Yossi Benayoun har växt till en stor spelare på Anfield. Eller han blev rättare sagt något som aldrig Ryan Babel blev, en sevärdhet. I Liverpool förstår jag att han fick ett enormt förtroende, där lyste han upp bakom spelare som Fernando Torres och Steven Gerrard – han var ju trots allt med sina härliga sulfinter och sina tvåfotsdribblingar en av de mest tekniska spelarna, i ett annars ganska mediokert lag.

Att ligamästarna Chelsea nu gav sig in i striden och lockade med ett fint papperskuvert innehållandes ett treårskontrakt, är obegripligt. Visserligen försvinner Joe Cole till någon av ligakonkurrenterna, men är det verkligen en ren ersättare vi ser? Knappast!

Benayoun kommer förhoppningsvis inte att spela allt för många ligamatcher från start med Chelsea, där han istället får anses vara stjärnan i ett halvstarkt B-lagsbetonat Chelsea i ligacupen eller liknande.

Titlar lockar, och i krislaget Liverpool handlade allt om att stå i skuggan av de andra topplagen, men blir det verkligen bättre med en hel säsong från bänken, när du var Merseysides egna Zinedine Zidane?

Cole som startade karriären i West Ham, har inte vågat flytta ifrån London än – trots att erbjudanden har funnits från andra klubbar. Det var kontroversiellt när han gick till Chelsea under 2003 och nu kan vi räkna med ett ännu större kaos, när han presenteras som Arsenals nyförvärv efter VM.

Det fanns intresse från Manchester United, Tottenham, Manchester City och Liverpool. Men han väljer istället att gå till Arsene Wenger i Arsenal – en annan rival. Ständigt kommer snacket om lagtillhörighet att diskuteras flitigt, om du överhuvudtaget har någon klubbkänsla eller om du struntar i vilket som.

Om, eller när Joe Cole presenteras lär det finnas de personer som anser att han gör helt fel i att gå till Arsenal. Cole lär absolut ha ställt sina alternativ mot varandra, och då var Arsenal, Tottenham och Manchester United de lagen som var mest intressanta.

Liverpool kunde snabbt räknas bort då man inte kan erbjuda Champions League-spel, lönen lär dessutom inte ha varit i den kalibern som Cole hoppades på. Det finns ju en hel del skulder att avbetala före man knyter dyra avtal till sig.

City ville göra Cole till en av ligans bäst betalda spelare. Inte heller här finns det några mäktiga cuper att skryta med, och dessutom tror jag han genomskådade Roberto Mancinis plan om att använda honom som reserv den kommande säsongen.

—

Kvar var då alternativ som Arsenal, Tottenham och Manchester United. I United skulle en mittfältsplats ha varit svår att ta, även om gubbar som Ryan Giggs och Pauls Scholes börjar försvinna allt mer från laget. Joe Cole är i det skedet av sin karriär där han behöver ha en ny utmaning. Tottenham har en strålande säsong bakom sig, men att man håller sig kvar som ett topplag till nästa säsong återstår att se. Det kändes hursomhelst inte som att Spurs var ett alternativ. Jag vet heller inte om han hade passat in i Harry Redknapps, annars så sammansvetsade trupp.

I ett ungt Arsenal där han efter sin ankomst höjer snittåldern till 20 år, kommer också att bli det perfekta alternativet. Cole behöver få större ansvar för att utvecklas. Det kan också vara en anledning till att han inte har lyckats fullt ut i Chelsea – med undantag för ett par riktigt imponerande säsonger. Hos ligatrean kommer han att kunna få en viktigare roll, en roll som han har saknat på Stamford Bridge under de senaste säsongerna.

]]> http://webbsporten.se/cole-meets-arsenal/feed/ 1 http://webbsporten.se/raddar-porrgubbarna-west-ham/ http://webbsporten.se/raddar-porrgubbarna-west-ham/#comments Sun, 30 May 2010 14:08:35 +0000 Viktor Ågren http://webbsporten.se/?p=38984 I januari i år tog som bekant duon David Gold och David Sullivan över West Ham United-skutan. En då konkurshotad klubb och som med sin historia vore fel om de försvann från Premier League. Efter att affärsmännen David och David gått in med pengar ser faran ut att vara över – eller?

Jag hoppas verkligen det, men jag är osäker på hur seriösa dessa herrar faktiskt är. Gång på gång drar de en vals i pressen om hur ansträngd ekonomin i Hammers är, och att spelarna redan har för höga löner. Samtidigt går att läsa hur Sullivan i sin tur går ut i press med helt andra ärenden, jo han flörtar med världsstjärnor som han gärna signar till klubben. Spelare som Henry och Joe Cole, och nu senast David Beckham.

