Diaz testade positivt för marijuana för andra gången i sin UFC-karriär. Första gången var 2007 efter vinsten mot Takanori Gomi, mest känd ifrån Pride Fighting Championships som hölls i Japan mellan 1997-2007 (men det är en annan historia). Förutom att matchen då blev klassad som en No Contest på grund av att Diaz vann så blev han dessutom avstängd under 6 månaders tid.

Ingen vet vad som kommer att hända ännu men en anmälan är önskad. Vad den kommer bestå av får vi väl se.

Det är inte första gången Diaz hamnar i trubbel. Han har bland annat kastat en sko på Diego Sanches, har en allmän förkärlek för att peka finger åt folk och har även struntat i att dyka upp på presskonferenser vilket resulterade i att han blev utbytt och inte fick gå en match (detta hände så sent som i september 2011).

1. Daniel Sordo, Spanien, Mini Cooper: 1:34.2
2. Mads Østberg, Norge, Ford Fiesta: +0.3
3. Ott Tänak, Estland, Ford Fiesta: +0.6
4. Sébastien Loëb, Frankrike, Citroën DS: +1.2
5. Petter Solberg,Norge, Ford Fiesta: +1.2
6. Mikko Hirvonen, Finland, Citroën DS: +1.5
7. Jari-Matti Latvala, Finland, Ford Fiesta: +2.2
8. Patrik Sandell, Sverige, Mini Cooper: +3.0
9. Martin Prokop, Tjeckien, Ford Fiesta: +3.1
10. Richard Göransson, Sverige, Mini Cooper: +3.7
11. Evgeni Novikov, Ryssland, Ford Fiesta: +3.8
12. Nasser Al Attiyah, Qatar, Citroën DS3: +3.8
13. Henning Solberg, Norge, Ford Fiesta: +4.7
14. Eyvind Brynildsen, Norge, Ford Fiesta: +4.9
15. PG Andersson, Sverige, Proton Satria Neo: +5.0
16. Armindo Araujo, Portugal, Mini Cooper: +5.1
17. Peter van Merksteijn, Holland, Citroën DS3: +5.2
18. Andreas Mikkelsen, Norge, Skoda Fabia: +5.2
19. Thierry Neuville, Belgien, Citroën DS3: +5.7
20. Sébastien Ogier, Frankrike, Skoda Fabia: +5.8

 Under en match borde man kunna, förutom att kommentera själva matchen i sig, informera om tidigare matcher i fighterns karriär, vad som skulle kunna hända om de gör såhär eller sådär, hur de ska ta sig ur saker eller vända det till sin fördel och så vidare. Tyvärr så är det ju inte så utan har de inget att säga är de oftast tysta. Sen har vi ju motsvarigheten som när det händer något, till exempel en knock-out, tycker de att det behövs en väldigt högljudd harang om hur fantastiskt det var. Knock-outer är oftast inte överdrivet fantastiska. Självklart är det ju ibland så att första slaget i en fight KAN resultera i en knock-out och just då då är det just fantastiskt. Men det kräver inte att man får bete sig hur som helst om man jobbar som tv-kommentator och har ett headset på sig. Speciellt inte när detta headset är kopplat till ett ljudsystem som skickar ut ljudet i samband med tv-mottagningen.

 Jag ska vara ärlig, jag har faktiskt inte tittat på ett tag för jag har inte tyckt det har hållit en okej standard så hur det ser ut just nu vet jag faktiskt inte, men tidigare har det riktigt låg nivå. Beror antagligen på att jag har blivit bortskämd med Joe Rogan, Mike Goldberg och dess likar och är helt säker på att jag kommer  fortsätta titta på de amerikanska livesändningarna. Varför välja något som inte är lika intressant samtidigt som det är roligt? För man hör ju att till och med de är intresserade och tycker om det de gör. Dessutom har de båda två karriärer där det gäller att prata mycket, Goldberg har ju varit expertkommentator länge och Rogan har ju en karriär som ståuppkomiker. Förutom det så har han ju en populär live-podcast.

Det kräver sin man, eller kvinna, att ha ett liknande jobb och det behövs nog övas en hel del. Självklart gör även en expert missar ibland och det säger jag inget om. Jag kan nästan lova att jag kommer göra fel här också. Och detta är ju bara en blogg. Här har jag till och med chansen att ändra innan jag postar något.

