Leif Boork har sagt i en intervju att ”Det blir svårt att ersätta Marcus Nilson, men absolut inte omöjligt. Någon av de unga kan kanske utvecklas och ta över delar av den här rollen”. Men Boork, här har du fel tror jag.

Marcus Nilson är en typisk drömsökare efter proffslivet i NHL, ett liv där träningen inte är uppbyggt med hjälp av samma principfasta träningspass som i Sverige. En spelares dröm, helt klart. Samtidigt får man en enda roll, resten av arbetet skötet någon annan i laget. I Elitserien blir man istället en ”allt i allo”-spelare. Ingenting för Marcus Nilson med andra ord, även om han behärskade den rollen väldigt bra den gångna säsongen.

Att säga att Marcus Nilson är ersättlig, det är fel. Det blir nämligen inte riktigt så lätt. Nilson tog på sig ledarrollen i Djurgården och hjälpte bland annat Jimmie Ölvestad till sin bästa säsong någonsin. Tillsammans med en återvändande Nisse Ekman hade det kunna uträttats stordåd nästa säsong. Nu får man istället nöja sig om man får en plats i slutspelet, utan en av förra årets största profiler.

Mackan du är oersättlig och det vet du.

VAD TROR NI OM ATT MARCUS NILSON LÄMNAR? BLIR DET SUCCÈ ELLER FIASKO?

Campen har börjat för alla de blivande talangerna, men det rapporteras inte allt för mycket om det. Därför tar jag här istället fram lite klipp från den gångna säsongen och eftersom jag brinner mer för stenhårda tacklingar än snygga mål, så kommer här en topp 10-lista på NHL:s hårdaste tacklingar genom säsongen 2009/2010.

www.youtube.com/watch?v=obxur79gFG4

Kanske var det för att HV71 hade marginalerna på sin sida och att man hade några fler rutinerade herrar i sitt lag, som man vann SM-guldet. En stor anledning kan också ha varit Stefan Liv.

Stefan Liv var genom hela slutspelet hårt utsatt för både hån och verbala påhopp, vilket hade fått de flesta hockeyspelarna att lägga ner sin karriär, både en och två gånger. Men Liv stod upp och visade att man kan vinna mer på sin mentala styrka, än att göra några extra tv-räddningar. Påhopp som fick oss på pressläktaren att hamna i chocktillstånd, och kvällspressen att spinna vidare på den verbala misshandeln inom hockeyn. Snyggt var det inte. Och heller inte effektivt, eftersom det inte gav något direkt resultat.

Det är bara spekulationer, men Stefan Liv lär nog ha gått igenom en hel del jobbiga saker kring hans mor. Efter 26-år hittade han sin biologiska mor, där hon hela tiden trott att han varit död. Att man därför försökte psyka ut honom över det här, det fattar nog de flesta att man inte ens bör se som ett alternativ till att sänka en spelare.

Hans mor fanns med genom hela slutspelet, och har alltid gjort det på något speciellt sätt. Oftast är det tragiska ramsor om henne. Under firandet 2004 fick hon också vara med på torget i Jönköping. Nog var det töntigt, men jävligt fint. Se själva.

www.youtube.com/watch?v=cdEdywmU1YM

Han fick ett efterlängtat kontrakt med Chicago och nu tvingas han att vila i fyra månader. Och kontentan av det är att talangcampen är livsfarlig. Problemen med en ”rookiecamp” eller talangcamp är att de flesta talangerna tycks strunta i allt som har med lagkamrater att göra. Precis det fick Mathis Olimb smaka på, redan under de första dagarna.

Så fruktansvärt onödigt kan det tyckas. Samtidigt så sjukt rätt av Kyle Beach. Mathis Olimb hamnade i slagsmål två gånger om, tråkigt nog var det mot en riktigt hårding skulle det visa sig.

