Det får bli den sista klubben att skriva om i artikelserien Fem små lag: Europa där Webbsporten tidigare berättat om cypriotiska Anorthosis, portugiserna Boavista, norska Rosenborg samt den tyska klubben Kaiserslautern. Staden Genuas historia går att härleda ända tillbaka till 200-talet före Kristus och var en framstående handelsstad under renässansen där staden hade flera kolonier runtom i Europa. Idag är staden Italiens sjätte största med sina dryga 600.000 invånare.

Grunden till UC Sampdoria

Namnet Unione Calcio Sampdoria togs år 1946 då en sammanslagning skedde mellan Ginnastica Sampierdarenese och Society Andrea Doria. Sampierdarenese grundades 1891 och den klubben drog igång sin fotbollssektion 1899. Andrea Dorias grund lades 1895 där man direkt lade fokus på fotboll. Klubbarna möttes vid ett flertal tillfällen innan sammanslagningen i diverse divisioner då båda lagen åkte upp och ner i seriesystemet. I och med sammanslagningen designades också ett helt ny ställ som fick Andrea Dorias blåa tröja kombinerat med Sampierdareneses svart/vit/röda-del. I slutet av 1970-talet kom oljemagnaten Paolo Mantovani in i klubbens ledning för att kunna föra klubben tillbaka till den italienska fotbollens finrum, Serie A. 1982 blev det verklighet och endast tre år senare vann klubben sin första Coppa Italia-titel.

Guldkantade dagar

1986 anställdes Vujadin Boškov som manager och han fick fira sin första triumf hos klubben 1988, då klubben vann Coppa Italia för andra gången i historien. Succén i den inhemska cupen ledde till spel i Cupvinnarcupen, något som också kom att bli en succé.

Sampdoria tog sig till final, efter att ha slagit ut bl.a. Norrköping, där Barcelona blev för starka och vann med 2-0. Samma säsong som finalförlusten vann klubben Coppa Italia igen, vilket betydde spel Cupvinnarcupen säsongen efter. Det blev en än större succé där man slog ut AS Monaco i semifinal och ställdes mot belgiska Anderlecht. Matchen gick till förlängning där Gianluca Vialli slog till, två gånger om och slutresultatet blev också 2-0.Sampdoria blev Cupvinnarcupmästare 1990.

Säsongen 90/91 gick det ännu bättre i Serie A vilket betydde att Sampdoria vann sin första Scudetto någonsin. Förstaplatsen gav spel i Europacupen/Champions League där spelare som Pagliuca, Vialli och Mancini verkligen visade sin storhet när de tog laget till final. I finalen väntade spanska Barcelona som dock blev för starka. Barcelona fick en, enligt min mening, relativt tveksamt dömd frispark med sig där Ronald Koeman kunde avgöra matchen i förlängningens 21:a minut.

www.youtube.com/watch?v=1GwtxAFt94o

Två av guldlegenderna

Roberto Mancini

Mancinis tid i Sampdoria var den dominerande i dennes långa och lyckade karriär som en av de bättre i Serie A. Han startade i Bologna 1981 men köptes av Sampdoria säsongen efter där han fram till 1997 gjorde drygt 550 matcher för klubben. Tillsammans med skyttekungen Gianluca Vialli bildade de ett fruktat radarpar som bl.a. tog Sampdoria till klubbens enda Scudetto samt final i Champions League. Efter sina säsonger i Genuaklubben värvades Mancini år 1997 till Lazio där han var i tre år innan karriären som spelare avslutades i Leicester. I övrigt kan legenden stoltsera med fyra Coppa Italia-segrar och Cupvinnarcupen med Sampdoria.

Gianluca Vialli

Vialli debuterade för Sampdoria i Serie A som 20-åring där han och Mancini fort hittade varandra och skulle bli bundsförvanter fram till 1992. Italienaren gjorde över 200 matcher och nästan 100 mål för Sampdoria innan han lämnade klubben för Juventus. Mellan 1992 och 1996 spelade Vialli i Turinklubben och gjorde över 100 framträdanden när det var dags för en flytt till Premier League och Chelsea där han bl.a. var anfallspartner med landsmannen Gianfranco Zola. Tre säsonger i England avslutade den målfarlige anfallarens karriär som ryktades vara på väg till West Ham som assisterande tränare till just Zola. Förutom Serie A-segern samt segrar i Coppa Italia och Cupvinnarcupen med Sampdoria vann Vialli både Serie A och Champions League med Juventus.