 Det finns ju vissa outtalade krav som man borde nå upp till. Det är iaf min åsikt i det hela. Nu sitter inte jag här och tycker att jag är bättre än andra men om man har ett jobb som kommentator borde man åtminstone ha extremt bra koll och ha gjort en hel del research innan en fight. För om vi ska vara helt seriösa med varann: Blir det inte väldigt mycket bättre om man får höra intressanta kommentarer från människor som vet vad de pratar om än andra alternativ?

Finns det inga kurser de kan gå?

- Bilden ovan är på min egen biljett till galan.

De flesta matcherna har ju dock varit klara sen den dagen de började sälja biljetterna till den här galan. Totalt kommer vi få se 3 svenska debutanter samt en norsk debutant. Sen kan man diskutera i en mindre evighet om det finns andra svenska fighters som borde få chansen. Men här kommer en kortare genomgång av matcherna, med fight-record (Vinst-Förlust-Oavgjort, NC= No Contest):

Prelimcard (Garanterar inte att dessa sänds i tv sändningen men kan streamas på Facebook eller liknande):

Första matchen på cardet är i Weltervikt och det kommer bli ett krig mellan två debutanter:
Besam Yousef, SWE (6-0-0) VS Simeon Thorese, NOR (16-2-1).
Ska jag vara ärlig så har jag ingen vidare koll på den här norrmannen. Hittar inget större namn som han mött innan sin debut här. Det enda namnet jag ens kände igen var Svensk-Dansken Cole Lauristsen som Thoresen vann via en submission. Detta är också hans största styrka då 14 av hans 16 vinster har kommit genom submission.  Men lite bättre koll har jag på svenske Besam Yousef som jag har sett vinna mästarbältet i den svenska organisationen The Zone FC. Han har gått alla sina 6 proffsmatcher där och har hittills inte förlorat. Likt sin motståndare har de flesta av av vinsterna kommit via submission, 50% av dem om man ska vara petig. Sen ska jag väl var ärlig och säga att känslan är att en del av motståndarna han har haft inte varit de allra bästa. Men i sin match mot franske Mickael Delvalle testades Besam och han vann först via decsion så han har erfarenhet av att gå en hel proffsmatch. Men jag vågar inte komma med några tips om hur den här matchen kan sluta. Inte just nu i alla fall men kanske när vi kommer närmare till själva galan.

Andra matchen kommer vara i Mellanvikt:
Magnus ”Jycken” Cedenblad, SWE (10-3-0) VS Francis ”Limitless” Carmont, FRA (17-7-0).
Ännu en svensk debutant. Här är dock en man som har gjort sig förtjänt av sin chans då han vunnit sina 7 senaste matcher. Hade det inte varit för en liten bump i vägen då han mötte svenske Mats Nilsson på The Zone ”Dynamite” 2009 så hade det varit 11 vinster i rad. Men om vi istället ska diskutera hans motståndare som är en intressant fransman som har gått en tidigare UFC-match där han möte och besegrade Chris Camozzi. Sen mötte han en annan UFC-Veteran i matchen innan  han blev upplockad till UFC. Han mötte då Jason ”Dooms” Day. Det man kan slå fast är att han kan avsluta sina motståndare i alla fall. Av sina 17 vinster har bara 3 kommit via poäng. ”Jycken” har samma smak för avslut då han totalt gått alla tre ronder bara en gång. Då vann han dessutom. Annars har Jycken 6 tko segrar och 3 submissions. Ställa detta emot mot Carmonts 6 tkos samt 8 submisions. Min slutsats är i alla fall att detta kan bli en otroligt underhållande match. Jag hoppas på svensk seger men lätt kommer det inte bli.

Tredje matchen kommer vi upp till Lätt Tungvikt och ett riktigt veteranmöte:
Cyrille ”Snake” Diabate, FRA (17-8-1) VS Jörgen Kruth, SVE (5-0-0).
Det jag menar med veteran möte är att bägge dessa herrar är på sin ålders höst (Diabate är 38 och Kruth är 37 år). Dessutom sitter bägge sedan tidigare på kickboxningsmeriter som jag förstått det. Om jag börjar med franske Diabate som har gått 4 matcher i UFC och han har fått 2 vinster (Luiz Cane, Steve Cantwell) och 2 förluster (Alexander Gustavsson, Anthony Perosh). Sedan tidigare har han dessutom mött den tidigare mästaren i lätt tungvikt Shogun Rua som han möte i Pride 2006 men han förlorade den matchen.  Jag vågar påstå att Diabate är en bra fighter men som inte håller för den absoluta toppen i viktklassen. Sen är han väldigt bra på att avsluta sina motståndare. 8 tko vinster sen dessutom 5 via submission. De 4 andra har kommit via domslut då. Men ska man se på hur han förlorat i sina tidigare matcher så är submision det bästa sättet då han förlorat 4 matcher på det sättet. Sen har han förlorat 3 via domslut, men bara blivit knockad en gång vilket är strongt. Men nu kommer vi till den tredje svenske debutanten Jörgen Kruth som det flesta som är intresserade av kampsport vet stora framgångar från K-1 men även visat upp stor taland för MMA också. Han har inte behövt mer än en rond att avsluta sina motståndare 3 via tko och 2 via submission. Så om Diabate kan pressa Kruth till en andra eller till och med en tredje så kan mantro att svensken kommer få det svårt. Men jag vet hur stor erfarenhet Kruth har, det säger mig att inte det ska kunna hända i alla fall. Även den här fighten lär knappast gå alla tre ronder.