Det är en ekvation som jag inte får ihop. Kärv ekonomi, men vill signa spelare som – med största sannolikhet – kräver himmelshöga löner. Klubben saknar dessutom tränare sedan man gjort sig av med Gianfranco Zola som var med och såg till att Londonlaget klarade sig kvar i högsta serien.

Detta gör att jag börjar fundera igen. Hur kan man vilja värva spelare när man inte har en tränare? Tänk om man värvar en (dyr) spelare som inte alls passar in i den sedan nye tränarens spelstil? Märkligt.

Eller är det bara så att denne Sullivan ser en värvning av Beckham som en ren investering? Att de på så sätt ökar intresset kring laget så de fyller arenan? Eller att han ”flörtar” för att visa klubbens ambitioner för att i sin tur öka försäljningen av säsongsbiljetter? Då fansen i god tro hoppas få se både en och kanske två stjärnor på Boleyn Ground.

Det ska trots allt sägas att en värvning av David Beckham inte är orealistiskt. West Ham erbjuder en bra liga att spela i, och stjärnans skador senare tid lär knappast göra att de större klubbarna är villiga att signa denne. Att Beckham därtill har ett förflutet i London kanske kan hjälpa. Men ska det ske, ska finanserna finnas.

Jag betvivlar inte klubbtillhörigheten, Gold och Sullivan har varit tydliga med att de är Hammersfans sedan barnsben. Jag ifrågasätter bara deras agerande. De har styrt en Premier League-klubb tidigare, tills den tog klivet ner till Championship. Då valde de att lämna, och den gången var det Birmingham.

Samtidigt om oron sprider sig bland Hammersfansen att Sullivan (till störst del) ska upprepa Pompey-ledningens misstag kan de bara titta på.

Förhoppningsvis vet han bättre. Så för att damma av en gammal klyscha.

Den som lever får se.

Han har fått Didier Drogba och Nicolas Anelka att börja leverera tillsammans – tillsammans gjorde duon 40 mål, enastående. Skall man dessutom räkna in Florent Malouda, som i år varit lysande, så har anfallstrion stått för 52 mål, strålande!

På mittfältet har Frank Lampard varit den general han behövt vara (som Gerrard misslyckats med på sistone) och 22 mål och 17 assist som mittfältare är svårtslaget, ja Lampard JR har nog varit Premier Leagues bäste spelare under säsongen, bättre än Rooney. Michael Ballack kan äntligen titulera sig själv vinnare och som defensiv städgumma har John Obi Mikel axlat Michael Essiens mantel på bästa möjliga sätt när denne varit skadad. Mot slutet gavs dessutom Kalou en hel del speltid både på mittfältet och i anfallet och det finns inte mycket att klaga på gällande den insatsen heller.

Allt Ancelottu rört vid har blivit till guld den här säsongen, förutom John Terrys icke-fotbollsrelaterade insatser. Otrohetsskandaler och otillåtna rundvandringar har tagit rubrikerna från hans insatser som kapten i Chelsea. Tillsammans med Alex såg det riktigt bra ut, när Carvalho inte kunde spela.

Ashley Cole har som vanligt varit grym både framåt och defensivt och Stamford Bridge har en ny högerback att räkna med: Branislav Ivanovic. Ge honom en säsong till att utveckla offensiven och sälj Bosingwa, han behövs inte. Däremot kan Yuri Zhirkov vara perfekt alternativ och backup till Cole, och Malouda på vänsterkanten. Petr Cech har inte varit bäst i världen eller Premier League – men han har varit tillräckligt bra för att bära Chelseas defensiv på sina axlar.

Kort och gott, Ancelotti har gjort ett fantastiskt jobb med Chelsea. Spelarna har gjort ett fantastiskt jobb för Ancelotti och är verkligen värda Premier League-titeln. Imorgon söndag kan Chelsea dessutom säkra dubbeln när man möter Portsmouth i FA-cupfinal på Wembley.

Skall Sergio Agüero spela tillsammans med Drogba och Malouda till hösten, petar han Anelka? Behöver Chelsea värva, och isåfall vad?

Säsongens spelare: Frank Lampard och Didier Drogba, såklart.

Säsongens överraskning: Florent Malouda fick sitt riktigt genombrott.

Säsongens flopp: Jag skulle vilja säga John Terry, men det är bara p.g.a. allt icke-fotbollsrelaterat. Deco såg inte ut att trivas på Stamford Bridge.