Några andra som tack vare fina insatser under Sampdorias guldår skulle kunna klassas som legender är: målvakten Gianluca Pagliuca, yttern Attilio Lombardo samt tränaren Vujadin Boškov.

Stenhårda derbyn

Rivaliteten mellan de två klubbarna från Genua, Sampdoria och Genoa, har alltid varit väldigt stark. De två klubbarna delar samma arena, Stadio Luigi Ferraris, där Derby della Lanterna utspelar sig. Sett till antal gånger respektive lag har vunnit ligan är Genoa överlägsna med siffrorna 9-1. Sampdoria är dock de laget som har vunnit flest stenhårda derbyn lagen emellan, 29-19 i matcher.

Hur går det nu?

Senast Sampdoria vann något var 93/94 då Coppa Italia spelades hem för fjärde gången. Under den gångna säsongen gick laget till final i cupen där Lazio vann efter straffar. Cassano och Campagnari blev syndabockar.

Antonio Cassano är en av spelarna i dagens Sampdoria. Tillsammans med Giampaolo Pazzini(lånad från Fiorentina) är anfallarna ett farligt radarpar, dock inte riktigt av Mancini och Viallis kaliber men håller ändå relativt hög Serie A-standard. Anfallsparet gjorde under den gångna säsongen totalt 23 mål tillsammans. Sampdoria kom på 13:e plats i ligan och det skall väl krävas ett eller ett par vassa nyförvärv för att utmana om de riktigt fina placeringarna.

Eller kan det vara så att Sampdoria hade sin första och sista storhetsitid mellan 1986 och 1992?

Laget hade ett par spännande år runt millenieskiftet, där bl.a. Otto Rehhagel spelade en viktig roll. Från Trondheim i Norge beger vi oss mot Fritz Walter-stadion i staden Kaiserslautern. Staden är belägen i sydöstra Tyskland och tillhör förbundslandet Rheinland-Pfalz.

Klubben 1. Fussball-Club Kaiserslautern grundades år 1900 och är en av Tysklands tio största fotbollslag genom tiderna, sett till antal ligaguld men jag skulle ändå inte räkna in dem bland en av de stora giganterna. Klubben har fem rivaler där den största rivaliteten lär finnas gentemot Waldhof Mannheim och Bayern München.

Inte direkt bortskämda med framgångar

Kaiserslautern är kanske inte den största klubben sett till antal förstaplatser i Bundesliga men ligger ändå totalt på nionde plats i tabellen över antal ligaguld. Klubben har vunnit ligan vid fyra tillfällen: 1951, 1953, 1991 och 1998 och har även kommit tvåa fyra gånger. De största europeiska framgångarna har varit två semifinalplatser i UEFA-Cupen: 1982 och 2001 samt kvartsfinal i Champions League 1999.

1982 mötte man svenska IFK Göteborg i UEFA-Cupens semifinalspel. IFK Göteborg gick vidare tack vare ett avgörande mål i förlängningen av Stig Fredriksson på straff inför drygt 50.000 åskådare på Nya Ullevi. Göteborgarna vann sedan finalen mot Hamburger SV efter sammanlaget 4-0.

Den oväntade succésäsongen – 97/98

Säsongen 97/98 gjorde klubben Kaiserslautern något som ingen hade räknat med och som då var något helt unik. 96/97 spelade Kaiserslautern i Tysklands andradivison, 2. Bundesliga och där man också vann ligan, tio poäng före tvåan Wolfsburg. Säsongen efter skapade Kaiserslautern tysk fotbollshistoria då man som första klubb vann ligan, direkt efter uppflyttning till Bundesliga. Spelare som Michael Ballack och Cirago Sforza var grunden till klubbens enormt lyckade säsong. Det fina spelet och förstaplatsen i ligan ledde till spel i Champions League efterföljande säsong där man klev in direkt i gruppspelet.

Kaiserslautern vann gruppen före Benfica, PSV Eindhoven och HJK Helsinki. I kvartsfinalen ställdes man mot den tyska rivalen och den säsongens finalist i Champions League: Bayern München. De sistnämna krossade Kaiserslautern och vann med 2-0 respektive 4-0 i de två matcherna.

Hur går det nu?