Fjärde matchen är en Welterviktmatch:
Papy ”Makambo” Abedi, SWE (8-1-0) VS James Head, USA (7-2-0)
Här är en match mellan två fighters som i sina debuter i UFC förlorade sina matcher. Men om vi börjar med svenske Abedi så fick han ingen lätt debut i weltervikten då han fick möte Brasilianske Thiago Alves som innan dess gått en match om Welterviktstiteln mot kungen i viktklassen George St Pierre. Satm slagit fighters som Josh Koscheck, Matt Hughes med flera. Så den förlusten ska man inte överdriva tycker jag i alla fall. Men om man ska se till Abedi styrkor så är hans händer hans styrka då han tagit 5 av sina 8 segrar via TKO. Nu över till James Head som i sin första match i UFC gick i mellanvikt så tror jag i alla fall matchen ska ske i weltervikt så då är det Heads debut i viktklassen. Head förlorade i sin  debut mot Nick Ring. Men jag tror det här kan bli en väldigt intressant match då även Head har majoriteten av sina segrar via TKO (4 av 7). Men han har ganska bra koll på markarbetet som jag förstår det. Så den här matchen lär bli intressant.

Femte matchen kommer ske i Fjädervikt:
Akira ”Hamid” Corasani, SWE (9-3-0, 1 NC) VS Jason ”Shotgun” Young, USA (8-5-0).
Egentligen skulle Akari ha gjort debut tidigare i UFC under finalen i TUF14 men detta satte en skada stopp för. Då han under den senaste säsongen av den reality serien/ tävlingen nådde hela vägen till semifinal om jag minns rätt. Han blev också utpekad att han skulle fuskat och fejk tapade i en kvartsfinal tidigare. Det jag lyckats hitta och såg matchen där han skulle ha gjort detta. Själv såg jag den inte. Men det kan bero på att jag hoppades att han inte skulle ha fuskat i och för sig.  Men nu är det dags för riktig tävlingsdebut även om han redan då har gjort UFC-debut. Styrkan Akira har är hans fighting-IQ, vilket kan bevisas i 5 decisionssegrar. Dock är hans haka lite sådär då hans tre förluster kommit genom TKO.  Om vi nu ska titta närmare på Jason Young  nu då. Jasons inledning i UFC har ock varit väldigt svag med 2 förluster (Dustin Poirier, Michihiro Omigawa). Bägge dem här förlusterna kom dock via Decisions vilket talar för Akira i alla fall.

Sjätte matchen är en match i Fjädervikt:
Diego ”The Gun” Nunes, BRA (17-2-0) VS Dennis Siver, GER (19-8-0).
Det här är den fight jag ser mest fram emot måste jag säga. Diego Nunes har bland annat slagit en tidigare mästare i viktklassen Mike Thomas Brown. Dock förlorade i en #1 contender fight mot Kenny Florian som gått ner en viktklass. Efter den kom en match Manny Gamburyan som han slog på poäng. Men mannen han ska möta har sen han återkom till UFC gått fram på ett riktigt bra sätt. Tyske Dennis Siver.  Som sedan tidigare slagit svenske Jonas Ericsson. Men nu tillbaka till hans UFC karriär. Bland annat har han slagit George Sotiropoulos, Spencer Fisher samt även Paul Kelly med flera. Men de senaste förlusterna har kommit mot Ross Pearson samt Donald Cerrone som jag menar är en av de främsta i lättvikten just nu. Detta gör att Dennis Siver går ner en viktklass för att testa vattnen där. Vad denna gör på prelimcardet förstår jag inte helt ärligt. Favorit i mina ögon är Diego Nunes, men vi får väl se om Siver kan få till en upset.