Säsongens frågetecken: Lyckas man sy ihop drömvärvningen av Sergio Agüero?

Säsongens vändning: Många trodde att säsongen var körd när Essien blev skadad – men då tog Mikel verkligen den chans som gavs.

Säsongens spelare har utan tvekan varit Thomas Vermaelen, som visat  upp en enorm bredd i försvarsspelet, och kombinerat det med sju mål framåt, imponerande! Gallas hade skadeproblem och Silvestre har väl aldrig varit bra, något som betydde att Arsene Wenger gav veteranen Sol Campbell chansen. Det funkade, hyfsat, men till hösten så kommer Kroenke vara tvungen att öppna plånboken på riktigt eller lita på Wenger och klubbens talangscouter.

Det är ju ingen nyhet att Cesc Fabregas tillhör världseliten, men denna säsong har han klivit från att vara en stjärna i Premier League till att bära hela laget på sina axlar. För när Gunners fick Robin van Persie skadad så sprack gulddrömmarna, trots att Arsenal hängde med ett bra tag, längre än väntat.

Klubben skall ha enorm cred för att man lyckats komma trea trots problem med skador på tongivande spelare men det får nog ändå ses som en ”mellansäsong” för Londons näst bästa klubb.

Bordeauxs Marouane Chamakh sägs vara så gott som klar för Gunners och fler nyförvärv har Wenger utlovat, kanske Brede Hangeland? Wenger har en otrolig grund att bygga på, med spelare som Clichy, Vermaelen, van Persie, Fabregas och Arshavin(förhoppningsvis?), Denilson, Song – ja, ni hör själva. Jag tror att Arsenal kan vara med och fightas om guldet nästa säsong, samtidigt som kampen om fjärdeplatsen tätnar.

Men vill Wenger köpa ihop ett lag eller fortsätter han att satsa på talanger?

Säsongens spelare: Thomas Vermaelen var lysande, Cesc Fabregas likaså.

Säsongens överraskning: Vito Mannone storspelade i målet under säsongsinledningen, Alexandre Song var också riktigt bra.

Säsongens flopp: Eduardo, 6 mål på 32 matcher är inte bra.

Säsongens frågetecken: Har William Gallas gjort sin sista match i Arsenal? När får Theo Walcott sin riktiga chans?

Säsongens vändning: Aaron Ramsey var verkligen på gång – innan han bröt benet.

Jag trodde, liksom en annan Spurssupporter, Erik Niva, att Tottenham Hotspur aldrig skulle få chansen att spela Champions League igen (senast laget var på Europaturné var under början av 60-talet i dåvarande Europacupen). Inte helt oväntat var det heller att Manchester City var Tottenhams största utmanare om fjärdeplatsen – men Redknapps lagbygge vann över Citys miljarder. Nåja, Spurs har väl också handlat en hel del genom åren, men med en helt annan eftertanke.

Jag vill hävda att Tottenham, genom köpet av Niko Kranjcar, gjorde säsongens bästa värvning – någon som inte håller med? Jag gillade honom redan i Portsmouth men under hösten växte han i mina ögon och är, som många vet, en av mina absolut favoritspelare i fotbollseuropa. Redknapp verkar också ha fått ordning på Michael Dawson som inte längre gör juniormisstag och nu istället, med både King och Bassong bredvid sig, bär laget på axlarna och tar ett enormt ansvar.

Jermain Defoe gjort 18 mål, ett klart godkänt facit, ”Super” Pavlyuchenko var stekhet i 10-talet matcher men sägs vara på väg tillbaka till ryska ligan, Keane återvänder – men finns det plats? Gudjohnsen sägs ha spelat till sig ett nytt kontrakt samtidigt som ‘Arry knappast släpper Peter Crouch. Dessutom jagar man nu en striker av högsta kvalitet och Luis Fabiano påstås stå högst upp på önskelistan. Ju mer Spurs värvar, desto mer kan laget falla sönder.

Mitt råd är att behålla elvan intakt men att ”köpa upp sig” på en ny stabil mittbacksreserv, en ny andremålvakt samt en ung anfallare som har skyttekungsåren framför sig, men som fortfarande kan agera ”super sub”(läs Fraizer Campbell förra säsongen). Tottenham är nog inte ensamma om att ha hört sig för gällande Steven Gerrard (som antagligen inte lämnar för en annan PL-klubb) men visst är bara tanken lite rolig?

Vad tror ni, grejar Spurs CL-kvalet? Behöver klubben köpa in några särskilda spelare för Europaspelet?