Efter guldet 1998 spelade klubben i den tyska fotbollens finrum, Bundesliga, fram till säsongen 05/06, då man hamnade på 16:e plats och åkte ur divisionen. Sedan dess har Kaiserslautern spelat i 2. Bundesliga och har inte på de tre säsongerna varit närmre än en sjätteplats, vilket är tre placeringar från uppflyttning. Under den senaste säsongen hade Kaiserslautern kunnat nå Bundesliga om de hade orkat ända fram. På de fem avslutande matcherna lyckades man endast ta tre poäng, en seger och fyra förluster, och slutade på sjunde plats i ligan. Kaiserslautern är inte den största klubben i Tyskland men har en viss historia, särskilt under 90-talet då man ändå kunde utmana de stora. Kaiserslautern är förhoppningsvis tillbaka och hungriga  då klubben är den första och enda som vunnit direkt efter uppflyttning.

Svenskar i Kaiserslautern

Åtta svenskar, varav några varit väldigt tongivande i svensk fotboll genom tiderna, har representerat Die roten teufel – de röda djävlarna. Hammarbys målvakt Ronnie Hellström skrev på för Kaiserslautern 1974 och gjorde totalt 266 matcher för den tyska klubben innan han lade handskarna på hyllan. Han gjorde en match till i karriären, som 39-åring, för GIF Sundsvall.

Två andra svenskar som spelat i Kaiserslautern är de båda anfallarna Roland Sandberg och Torbjörn Nilsson. De gjorde fyra respektive två säsonger i den röda tröjan men hann aldrig spela tillsammans då Sandberg avslutade sin karriär i Häcken 1981, ett år före Nilsson skrev på för Kaiserslautern. Övriga svenska fotbollsspelare som representerat Kaiserslautern är: mittbacken Jan Eriksson, Benno Magnusson, anfallaren Jörgen Pettersson, Björn Runström och Benny Wendt

Fritz Walter-stadion

Hemmaplan för Kaiserslautern är Fritz Walter Stadion som rymmer totalt 48.500 åskådare efter att den renoverats år 2002. Arenan var spelplan för fem matcher under VM 2006 i Tyskland däribland åttondelsfinalen mellan Italien och Australien. Fritz Walter-stadion öppnades 1920 och är döpt efter landslags- och Kaiserslautern-legenden Fritz Walter  som var lagkapten för tyskarna i VM 1954 då Tyskland (dåvarande Västtyskland) vann sitt första världsmästerskap i fotboll.

IFK Göteborg och Kaiserslautern möts i semifinal i UEFA-Cupen 1982

www.youtube.com/watch?v=jF592-dv4I0

Kiisk Stories Fem små lag: Europa är ute igen. Från Boavista i Portugal går resan till vårat grannland Norge och staden Trondheim där Rosenborg huserar. Klubben dominerade norsk fotboll mellan 1988 och 2004 och spelade sig ut i Champions League där man också lyckats få med sig en hel del fina resultat att blicka tillbaks på.

Grunden till Rosenborg

I maj 1917, d.v.s. för drygt 90 år sedan, lades grunden till vad som idag är Norges mest framgångsrika fotbollsklubb. Ett gäng grabbar startade Sportsklubben Odd som det nuvarande namnet 1928. 1931 blev klubben för första gången uppflyttad till Norges högstadivision, efter många år av spel i lägre divisioner. Det var också i dessa perioder som arenan Lerkendal började planeras.
Det första ligaguldet för Rosenborg kom säsongen 1967 med spelare som Nils Arne Eggen i spetsen. Två år senare värvade man den engelske tränaren George Curtis som tog med sig 4-4-2-formationen till klubben. Till en början gick det bra, men ledningen accepterade inte Curtis defensiva tänk och i och med att han inte lyckades leda Rosenborg till ligaseger 1970 så fick han lämna Trondheim.
Klubben vann dubbeln 1971 men efter det började det se mörkare ut. Tränare kom och gick och säsongen 1977 hamnade man sist i med endast en seger. Rosenborg tog sig dock tillbaka till den norska fotbollens finrum redan säsongen efter men lyckades inte vinna ligan förrän 1985 igen.

13 guldkantade säsonger – men vad händer nu?

16 guld på 19 säsonger lyckades Rosenborg bärga mellan 1988 och 2006. Mellan 1992 och 2004 var det inget annat lag som vann Tippeligaen – Rosenborg var helt överlägsna i norsk fotboll och vann 13 år (!) i rad. Från 1995 till 2002 spelade Rosenborg gruppspel i Champions League alla säsonger, dvs. åtta år i rad vilket då var rekord.