Sista på prelim cardet alltså den sjunde fighten för kvällen kommer bli i Bantanvikt:
Damacio ”The Angel of Death” Page, USA (15-6-0) VS Brad ”One Punch” Pickett, GBR (20-6-0).
Page inledning i UFC har inte direkt varit övertygande då han på sina två senaste fighter förlorat bägge. Senaste förlusten kom mot Brian Bowles. Men hans tid i Zuffa inleddes inom WEC där han vunnit med 3 och förlorat 2. Så hans smeknamn känns lite konstigt fram tills jag räkna på hur han brukade vinna samt förlora. Endast två gånger har han kört alla ronderna. En vinst och en förlust, förlusterna har annars kommit via submissions. Men hans vinster kommer oftast på TKO men kan lika gärna vinna med egna submissions (8 tkos, 6 sub). Även Picketts ingång i UFC har inletts med förlust. Men i WEC inledde Picketts tid i Zuffa med 3 vinster och 1 förlust. Även den här mannen kan avsluta motståndare genom submisionns (9 segrar på detta sätt) samt 5 vinster på tko. Så den här fighten kan bli väldigt intressant att se precis som matchen innan.

MAIN CARD (Tv sända matcher i Sverige blir det på Canal Plus 2 sport tror jag, i USA är det i Fuel TV.)

Åttonde match för kvällen är en Welterviktsmatch:
DaMarques ”Darkness” Johnson, USA (14-9-0) VS John ”The One” Maguire, GBR (17-3-0)
Om man ser på fightrecorden så ser det ju solklart ut vem som ska vara favorit i matchen men jag vill börja med att påpeka att Johnson sitter på betydligt mer erfarenhet från UFC matcher än sin motståndare. Johnson kom från TUF säsong 9 om jag minns helt rätt och har så här långt i UFC vunnit 4 matcher och förlorat 3. Så han har etablerat sig i mitten av viktklassen. Mannen han ska möta Maguire har gått en UFC match där han slog Justin Edwards, så bra är han men nu är det dags för testet för att se var han hör hemma i viktklassen. Är det i toppskiktet eller på den nedre halvan? Maguire kommer från två raka matcher där han har vunnit via domslut medan Johnson brukar lyckas avsluta sin motståndare eller hamna i en submission situation.   Vill själv mena attdetta är en fight som borde vara på prelim cardet dock. Hellre sett Diego Nunes mot Dennis Siver här.

I nionde matchen som går i Weltervikt ska vi få se:
Paulo Thiago, BRA (14-3-0) VS Siyar Bahadurzada, AFG (20-4-1)
Här kommer den hårdaste av hårda i UFC i min mening i form av Paulo Thiago, inte på grund av hans stil i buren utan snarare för vad han har som andra jobb. Thiago jobb inom den elitpoliskår som går in i Favelor runt om i Rio De Janerio och försöker driva bort drogkungarna som styr i vissa områden. Dödskjutningar under den här uppdragen är nästintill garanterade och detta är vad Thiago har lite som hobby vid sidan om sin elitsatsning inom MMA. SEn att han i sin debut knockade Josh Koscheck från ingenstans. Detta var på UFC 95. Sedan dess har han vunnit 3 matcher men också förlorat 3 matcher dock var detta emot Diego Sanchez, Martin Kampmann och Jon Fitch. Det är inget att skämmas för vill jag mena. Men han tillhör självklart inte absoluta toppen. Hans motståndare får dock en riktigt tuff första match i UFC. Siyar kommer ursprunligen från Afghanistan men tränar hos Golden Glory i Holland. Samma stall som producerar K-1 stjärnor nästintill på löpande band samt har några bra MMA fighters i sitt stall också bland annat Alistar Overrem. Ska man slå Siyar så brukar det vara bäst att försöka få honom att ge upp, detta gör att jag vill ha Paulo Thiago som favorit i den här matchen. För Siyar har mest vunnit sina matcher via TKO. Thiago har aldrig blivit avslutad, alltså aldrig förlorat via TKO eller submission.

