill man diskutera den premissen får man leta upp en annan artikel skriven av läkare, statistiker, sociologer, etc.
Jag diskuterar premiss 1 i denna krönika. Det vanligaste svaret jag brukar få av MMA-förespråkare är:
”De får väl göra som de vill, de är vuxna människor väl medvetna om konsekvenserna”.
Jag tycker inte man ska få göra precis vad man vill i dagens extremt snedvridna samhälle då mycket av oss är en direkt produkt av just detta samhälle.
Premiss 1: Om man tycker heroinister ska få skjuta upp hur mycket man vill så tycker man också MMA ska vara tillåtet.
Premiss 2: Heroinister ska få skjuta upp hur mycket de vill
Slutsats: MMA ska vara tillåtet
Tycker man att heroinister ska få skjuta upp hur mycket de vill så kommer denna krönika svida i ögonen. Tycker man inte det så har man förstått att människor inte ska få göra precis vad de vill och då återstår bara statistik från rätt personer.
Jag tycker att hela den här diskussionen om MMA är så otroligt sne. Det har gått flera repotage den senaste tiden i svensk tv. Jag tror att alla är överrens om att MMA är en farlig sport, frågan är bara om den är så mycket farligare än t.ex. ishockey. I de repotage som visats på TV har SVT visat det värsta av de värsta. Frågan är om inte en hjärnforskare skulle vara lika skräckslagen om han fick de de västa tacklingarna från NHL.
Jag tycker att ett förbud mot sporten är totalt absurt. Det otroligt många som tränar MMA enbart som motionärer. Och bland dessa utövare kan jag lova att det inte är mer skador än inom vilken annan idrott som helst. Sen så är det klart att sporten måste regleras hårt och jag ser det otroligt positivt MMA är med i svenska riksidrottsförbundet.
För det första, huruvida utövandet av sporten faktiskt kommer att leda till ett ökat våld utanför träningsanledningarna eller inte.
Vore roligt att se din åsikt om Judon, Karaten, Jiu Jitsu, Fäktning, Skytte(båge och gevär), Spjutkastning mm. Vill man lära sig att att skada någon så kan man det. Känner bara flashbacks nu från 90-talet om karate sparken och kängor med stålhätta mm.
Jag börjar svara Dizorda.
Jag förespråkar bara förbud om det kommer fram vettig statistik på att det är farligt, jag är väldigt tydlig med det och då det i dagsläget råder delade meningar på det området så vore det bara löjligt om jag skulle skriva vad som är rätt och fel.
Sedan tycker jag absolut att om något är fel så ska det förbjudas oavsett om utövarna behöver flytta till andra länder, jag tycker det är fruktansvärt när ett vettigt land som Sverige låter sin moraliska stadgar falla ihop som korthus med argumentet: ”andra länder gör det ju”.
Läser du noggrannare ser du också att jag nämner att det inte vore bra om alla utövare skulle behöva flytta till mörka källarlokaler.
Sen vill jag klargöra en sak som verkar ha lett till stort missförstånd.
Mitt tankeexperiment med MMAG ska inte symbolisera något nästa steg eller var gränsen går (se soritesparadoxen), utan snarare vara en extrem analogi för vad MMA är idag, det kan även vara en analogi för hockey, boxning, osv. Det relevanta i detta är att människor kan vilja göra något fast de inte borde göra det (som en heroinist), kanske för att samhället har skapat ett sug till det. Det förklarar jag sedan med tankeexperiment 2, där en kille (på ett extremt sätt) produceras av samhället.
Sen som svar till Flesh. Jag tycker inte huruvida sporten handlar om teknik eller inte är relevant huruvida den borde få utföras eller inte. Min fiktiva sport MMAG handlar också om teknik men den tror jag de flesta är överens om att den inte borde få utföras.
Sen hoppas jag du har rätt i att det inte behöver bli något värre som kommer efter MMA.
Slutligen kan du läsa på om tankeexperiment när du har skrattat klart åt mitt:
http://www.jimpryor.net/teaching/vocab/analyses...
Jag börjar svara Dizorda.