Efter många framgångrika år i klubben, både som spelare och tränare, var det dags för Nils Arne Eggen att gå i pension. Eggen ersatte av Åge Hareide (idag tränare i Örgryte) som kom från lyckosamma sejourer, med ligasegrari bagaget, i Helsingborg och Bröndby. Hareide vann ligan under sin första säsong i klubben, 14(!) poäng före tvåan Bodö/Glimt. Hareide lämnade dock klubben oväntat inför säsongen 2004 och Ola By Rise tog över rodret. By Rise blev inte överdrivet långvarig i klubben och fick i sin tur lämna över till Per Joar Hansen som fick Nils Arne Eggen som rådgivare.

2006 vann man ligan igen, då under ledning av Knut Törum. Det är den senaste gången Rosenborg har vunnit och man har under de två senaste åren ”bara” hamnat på femte plats.

Rosenborg Ballklubb – Störst i Norge

Rosenborg är den överlägset bästa klubben i norsk fotboll, genom tiderna. Klubben har mer än dubbelt så många guld som tvåan Fredrikstad, 20 respektive 9. Laget vann ligan 13 år i rad, vilket är helt makalöst och en fantastisk prestation. Något liknande är svårt att hitta någonstans i fotbollsvärlden. Att ett lag har dominerat en liga så mycket som Rosenborg gjorde under sin ”storhetstid” går inte att likna vid någon annan sportprestation.

Rosenborg besegrade, för att nämna några fina prestationer, Real Madrid med 2-0 och Olympiakos med 5-1 under sitt Champions League-äventyr säsongen 1997/98. Under sitt senaste framträdande i Champions League, 07/08, spelade man oavgjort borta mot Chelsea och vann både hemma och borta mot Valencia.

Lerkendal Stadion

Arenan i Trondheim var planerad redan 1933 med kunde inte slutföras förrän 1947, på grund av andra världskriget. Kapaciteten för arenan är 21.850 sittplatser och den senaste renoveringen skedde mellan 2000 och 2oo2. Det finns planer på att bygga ut arenan ytterliggare i takt med att antalet medlemmar ökar samt att Norge och Sverige vill dela på arrangörskapet för EM 2016. Då räknar man med att Lerkendal skall kunna ta in cirka 30.000 åskådare.

Glenn Hysén kröp för Rosenborg

Den svenska kommentatorn och före detta Liverpoolstjärnan Glenn Hysén lovade att han skulle krypa tolv mil om inte Chelsea vann på Stamford Bridge mot Rosenborg i Champions Leage 2007/2008. Matchen slutade 1-1 och Rosenborg hade faktiskt ledningen fram till en bit in på andra halvlek. Glenn Hysén höll delar av sitt löfte och kröp ett halvt varv runt planen iklädd Rosenborg-tröja med Hysén och nummer 0 på ryggen.

www.youtube.com/watch?v=Hm1Z51AwUrk

Boavista FC – lillebror i fotbollsstaden

I Portugals näst största stad Porto finns en självklar storebror i en av landets fotbollsstoltheter – FC Porto. Laget har vunnit ligan 24 gånger, förvisso sju gånger färre än Benfica, men är fortfarande ett stjärnspäckat lag att räkna med även i europeiska cupsammanhang. Boavista däremot, kan inte skryta med några större framgångar, förutom säsongerna mellan 1999 och 2003. Endast fem lag har lyckats vinna den portugisiska ligan, två lag utöver de tre storklubbarna – Boavista och Belenenses. Och räknar man även med klubbar som hamnat på andraplats så är det bara två lag till som finns med på listan, Académica Coimbra samt Vitória Setúbal. Endast en spelare i klubbens historia har lyckats med konststycket att ta hem skytteligatiteln. Säsongen 91/92 gjorde nigerianen Ricky (Richard Daddy Owubokiri) 30 mål och lyckades med akuratess i avsluten skjuta Boavista till ”det lilla silvret” och ett cupguld.

Flera kända portugisiska fotbollsspelare har spelat för ”As Panteras”. Bland dem är João Pinto, skyttekungen Nuno Gomes, landslagsmålvakten Ricardo och Chelseas José Bosingwa de kanske mest namnkunniga.