CO Main Event för galan kommer vara en match i mellanvikt:
Brian ”All American” Stann, USA (11-4-0)- Alessio ”Legionarius” Sakara, ITA (15-8-0, 1 NC)
Ni som tidigare sett en match med den här killarna vet att detta är två killar som har tunga nävar och som kan bli en riktigt sluggfest. Dock ska man säga om Brian Stann som är en amerikansk krigshjälte förutom proffsfighter vilket gör honom rätt till sitt smeknamn om man säger så. I sin senaste match frlorade han dock klart mot Chanel Sonnen som tog ner honom och lekte med honom som om han var en brottningsdocka. Men innan den matchen har Stann ett rcord inom UFC som ser ut så här : 5-2 detta är utan matchen mot Sonnen då. Hans övriga förluster har kommit i Lätt Tungvikt. Medans italienaren han ska möta Sakara har ett record i UFC som ser ut så här:  6-5-0 samt en NC. Alla dess matcher som jag har haft möjlighet har varit oerhört underhållande. Så om jag ska tippa den här fighten så tror jag definitivt Brian Stann kommer vinna men matchen kommer få en att skrika hela matchen på grund av hur underhållande den kommer vara.  Ingen bra fight rent stilmässigt men något som publiken vill ha.

Dags för MAIN EVENTET som går i Lätt Tungvikt:
Alexander ”The Mauler” Gustafsson, SVE (13-1-0) VS Antonio Rogerio ”Minitoro” Nogueira, BRA (20-5-0).
Jag ska vara ärlig och säga att första gången jag såg Alexander så reste jag mig och skrek av lycka då han besgrade Matteo Minonzio på The Zone Showdown. Sättet han vann den matchen fick mig att tro att den fightern kommerjag defenetivt få se på en UFC gala någon gång. 4år senare så kommer han nu vara med i Main Event matchen på en UFC-gala i Globen. Detta vågade jag inte ens drömma om den dagen. Hans största styrka är hans boxning. Då han totalt vunnit 9 matcher på TKO. Sen han kom till UFC har han vunnit 5 matcher samt förlorat en fight hans enda förlust så här långt. Detta var mot brottaren Phil Davis som för mindre en vecka sen fick sin första förlust mot Rashad Evans. Efter den matchen tänkte Gustafsson hmm jag behöver bli bättre på brottning. Sen dess brukar han träna under tiden han är i USA på samma gym som just Phil Davis. Efter den matchen har han bland annat vunnit mot Mark Hamill och Vladimir Matychenko. Vilket gör att han numera är nummer 9 i världen i viktklassen. På andra sidan buren kommer veteranen och världens just nu 8 bäste fighter i viktklassen Minotaur. Hans största framgångar kom under hans tid i Pride (2002-2007). Där han bland annat besegrade Dan Henderson. Sen han kom till UFC 2009 har han vunnit 3 matcher mot bland annat Tito Ortiz och Liz Cane. Men har också två förluster, detta var emot Ryan Bader och Phil Davis. Så bägge dessa män har förlorat mot den superbrottaren som Phil Davis är. Men om vi ska fokusera mot matchen som kommer istället. Alexander har sen han börjat träna med Davis skaffat ett försvar mot nedtagningar som jag tror är för bra för veteranen eller snarare sagt legenden Minotoro. Sen tror jag också Gustafsson har bättre boxning än vad brassen har men jag vill inte underskatta Minotoro. Han har bland nnat tränat med brasiliens landslag och även blivit uttagen av landslaget. Men om det kommer till backen så har Minotoro troligen övertaget om någon av dem skulle kunna få in en submission. Men favorit i mina ögon är Alexander Gustafsson. Så väl mött i Globen! Jag ser fram emot att få se det här cardet live.

Författare: Dennis Johansson

Men det norska rallyts dåliga ekonomi gjorde att det nu återigen är tillbaks i Sverige, men med den lilla ändringen att man under den första officiella tävlingsdagen, fredag, inleds rallyt i Mitandersfors nära den norska gränsen och flera sträckor är lagda helt i Norge i skogarna nära Kongsvinger.
Men mot slutet av tävlingsdagen drar rallyt in i Värmland och Torsby igen för att sedan avslutas med ännu en Superspecial i Karlstad. De två sista dagarna av rallyt kommer att köras som vanligt i skogarna kring Hagfors.

De två senaste åren är det den finländske Mikko Hirvonen som har vunnit Rally Sweden och han hör så klart till favoriterna även i år. Med i förhandssnacket är också så klart den regerande franske världsmästaren Sébastien Loëb, Petter Solberg från Norge och 2008 års vinnare Jari-Matti Latvala, Finland.
På kvalsträckan som idag kördes i Råda utanför Hagfors var just Latvala snabbast, en halv sekund före Mikko Hirvonen. Latvala får därmed välja startposition för fredagens sträckor innan Superspecialen ikväll.