Olimb som inte ville bråka, landade i andra slagsmålet på axeln och tvingas nu vila i fyra månader. Beach gick vinnande ur striden och har nu blåst bort en konkurrent. Väldigt smart, men även otroligt puckat. Olimb kunde har varit ett intressant namn för Chicago att plocka in, men jag förstår Beach -- just nu var han bara en konkurrent, inte en lagkamrat i ett kommande Chicago.

Beach vill precis som de andra visa upp det han är bäst på, nämligen att slåss. I WHL (Western Hockey League) var han effektiv med både poäng och utvisningar, något som han också fortsättningsvis tänkt att fortsätta med. Nu har han visat tränarna varför Olimb inte är mogen för spel i NHL än, samtidigt som han själv kan plockas ut vilken dag som helst. Bra Beach, det ska börjas i tid.

Slagsmålet som vred norrmannens axel ur led.

www.youtube.com/watch?v=HCg04RlbRhs

Det finns nog ingen som inte har hunnit bli less på Ilya Kovalchuk hittills, på elva dagar. Det finns nämligen ingen, som tycker den utdragna transfersagan är särskilt uppmuntrande och intressant längre. Kovalchuk har gjort alla förbannade bara på grund av att han vill ha mer pengar – att han är för girig.

Han har erbjudits fantasisummor som klubbarna knappt har råd med. Ändå budar man på honom av den enkla anledningen att han är en av de bästa i världen. Men nog har många av världens alla journalister ledsnat på övergången som aldrig blir gjord. Jag väljer också att gå i samma fotspår – ingenting skall skrivas förrän affären är klar.

En journalist som blev upprörd, var Pierre LeBrun från ESPN som i torsdags twittrade om hela situationen. ”Okey – det där var sista uppdateringen om Kovalchuk tills han faktiskt skriver på. Jag är less på den här historien nu. Klart slut”.

Fler bojkotter att vänta. Webbsporten kommer dock inte att rapportera mer om Kovalchuks klubbletande. Bara när det är klart.

Mike Modano verkar inte ha tröttat på att spela i NHL än på ett tag, och det kan mycket möjligt bli en till säsong om bara motivationen finns där. Detroit Red Wings har visat intresse och än så länge verkar det vara att lägga ner karriären – eller börja ett nytt liv med Detroit. Men beslutet kommer inte än på ett par dagar enligt stjärnan.

Detroits general manager, Ken Holland vet dock vad han vill. ”Mike Modano är en legend. Han skulle bli en rejäl tillgång till vårt lag om han beslutar sig för att spela”, säger han till espn.com. Holland tror också att han tar beslutet att gå till Detroit, då Modano är en lokal kille från Detroit-trakten.

Om några dagar kommer beslutet och kanske hinner han få samtal från andra klubbar. Men just nu finns det en stark känsla av att han väljer Detroit och därmed fortsätter ett år till.

Los Angeles Kings gjorde klart redan på söndagen att man lägger ner intresset kring Ilya Kovalchuk, denna heta kandidat som ständigt är på tapeten för nya miljonkontrakt. Den infekterade ekonomin i NHL, blev ett för stort och riskfyllt steg att ta – och de enda som har råd att betala sägs nu bara vara New Jersey Devils och New York Islanders.

Kovalchuk nobbade Atlanta Thrashers bud på $101 miljoner över tolv år och $70 miljoner över sju år tidigare i år. Undra hur man som agent, tillsammans med en spelare tänker när man tackar nej till ett sådant erbjudande? Väntar man på en större pengakasse, eller ville man till någon större klubb?

Men allt har ett pris, och är till salu. Men det är väldigt olyckligt att det endast ska vara två klubbar som har råd med stjärnan, bara för att man är klubbarna som kan erbjuda över 70 miljoner kronor per år. De flesta storklubbarna borde ha chansen att värva stjärnryssen, men icke, han har för höga löneanspråk.

Fotbollen har haft problem med för höga löner. Hockeyn har det fortfarande, trots att man har infört lönetak. Ingen spelare har, eller kommer någonsin att, vara värd omkring 100 miljoner kronor om året för att spela hockey – helt omöjligt.