”De gyllene säsongerna” – 98/99 – 92/03

I slutet av 90-talet blev den portugisiska klubben något att räkna med, på riktigt. Säsongen 98/99 slutade laget tvåa i ligan, där Porto stod som segrare när allt summerades. En av profilerna var bolivianen Erwin Sanchez som har en stor del i framgångarna för Portoklubben. Sanchez skrev på 1992 och, förutom sin säsong i Benfica 97/98, så spelade han i klubben fram till 2004. Han anses vara en av de stora legenderna i Boavista och även i Bolivias landslag. Genom andraplatsen 99/00 så fick klubben äran att spela Champions League. Man slog ut Bröndby i den sista kvalrundan men hamnade sist i gruppen, efter Rosenborg, Feyenoord och Borussia Dortmund. Säsongen efter, 2000/2001, hamnade man på fjärde plats i ligan, efter de tre stora, två poäng före femman Gil Vicente.

Det fina spelet i Portugal ledde till en plats i UEFA-Cupen. Efter att ha slagit ut Barry Town och Vorskla Poltava lottades man mot italienska AS Roma. Roma blev för starka i den andra utslagsomgången och vann med sammanlagt 2-1. Det var dock inte spelet i UEFA-Cupen som Boavistasupportrarna jublade mest åt under säsongen. I ligan spelade man väldigt bra och det ledde till slut till att Boavista vann Liga Sagres. Boavista blev då den femte klubben i Portugals fotbollhistoria som vunnit ligan. Boavistas ligaseger ledde till att klubben fick spela Champions League 01/02. Man tog med sig självförtroendet ut i Europa och kom tvåa i sin grupp. Liverpool vann gruppen och Borussia Dortmund slogs ut av portugiserna, det hela blev en målskillnadsaffär. I den andra gruppomgången blev Manchester United och Bayern München alldeles för svåra och Boavista åkte ur. Sporting vann ligan det året med Boavista fem poäng bakom sig.

UEFA-Cupen 02/03 hägrade, ett mästerskap som skulle bli något riktigt bra för Boavista. I de tre första omgångarna slog man ut Maccabi Tel-Aviv, Anorthosis Famagusta och Paris Saint-Germain. I den fjärde omgången, tillika åttondelsfinalen, mötte man tyska Hertha Berlin och gick vidare tack vare fler gjorda mål på bortaplan. I kvartsfinalen mot Malaga, vann båda lagen sina respektive hemmamatcher och det hela avgjordes på straffar, där Boavista till slut stod som segrare. I semifinalen blev Celtic, med ”Henke” Larsson i spetsen, för tuffa. Skottarna gick till final efter sammanlagt 2-1 men förlorade där mot Boavistas rival Porto.

Efter silvret 01/02 har Boavista inte lyckats nå en bättre placering än två sjätteplatser, 04/05 och 05/06. Kan Erwin Sanchez gyllene dagar som fotbollsspelare haft så pass mycket att göra med Boavistas framgångar, både i Portugal och i det europeiska cupspelet?

Henrik Larsson avgör semifinalen mot Boavista i UEFA-Cupen

www.youtube.com/watch?v=JbyJyLPIh_8

Estádio do Bessa – ”Pantrarnas hem”

Boavistas smeknam är As Panteras vilket betyder Pantrarna och djuret är även en symbol för klubben. Laget spelar sina hemmamatcher på Estádio do Bessa i Porto, en arena med kapacitet för drygt 28.000 åskådare. Arenan stod färdig i början av 1970-talet och tre matcher i EM-slutspelet 2004 spelades på Estádio do Bessa, bl.a. matchen mellan Sverige och Danmark som slutade 2-2 och tog de två skandinaviska länderna till kvartsfinal.

Anorthosis Famagusta – från en invasionsdrabbad stad

För drygt 98 år sedan grundades Anorthosis Famagusta som förening i kuststaden Famagusta. Eftersom att Famagusta varit en av de städer som drabbats av turkarnas invasion spelar nu fotbollslaget Anorthosis sina hemmamatcher på Antonis Papadopoulos-stadion i Larnaca. Föreningen Anorthosis innefattar även den minst sagt framgångsrika volleybollsektionen. Volleybollaget har vunnit ligan 17 gånger sedan starten, 1972.