Superspecialen körs man-mot-man i 25 heat och bland annat har Solberg-Loëb och Latvala-Hirvonen lottats mot varandra. Det är också arrangerat några Sverige mot Norge-möten, för rivalitetens och spänningens skull. Banan innhåller också många hopp, så håll lite extra koll på Henning Solberg och Mikko Hirvonen som sällan lättar på gasen. Nedan följer heatlottningen för Superspecialen:

1. Richard Göransson, Sverige vs. Mads Østberg, Norge
2. Thierry Neuville, Belgien vs. Peter Van Marksteijn, Holland
3. Martin Prokop, Tjeckien vs. Daniel Sordo, Spanien
4. Jari Ketomaa, Finland vs. Eyvind Brynildsen, Norge
5. Armindo Araujo, Portugal vs. Paulo Nobre, Brasilien
6. Ott Tänak, Estland vs. Evgeny Novikov, Ryssland
7. Nasser Al Attiyah, Qatar vs. Michal Solowow, Polen
8. Patrik Sandell, Sverige vs. Henning Solberg, Norge
9. Jari-Matti Latvala, Finland vs. Mikko Hirvonen, Finland
10. Petter Solberg, Norge vs. Sébastien Loeb, Frankrike
11. P-G Andersson, Sverige vs. Andreas Mikkelsen, Norge
12. Hayden Paddon, Nya Zeeland vs. Craig Breen, Irland
13. Sébastien Ogier, Frankrike vs. Alister McRae, Storbritannien
14. Maciej Oleksowicz, Polen vs. Yazeed Al Rajhi, Saudiarabien
15. Pontus Tidemand, Sverige vs. Marius Aasen, Norge
16. Hans-Erik Weng, Sverige vs. Anders Grøndal, Norge
17. Andreas Thelaus, Sverige vs. Stein-Erik Brynildsen, Norge
18. Mikael Gustafsson, Sverige vs. Jim Roger Haugom, Norge
19. Joakim Roman, Sverige vs. Mikko Pajunen, Finland
20. Bebediktas Vangas, Litauen vs. Zoltan Szabo, Ungern
21. Eamonn Boland, Irland vs. Ferran Font, Andorra
22. Jimmie Walfridsson, Sverige vs. Steve Røkland, Norge
23. Lasse Storm, Sverige vs. Frank Tore, Larsen, Norge
24. Kees Burger, Holland vs. Rokas Kvaraceijus, Litauen
25. Daniel Oliviera, Brasilien vs. Jerzy Para, Polen

Ni kommer varje dag att kunna läsa uppdateringar om Rally Sweden på Webbsporten. Om ni vill läsa mer om rallyt, förarna och alla sträcktider kan ni gå in på Rally Swedens officiella hemsida. Där finns också TV-tider, då SVT kommer visa sammandrag. Vill ni uppleva rallyt i direktsändning så är det Sverige Radio Värmland som gäller, eller så klart att åka dit!

Men det är inte så fruktansvärt som många tror att det är. Det handlar bara om okunskap och/eller bristande intresse att ta reda på hur det egentligen är.
En hög andel människor som diskuterar eller kommenterar MMA som sport anser helt kallt att det bara är underhållningsvåld för våldets skull och har, inte helt sällan, inte skapat sig en egen åsikt. Så har det i alla fall sett ut de gånger det har debatterats i tv eller media överlag. Oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Dåligt valda debattörer, på båda sidor, leder oftast till att den som skriker högst vinner istället för att lägga fram sin åsikt lugnt och sansat och visa respekt för den andra sidan. Det är en bra mycket större mediacirkus än vad det borde vara, och det till största delen på grund av våldsdiskussionerna som är relativt grundlösa.

Den stora fokusen har varit hjärnskador till följd av väldigt tunna handskar som faktiskt är där för att skydda händerna mer än huvudet. Antalet gånger man kan ta en fullträff med nämnda hand i nämnda handskar är ett fåtal. Så istället för att skaka runt den väldigt ömtåliga hjärnan inuti ditt huvud 300-400 gånger per match, vilket skulle kunna hända med mer vaddering, kanske det är 10-20 gånger. Och detta bara i, som mest, 5 ronder á 5 minuter.  Och det gäller bara upp boxningsdelen av MMA. Utöver sparkar mot huvud, ben och kropp finns det ju en uppsjö av armlås, benlås, nacklås och så vidare som en fighter kan använda sig av. Mängden sätt, som inte innefattar en knock-out, att avsluta en MMA-fight på är många och det blir fortfarande fler. Sporten är fortfarande så pass ung att utvecklingen går framåt hela tiden. Inte bara teknikmässigt utan även när det gäller träning, kost och andra förberedelser. MMA är en extremt mångsidig sport när det kommer till taktik och avslut, med säkerhet den mest mångsidiga kampsporten idag.