Har hockeyn fortfarande problem med ekonomin? Och är en spelare verkligen värd omkring 100 milj kronor för att spela hockey?

När Zigomanis först kom till Djurgården var det knappast en av de ”stora” namnen man hade hört talas om, även om han visst hade ett par NHL-matcher på meritlistan. I Elitserien och för Djurgården ändrades den bilden totalt. Han fick stjärnstatus – och kunde tillsammans med Lance Ward roa hela hockeytokiga Sverige under säsongen sista månader.

Han blev en ikon för många ungdomar och visade att man med enkla medel, ändå kan bli en hyllad hjälte. Den här enkelheten höll Zigomanis status uppe, där han istället visade sin viktiga roll i både boxplay och vid tekningar. 63,3 procent i tekningsstatisk säger mycket, och kanske än mer att han faktiskt var bäst på det av samtliga spelare i grundserien.

Spelare som briljerar med sin skickliga klubbteknik, eller som tacklar hårdast är oftast de som lockar. För den 29-årige kanadensaren räckte det med att bara finnas där på isen. Medspelarna kändes sig trygga och motståndarna blev irriterade på de ständigt kvicktänkta och lite underfundiga kommentarerna. Lance Ward påstod under slutspelet att Zigomanis aldrig skulle våga slåss, men bara vetskapen om att Zigomanis alltid hade det psykologiska övertaget, fick till och med HV:s bråkstake att bli eftertänksam. Med enkelhet kan man nå långt och hade det funnits ett pris för det, hade Zigomanis varit den självklara vinnaren.

Efter säsongen i Elitserien fanns det aldrig något hopp om att han skulle vara kvar – nu får man istället njuta av honom i Toronto den kommande säsongen, för nog lär han väl alltid ta en plats.

Eftersom att tidskillnaden är så pass stor mellan USA och Europa, hände det en del intressanta saker när vi låg och sov också. Johan Hedberg och Henrik Tallinder hittade nya hem redan igår, där Hedberg går till New Jersey Devils och Tallinder lämnar sju år i Buffalo för ett kontrakt med Devils också han.

Svenskättlingen Eric Nystrom blev i natt klar för Minnesota Wild. Inte illa för Calgary Flames, då han bara stått för 29 poäng på 158 matcher. Viktigare har han varit i utvisningsbåset där han har suttit av 242 minuter.

Erik Christensen har skrivit på för New York Rangers. Alltså handlar det om en förlängning, då han gjorde fyrtionio matcher där under slutet av den gångna säsongen.

Nu kommer vi till det klart intressantaste, från ett blågult perspektiv. Alexander Steen fick nytt kontrakt med St. Louis Blues. Han var inte på listan över free-agents, men fyra år till stannar han i ”Bluenotes”. Steen har en imponerande säsong bakom sig i klubben, där han stod för 47 poäng (24+23).  Han blir fortsatt intressant att följa i världens bästa hockeyliga, med sin goda klubbteknik och sitt enorma spelsinne. Trots att många ser honom som en spelskicklig playmaker, visade han även en hel hockeyvärld att han är att lita på när det gäller målskyttet.

Andrew Raycroft har letat sig till Dallas Stars. I Vancouver blev det 91,1 i räddningsprocent efter 21 spelade matcher och nu hoppas parterna på att det blir mer spel.

- – -

Även om Devils har värvat bra och säkerligen förnuftigt under natten (Johan Hedberg, Henrik Tallinder och Anton Volchenkov), får man även se det från en annan synvinkel. Laget har länge velat förlänga kontraktet med Ilya Kovalchuk, vårens och sommarens hetaste transferrykte. Lönetaket blir ett hinder för Devils och enligt rapporter har man nu kvar 4,2 miljoner dollar innan gränsen är nådd.

Ilya Kovalchuk får ni nog inte – kanske öppnar det upp för Los Angeles Kings som var en av de glödheta alternativen.