Inte störst – men först

Anorthosis Famagusta har inte flest antal titlar sen den officiella starten för den cypriotiska högstadivisionen 1934. APOEL har vunnit ligan 20 gånger och Omonia 19 gånger. Båda klubbarna kommer från huvudstaden Nicosia. På tredje plats återfinns Anorthosis som vunnit ligan vid 13 tillfällen, senast 2008.  Segern under förra säsongen innebar att man fick möjligheten att kvala in till Champions League, en bedrift som inget lag från Cypern tidigare klarat. Man vann först över de armenska mästarna FC Pyunik för att sedan slå ut Rapid Wien från Österrike. De grekiska mästarna Olympiakos stod för motsåndet i nästkommande omgång. Anorthosis vann sin hemmamatch med 3-0 0ch förlorade endast med 1-0 borta mot grekerna – Anorthosis blev det första cypriotiska laget att spela i Champions League. Laget har förutom de 13 ligatitlarna lyckats vinna den cypriotiska cupen tio gånger och LTV Super Cup sju gånger.

Inför säsongen 09/10 är Cyperns liga rankad högre än Allsvenskan, mycket tack vare framgångarna som Anorthosis stått för. Laget ligger på 131:a plats enligt UEFA-koefficienten och är inte helt oväntat högst placerat bland de cypriotiska lagen. Värt att notera med platsen är att man ligger 14 placeringar före bästa svenska lag, Helsingborg.

Säsongen 08/09 – spel i Champions League och gulddrömmar

Anorthosis lottades i Champions League-gruppen med Zlatans Inter, grekiska Panathinaikos samt Werder Bremen med Markus Rosenberg i anfallet. Laget tog totalt sex poäng i gruppspelet, en seger och tre oavgjorda. Man förlorade inte i någon av hemmamatcherna och lyckades få med sig en poäng borta mot Bremen. De två mest imponerande resultaten är 3-1 mot Panathinaikos och 3-3 mot Inter, båda på hemmaplan. Tyvärr fick Werder Bremen ihop sju poäng och fick därmed spela UEFA-Cupen. Anorthosis kom sist och åkte ur Champions League, för den här gången.

Marfin Laiki League (den cypriotiska ligan) har ett lite speciellt system sedan säsongen 2007/2008, där 14 lag först spelar två gånger mot varandra. Efter att varje lag har spelat 26 matcher går de vidare till den andra rundan och tar med sig poängen från den första. De två sämsta lagen åker ur och de 12 lagen delas in i tre grupper. Anorthosis hamnade på tredjeplats i en första gruppen, ”Championship Group” efter tvåan Omonia Nicosia samt mästarna APOEL Nicosia. Nästa år kommer Anorthosis Famagusta att kvala för att spela UEFA Europa League, kan det bli en framgång även där?

Rivalitet och ultras

Idag är APOEL, Omonia, AEL Limassol, Apollon Limassol Anorthosis Famagustas största rivaler. Detta beror främst på att det är klubbens främsta utmanare om ligatiteln på Cypern. Under den tiden då Anorthosis spelade i Famagusta var Nea Salamis den största konkurrenten, just på grund av derbymentaliteten i Sydeuropa. Sedan 1974, då turkarna invaderade Cypern, har rivaliteten mellan de två Famagusta-klubbarna sakta men säkert bytts ut mot sympatier.

MAXHTEC heter Anorthosis ultrasgrupp. De anses vara en av de mäktigaste på Cypern och har genom åren stått för många, fina arrangemang. Här har Webbsporten länkat till ett klipp med pyroteknik från matchen mellan Anorthosis och Omonia, från säsongen 2006/2007.

www.youtube.com/watch?v=iu6Yv4wDOIk

Dagens trupp:

Den trupp som Anorthosis tränare Ernst Middendorp besitter är för gemene man inte överdrivet namnkunnigt men det finns ändå några spelare som man känner igen. Den grekiska landslagsbacken Traianos Dellas spelar för Larnaca-klubben efter att ha värvats från AEK Aten innan den gångna säsongen. Skyttekung i Anorthosis är polacken Łukasz Sosin som plockades från Apollon Limassol till säsongen 07/08. Under sin första säsong i Anorthosis vann han skytteligan tillsammans med David Da Costa från Doxa Katokopia. Innan det hade den polske anfallaren vunnit skytteligan på Cypern tre gånger.

Många icke-cypriotiska fotbollsspelare har representerat Anorthosis och några av dem är kända för andra bedrifter runtom i Europa. Bland annat så spelade den dubble guldskovinnaren Mario Jardel från Brasilien sju matcher för klubben under 2007. Även den lettiske sjärnan Marian Pahars och den före detta Real Madrid-brassen Savio har spelat för Anorthosis Famagusta.

]]> http://webbsporten.se/arkiv/kiisk-stories/fem-sma-lag-europa/anorthosis-famagusta-forst-i-champions-league/feed/ 2