Inom sanktionerade MMA-fighter (känner till ett dödsfall till i en osanktionerad fight) finns det två registrerade dödsfall som orsakades av skador uppkomna under en fight. Jag har svårt att påpeka hur stor skillnaden med till exempel boxning är. Visst, boxning har funnits bra mycket längre än MMA men statistiken talar för sig själv. Bara mellan 1998-2006 så avled 70 boxare, under eller strax efter en match, av skador orsakade i ringen. Under samma period så avled 1 MMA-fighter, detta i samband med den osanktionerade fighten jag nämnde tidigare.

Man kan jämföra hur man vill men till och med i den väldigt stillsamma sporten Petanque, de flesta skulle kalla det Boule, har det varit dödsfall på grund av en huvudskada som orsakades under en match (The Telegraph, 2008).

Jag kan rada upp sport efter sport som har dödsfall länkade till skador som har med sporten att göra men jag tycker inte om att peka finger. Så jag säger förlåt, boxning, men du är ett bra exempel på en sport som folk inte tycker är lika farlig som MMA men i slutändan är du bra mycket farligare. Därför använder jag dig som exempel.

För tillfället ligger locket mer eller mindre på gällande MMA i Sverige men när media har nyhetstorka vilket de har mer än ofta så kommer det tas upp igen. Ingen vet när men det kommer hända. Så vi MMA-fans och utövare får hålla huvudet kallt och ta moraldebatten då också. Och kanske inte med hjälp av Paolo Roberto utan personer som faktiskt kan uttrycka sig intelligent och lägga fram en åsikt utan att höja rösten alternativt svara med nåt dråpligt skämt.

Text: Andreas Flood

Detta är MMA. Mixed Martial Arts, eller för många känt som Ultimate Fighthing på grund av UFC.

Om vi ska börja med lite förklaringar till regler och liknande. Den vanligaste myten är att ALLT skulle vara tillåtet, självklart är det inte sant. Dock var det lite så i början av sporten vilket är lika med 1993 då den första UFC galan gick i Denver Colorado. Tror det enda som inte var tillåtet var att peta varandra i ögonen samt slag i skrevet. Men i dag är reglerna så här i världens ledande samt största organisation UFC:

http://uk.ufc.com/discover/sport/rules-and-regulations

I Sverige så har Svenska MMAförbundet skrivit dessa regler för Svenska proffs i MMA:

http://smmaf.se/rules.asp?id=38

En vanlig proffsmatch går i 3 ronder där varje rond är 5 minuter lång, men från Main Events till numrerade galor samt de galor som går på FOX och titelmatcher är det 5 ronder gånger 5 minuter som gäller.

En match kan avslutas genom:
TKO: Domaren bryter matchen då den motståndaren blir utslagen eller överkörd.
Submission: Då den ena parten genom ett grepp/slag eller på något sätt får sin motståndare att ”tap out”. Vilket betyder att han klappar sin hand mot motståndaren eller på canvasen/ringgolvet så domaren ser det och går in och bryter.
Decision: En fight som går alla 3 eller 5 ronder. Då vinner den fighter som har vunnit flest poäng i alla ronderna. De finns 3 poängdomare runt ringen som ser på fighten och poängsätter alla ronder. Den som vinner får 10 poäng och förloraren får då 9 poäng eller om han blivit överkörd genom hela ronden eller liknande kan få mindre än 9. Jag tror att rekordet är var när en fighter vann alla ronder med 10-7.

Viktklasser:
Flugvikt: 56,7 kg-under (125 lbs)
Bantarvikt: 61,2 kg (135 lbs)
Fjädervikt: 65,8 (145 lbs)
Lättvikt: 70,3 (155 lbs)
Weltervikt: 77,1 kg (170 lbs)
Medelvikt: 83,9 kg (185 lbs)
Lätt tungvikt: 93 kg (205 lbs)
Tungvikt: 120,2 kg (265 lbs)
Super Tungvikt: 120, 3 kg och uppåt.