—

Säsongens spelare: Utan tvekan Michael Dawson, jag visste inte att den mannen hade sådan kapacitet.

Säsongens överraskning: Heurelho Gomes har växt till en (ja) världsmålvakt.

Säsongens flopp: Robbie Keane, får han stanna? Vedran Corluka håller inte för ”Top 4″.

Säsongens frågetecken: Klarar Spurs CL-kval mot lag som Ajax eller Milan? Jag tror att de får det svårt, för svårt.

Säsongens vändning: Gareth Bale vann, och vann, och vann återigen – var en av ligans bästa spelare under våren.

—

För er som är intresserade så ser Spurs nya tröja ut såhär inför säsongen 2009/2010:

Sedan länge vet man att det är svårt att kombinera ligan och en europeiska cup som ”icke-storlag” (storlag = Top 4) och Fulham har inte gjort någon fantastisk säsong i ligan. Men, sett till den enormt fina insatsen som laget stått för i Europa League så kan man inte annat än att imponeras av Hodgsons lagbygge.

Mark Schwarzer är en av ligans bästa målvakter, Brede Hangeland är en av ligans 10 bästa mittbackar, Bobby Zamora har varit magnifik på topp och Hodgson har fått fart på Aaron Hughes i backlinjen som gjort det riktigt bra, säsongen igenom. Dessutom har Damien Duff vaknat till liv igen, Dickson etuhu har skött sig exemplariskt, Clint Dempsey och Zoltan Gera har varit grymma samtidigt som veteranen Danny Murphy skött speluppbyggnaden på bästa möjliga sätt.

Det känns nästan som hela Fulham har överpresterat – eller för att sammanfatta det hela, Fulham med Roy Hodgson är såhär bra, helt enkelt! Man har slagit ut fjolårssegrarna Shakhtar Donetsk, Juventus, Wolfsburg, Hamburg och imorgon är det final mot Atletico Madrid – imorgon kan Roy Hodgsons supersuccé vara fullbord. Fulhamfansens stora dröm kan ju faktiskt bli verklighet – Atletico hade flyt mot Liverpool och har inte gjort någon jättesäsong i La Liga, men de vill, precis som Fulham, rädda hedern med en seger i UEFA Europa League.

Får Fulham behålla Roy Hodgson eller finns det större klubbar som lockar med bättre ekonomiska förutsättningar?

Säsongens spelare: Mark Schwarzer har varit fantastisk, även Hangeland och Zamora har glänst.

Säsongens överraskning: Damien Duff har ofta nått maxkapacitet, igen. Dickson Etuhu har visat framfötterna.

Säsongens flopp: Ingen egentligen, men kräver nog mer av Simon Davies.

Säsongens frågetecken: Får Hangeland stanna? Annars, vem ersätter?

Säsongens vändning: David Elm hade sina ”3 weeks of fame” – sen fick han begränsat med speltid, igen.

Jag lät allt smälta ner under måndagen för att kunna få bästa tillbakablicken på hela säsongen och har efter noggrant övervägande kommit fram till att följande 11 spelare + 7 avbytare har stått för de mest imponerande insatserna i Premier Leagues Londonlag.

—

Anfallarna: Carlton Cole hade en fantastisk höst och Jermain Defoe (med bland annat en 5-målsmatch) har gjort det näst intill felfritt i Spurs men i Premier League så har Bobby Zamora varit snäppet vassare och ställt till än mer problem för motståndarförsvaren. Didier Drogba är, som skyttekung, given i elvan och hade Robin van Persie inte fått säsongen förstörd på grund av en skada så hade han varit med i elvan, det är jag övertygad om.

Mittfältarna: De fyra startelvamittfältarna var inga som helst problem att ta ut; Cesc Fabregas ÄR Arsenal, Frank Lampard har gjort 22 mål som mittfältare, Scott Parker var en av få godkända i West Ham och Florent Malouda har äntligen visat varför Chelsea köpte honom. Andrei Arshavin, som säger sig vilja flytta till Barca, får tillsammans med Tottenhams succéköp Niko Kranjcar och Fulhams pånyttfödde Damien Duff, de tre avbytarplatserna.

Försvararna: Jinxad som få – nu är Gareth Bale kung i Premier League, hans vår är oslagbar, Branislav Ivanovics likså. När Chelsea hade backkris fick han chansen på högern, och som han gjorde det. Michael Dawson förtjänar verkligen en plats i Capellos VM-trupp (framför Ledley King) och Arsenals köp av Thomas Vermaelen för 10 miljoner pund känns som ett reapris – sju mål framåt och knappt ett misstag bakåt, hatten av! Gaël Clichy kunde tagit Gareth Bales plats, men Bales tre mål och fem assist väger tyngre.