Det kommer inte bara att bli svettigt för de lagen som jagar stjärnorna, utan även här att försöka hinna med att få ner allt på papper, men vi gör ett försök tycker jag. Efter sex timmars bevakning får ni hålla tillgodo med det som skrivits. Imorgon (fredag) kommer en sammanfattning av natten.

Hedberg hetast i sjätte timmen.

Vaclav Prospal och New York Rangers tycks inte skilja på sig. 58 poäng på 75 matcher satte sina spår. Nu förlänger han, oklart än hur villkoren lyder.

Tjugo matcher i Pittsburgh fick räcka, nu tackar Jordan Leopold för sig och beger sig mot nordligare breddgrader, Buffalo Sabres blir nästa anhalt.

Jeff Tambellini följer efter Dan Hamhuis och Manny Malhotra till Vancouver.

Johan Hedberg förstärker New Jersey Devils. Rutinen är väl det som är mest talande för denna målvakt. Stark säsong bakom sig i Atlanta Thrashers. Devils föryngrar inte direkt, sedan tidigare har man ju Martin Brodeur, 38 år.

Saku Koivu ser ut att trivas bra i nya klubb, Anaheim Ducks. Den finske stjärnan har nu skrivit på för två nya år vilket ger honom omkring 5 milj. dollar.

Timme fem följer efter troget.

Dan Hamhuis lämnar Patric Hörnqvist i Nashville Predators. I stället blir han ny lagkamrat med svenskarna i Vancouver. Sex år med 4,5 milj. dollar per säsong. Killen har snittat 27 poäng i Nashville, under fem år. Mest assistpoäng.

Tungt för Färjestad och Elitserien. Severin Blindenbacher har skrivit på för Dallas Stars. Stark, skridskoskicklig back till NHL alltså. En mindre sevärdhet i Sverige.

Nu börjar det hettas till ordentligt bland övergångarna. Chris Mason den ständigt hyllade kanadensaren blir ny i Atlanta Thrashers.

Anton Volchenkov stärker New Jersey Devils defensiv de kommande sex åren. Skridskostart med bra spelsinne, inte så stark offensivt dock. Nu lämnar han sju säsonger i Ottawa Senators bakom sig.

Olli Jokinen fortsätter att hoppa runt. Det blev bara en halv säsong i Rangers, men nu går han tillbaka till Calgary där han startade förra säsongen. Jokinen är en av Finlands bästa spelare, skridskostart och gör sällan en dålig säsong. Kommer att bli viktig i Calgary de två kommande åren.

Byte mellan Chicago och Atlanta. Forwarden Andrew Ladd till Atlanta och backen Ivan Vishnevskiy till Chicago. Atlanta ger bort Ladd plus ett val i den andra rundan.

Är det nu stjärnorna kommer? 4 h

Anaheim Ducks har gjort klart med finske landslagsbacken Toni Lydman. Därigenom får man en smart, stabil och allround back, som är något bättre defensivt. Kanske letar man just en ersättare till pensionerade Scott Niedermayer.

Ray Whitney förut Carolina Hurricanes, 38 år, men still going strong. De två kommande säsongerna spelar han med Phoenix Coyotes, kontraktets värde; 3 milj. dollar per år. Redan i vintras sa Hurricanes att de ville föryngra, det gör man verkligen nu. Han var nämligen ensam om att vara tidig 70-talist.

Curtis Sanford, var andremålvakt i både Vancouver och St. Louis Blues förr. Men annars har han varit riktigt fast i AHL. Frågan är vad Jaroslav Halak ska säga om att få en ny backup i Montreal?