Jag förespråkar bara förbud om det kommer fram vettig statistik på att det är farligt, jag är väldigt tydlig med det och då det i dagsläget råder delade meningar på det området så vore det bara löjligt om jag skulle skriva vad som är rätt och fel.
Sedan tycker jag absolut att om något är fel så ska det förbjudas oavsett om utövarna behöver flytta till andra länder, jag tycker det är fruktansvärt när ett vettigt land som Sverige låter sin moraliska stadgar falla ihop som korthus med argumentet: ”andra länder gör det ju”.
Läser du noggrannare ser du också att jag nämner att det inte vore bra om alla utövare skulle behöva flytta till mörka källarlokaler.
Sen vill jag klargöra en sak som verkar ha lett till stort missförstånd.
Mitt tankeexperiment med MMAG ska inte symbolisera något nästa steg eller var gränsen går (se soritesparadoxen), utan snarare vara en extrem analogi för vad MMA är idag, det kan även vara en analogi för hockey, boxning, osv. Det relevanta i detta är att människor kan vilja göra något fast de inte borde göra det (som en heroinist), kanske för att samhället har skapat ett sug till det. Det förklarar jag sedan med tankeexperiment 2, där en kille (på ett extremt sätt) produceras av samhället.
Sen som svar till Flesh. Jag tycker inte huruvida sporten handlar om teknik eller inte är relevant huruvida den borde få utföras eller inte. Min fiktiva sport MMAG handlar också om teknik men den tror jag de flesta är överens om att den inte borde få utföras.
Sen hoppas jag du har rätt i att det inte behöver bli något värre som kommer efter MMA.
Slutligen kan du läsa på om tankeexperiment när du har skrattat klart åt mitt:
http://www.jimpryor.net/teaching/vocab/analyses...
Det handlar inte om våldsamhet. Det är en intressant och taktisk sport där man slåss med hela kroppen och får tänka på att i stort sett allt är en måltavla på sig själv och måste skyddas. Dras man ner på marken blir det en kamp av ett annat slag. Mycket mer intressant än boxning enligt mig då det stora målet är att attackera sin motståndares huvud. Boxning är konsten att slåss med händerna, MMA är konsten att slåss med hela sitt arsenal.
Du pratar om att det hela tiden måste bli våldsammare och då tror jag du har missat poängen. Visst stundtals kan det vara väldigt våldsamt, det är också det som alltid visas när det ska debatteras. Det är atleter av hög kaliber som deltar i denna sport och de är mycket medvetna om riskerna och vad de håller på med. Verkar som moralsverige för det mesta bara vill framställa sporten som massa arga män som inte kan vänta på att få ut sin aggression. Men så är inte fallet. Att du tar upp ditt påhittade exempel MMAG ser jag endast som skrattretande. Försök förstå att det inte handlar om att gå längre och längre hela tiden.
https://www.flashback.info/showthread.php?t=106...
Delta gärna i diskussionen där.
Så vad ska man göra istället? Förbjuda någonting folk älskar bara för att man själv inte tycker om det? MMA världen tvingar ju inte folk att se på galorna eller att folk ska slåss i ringen. Däremot ska alla helt plötsligt ge sig på dem istället. Skrika förbud hit och dit utan att de själva har någon fakta eller statistik med sig överhuvudtaget.
Om man nu skulle lyckas förbjuda det vad skulle hända då? Göra en av de snabbaste växande sporten olaglig var kommer det att leda till? Troligen kommer proffsen eller de mer seriösa bli tvingade till att tävla/leva utomlands för där kommer det fortfarande vara tillåtet.
Fast hur kommer det se ut på hemmaplan då istället? Troligen kommer galorna förflyttas till källor eller andra skitutrymmen. Det är tveksamt om det kommer finnas en domare på plats för att bryta när det blir för vilt. Det kommer givetvis inte finnas en doktor heller som kommer ta hand om någon deltagare råkar blir skadad.
Förbud mot något brukar ju aldrig fungera. Just nu kan jag inte komma på något förbud som satt stopp för något. Lagar och förbud kommer ju snarare göra om vanligt folk till kriminella istället. Älskar folk att göra något så kommer de fortsätta med det även när det blir olagligt.