Målvakterna: I London bor fem oerhört kompetenta förstamålvakter. Robert Greens säsong har varit lite upp-och-ner och Manuel Almunia har väl inte riktigt rosat marknaden i just de här 31 matcherna men det är fortfarande två burväktare av hög kvalitet. Chelsea har sin Petr Cech, som är en av världens bästa, och Mark Schwarzer har varit högst delaktig i Fulhams Europa League-framfart och även varit stabil i ett mittenlag i Premier League. Men bäst av alla, tycker jag, att Heurelho Gomes har varit. Minst 3-4 räddningar i världsklass varje match från brassen, som har chansen till VM-spel i sommar – allt hänger på Dunga. 26 insläppta mål på 31 matcher varav 12 hållna nollor är riktigt, riktigt bra.

Manager: Roy Hodgson i Europaspelet, Harry Redknapp i Premier League, ’nuff said.

—

Skulle din Londonelva 2009/2010 sett likadan ut?

—

Didier Drogba – Bobby Zamora

Cesc Fabregas – Frank Lampard (C) – Scott Parker – Florent Malouda

Gareth Bale – Thomas Vermaelen – Michael Dawson – Branislav Ivanovic

Heurelho Gomes

På bänken: Mark Schwarzer, Gaël Clichy, Andrei Arshavin, Niko Kranjcar, Damien Duff, Carlton Cole, Jermain Defoe

Det såg inte särskilt oroväckande ut under hösten spelmässigt, men problemet var att man tog för få poäng. Förlust hemma mot Tottenham med 2-1, borta mot Wigan med 1-0, borta mot Liverpool med 3-2 och borta mot Stoke med 2-1. Fyra uddamålsförluster, där utgången lika gärna kunde varit tvärtom, under lagets åtta första matcher. Jag tror inledningen blev avgörande för West Ham – och det mentala gick inte att vända på, trots flera spännande värvningar under januarifönstret.

West Ham var med och krigade om en Europa League-plats ifjol – i år är man långt, långt ifrån de platserna, och man har egentligen fått bygga laget kring samma spelare. Hammers förstärktes med bland andra Jimenez, Diamanti, Kovac och Franco – och tappade bara två namnkunniga inför säsongen: Lucas Neill och James Collins.

Får Gianfranco Zola förlängt förtroende i West Ham och kan han göra något av den kristyngda klubben nästa säsong?

Säsongens spelare: Scott Parker, i tuff konkurrens med Matthew Upson.

Säsongens överraskning: Manuel da Costa har sett riktigt pigg ut under våren

Säsongens flopp: Valon Behrami kan så mycket bättre.

Säsongens frågetecken: Har Robert Green verkligen kvar förstaplatsen i landslaget? Får Zola förlängt förtroende?

Säsongens vändning: Carlton Cole var glödhet under hösten, lika kall som resten av laget under våren.

Alla Spurssupportrar har garderoberna fulla med ”We nearly signed…”-tshirts med namn som Ronaldinho, David Villa och Adriano på ryggen. Den tiden är förbi, nu gäller det för Londonklubben att fokusera om och försöka tona ned allt snack.

I slutändan så gynnar nog alla rykten Spurs, men steget till ”Top 4” är stort och jag tror på riktigt att den klubb som (innan Manchester City fick sina oljemiljarder) har flest transferrykten kring sig är Tottenham Hotspur.

Raul, Craig Bellamy och Joe Cole är tre namn som enligt de senaste rapporterna från den brittiska övärlden kan komma att spela i liljevitt 2010/2011. Jag tror inte att någon av värvningarna är någon omöjlighet men jag hade gärna sett att Silly Season-snacket hade kunnat vänta, i alla fall till 11 juni. Då börjar VM och det är dags för scouterna att ta sig en ordentlig titt.

—

Tottenhams transfercirkus kommer dock i skymundan av titelracet där Chelsea, med största sannolikhet, spelar hem ligan på Stamford Bridge mot ett Wigan utan något att spela om.

I Norra London är det Londonderby: Fulham gästar Arsenal och om, Roy Hodgsons b-betonade lag, skulle vinna mot Arsenal samtidigt som Spurs bortaslår Burnley, ja då är tredjeplatsen Tottenhams. Det känns dock välidgt avlägset men Tottenham är en del av nya ”Top 4″ som ersättare för Liverpool som idag gärna stänger boken och bränner den för att glömma den pinsamma fiaskosäsongen 09/10 – med Liverpoolögon sett.