New Jersey Devils, har fått en riktigt intressant back i Henrik Tallinder. Buffalo Sabres trogen i sju år. Men enough is enough, klart han ska testa sina vingar i Devils, som säkerligen ett år till, åker ur i första omgången i slutspelet. I svensken får man nu en stark defensiv back, som ändå följer med upp när tillfälle ges – kontraktet skrivet på fyra år x 3.375 dollar

Kurtis Foster lämnar en succésäsong bakom sig i Tampa Bay. Ny klubbadress, Edmonton Oilers. Oroligt 71 matcher, 42 poäng (8+34) i Tampa.

Tre timmar gångna.

Jody Shelley till Flyers för tre år och Derek Boogaard till Rangers. Det är inte enbart finlirarna och försvarsbjässarna det handlar om. Dessa två kommer att bidra med mycket blod, svett och tårar för motståndarna – det är en sak som är säker.

Nashville-målvakten Dan Ellis drar nu in 1,5 milj. dollar per säsong i Tampa Bay. Förlusten av Nittymäki tog därför inte lika hårt, Ellis har dessutom bättre snitt i räddningsprocent än den finske målvakten.

Pittsburgh Penguins har nu gjort klart med en till försvarare, Paul Martin som gjort sex säsonger tidigare med New Jersey Devils. Enligt rapporter är det skrivet ett 5-årigt kontrakt.

Derek Morris valde att stanna kvar fyra år till med Phoenix Coyotes.

Timme två.

Jonas Andersson går över till Nashville Predators. Svensken som gjorde succé under VM-turneringen i Tyskland (sex mål på nio matcher), har bestämt sig för att lämna de ryska skogarna för lite mer fart och fläkt i NHL. Ett litet sidospår från den NHL:s free agency. Men kul att vi får ännu en svensk i världens bästa hockeyliga.

Finnarna ska även få sitt i leken. Antero Niittymäki går från Tampa Bay till San Jose Sharks. Niclas Wallins klubb var ju ute efter mindre ”etablerade” målvakter, visserligen är han bara 30-år, men räknas väl knappast som de minst rutinerade.

Philadelphia Flyers, Stanley Cup-finalisterna har värvat över den gamle, men ack så rutinerade Sean O´Donnell från LA Kings.

Manny Malhotra – lämnar hajarna och går till Vancouver Canucks. Tydligen snackas det om en tre-årig deal för omkring 7 milj. dollar. Jackpot för en spelare som inte producerar mer än 35 poäng per säsong. Däremot är han skicklig defensivt och en duktig tekare.

Den första timmen hände det en hel del och nog finns det de lag som kan känna sig nöjda, absolut.

Pittsburgh Penguins fick inte behålla backbjässen Sergei Gonchar, trots att det alltså fanns intresse av klubben att förlänga. Den ryske stjärnbacken, 36-årige Gonchar, lämnar nu istället för spel i Ottawa Senators. Erik Karlsson får alltså en rutinerad back som nog kan lära honom ett och annat i powerplay, där han blir en viktig pjäs för Senators de kommande tre säsongerna.

Penguins behövde dock inte grina allt för länge. Nu har klubben nämligen gjort klart med Zbynek Michalek från Phoenix Coyotes. Michalek hade två tunga säsonger i Coyotes, men många hoppas nu på att han kommer tillbaka i storform, det vimlar ju trots allt av stjärnor i den nya klubben. Fem år är kontraktet skrivet på.

Alex Tanguay går tillbaka till Calgary Flames. Efter turerna i Tampa Bay Lightnings (senast) och Montreal Canadiens säsongen innan – är han tillbaka. Kontraktet är skrivet på ett år med en ”no-movement-klausul” i kontraktet. Alltså kan man inte göra sig av med honom hursomhelst. Men förhoppningsvis blir det mycket spel i NHL för den 30-årige Tanguay.

Snabbast ut var Martin ”Marty” Biron. Han blir backup till svenske stormålvakten Henrik Lundqvist. Två år för lite mindre än 1 milj. dollar per år. Och det är enligt amerikanska uppgifter en trolig chans att han kanske får spela 15-20 matcher, då bara för att inte Rangers No.1-keeper ska få bära ett allt för tung lass.