Detta var grundkunskapen man behöver för att kunna se en MMA-gala på ett bra sätt direkt.
Här kommer också en liten snabbsammanfattning av i min mening världens främste MMA fighter Anderson Silvas Karriär i UFC så här långt:

Fight Night 5 vs. Chris Leben:
Sen Silva kommit till UFC som han gjorde 2006 i en fight mot Chris Leben där han lekte med honom och slog honom på mindre än 50 sekunder. Finns inte mycket mer att tillägga om den här matchen.

UFC 64:
Lite mindre än fyra månader senare fick han chansen att möta Mellanvikt-världsmästaren Rich Fraklin. I deras första match slog Silva Franklin på mindre än 3 minuter. Silva gav här publiken och Franklin en lektion i hur man kunde använda knäna för att hålla kontroll på sin motståndare i form av en brutal Muay Thai clinch.

UFC 67:
Här fick Silva möta vinnaren av säsong 4 av Ultimate Fighter som enda säsong i TUF-historia gav vinnarna chansen att gå en titelmatch. Travis Lutter som under serien gjorde ett fint intryck på mig, men hade som många andra inte en chans mot Anderson Silva. Matchen slutade i en ganska snabb submission i form av armbågsslag.

UFC 73:
Nate Marquardt via knockout i första ronden. Denna fight har jag inte lyckats få tag på så jag kan inte direkt beskriva den här. Men det jag vet och hört under tiden jag nördade ner mig på den här sporten var att Anderson var lika överlägsen i den här fighten som han var mot övriga fighters han mött innan.

UFC 77:
Här mötte Silva Rich Franklin igen och även denna gång blev det TKO dock först i andra ronden. Rich hade här lärt sig hur han skulle ta sig ur Muay Thai clinchen som blev hans fall senaste gången de möttes. Det hjälpte dock inte och han fick smaka på Andersons knän.

UFC 82:
Möte mot Dan Henderson, denna fight var första gången som Anderson Silva var i knipa och blev nedtagen. Han hade svårt att komma upp på fötter i första ronden, eller få någon som helst kontroll över Henderson som vann ronden på poäng. Vilket var första gången Anderson hade förlorat en rond i UFC. Men i andra ronden kom han tillbaka in i matchen och satte in en Rear Naked Chock som oftast förkortas till RNC. Varav Dan Henderson blev tvungen att ge upp.

UFC Fight Night 14:
Silva gick här upp för ett litet gästspel till Lätt tungvikt där han krossade James Irvin helt och hållet. Detta trots att hans motståndare vid tillfället var dopad. Denna fight blev till enbart för att försöka konkurrera ut Afflications första egna gala, vilket UFC klarade av utan större problem.

Efter detta gästspel kom en period då Silva i sina titelfighter började bete sig som motståndarna inte var värdiga att vara i ringen med honom.

UFC 90:
Silva möte här Patrick Cote som han var helt överlägsen som han var noga med att bevisa. Dock slutade även denna match i en TKO på grund av att Cote fick en knäskada. Skadan fick han då han försökte göra en headkick men man såg hur knäat wobbla till och kände instinktivt hur ont det där måste göra. Det kändes under tiden jag kollade på matchen att han visade en arrogans som jag innan dess bara sett från ”stereotypen” av hur en östermalm brat skulle bete sig om han visste att han var vida överlägsen sin motståndare.

UFC 97:
Detta följdes upp av hans match mot Thales Leitas, där känslan var att ingen försökte vinna matchen. Silva fick domslutet men det säger inget om vad som hände. Silva gjorde lite mer än Leitas men det ska sägas att Thales Leitas inte ens gjorde ett enda seriöst försöka vinna över sin motståndare. Ett år efter denna gala så kunde man se Thales Leitas på en svensk gala men det kommer jag återkomma till i ett senare inlägg. Den här matchen blev också den första som Silva vann via domslut i UFC.

UFC 101:
Efter matchen mot Leitas dök Anderson Silva upp i ännu ett gästspel i lätt tungvikt där han mötte Forrest Griffin som är en tidigare mästare i viktklassen. Dock slutade den med ännu ett bevis i exakt hur bra Anderson Silva egentligen är. Han lekte med Griffin som förlorade efter en TKO efter lite mer än 3 minuter. Det roligaste jag minns från den här matchen var att jag och mina kompisar satt och räknade antalet slag Forrest fick in. Vi räknade snällt upp till 2 slag varav inget av dem var särskilt hårt. Direkt efter domslutet så sprang Forrest i väg med sina tränare innan Anderson Silva ens hade uppropas som segrare i matchen.

UFC 112:
Dock väntade runt hörnet ännu en helt dötrist match där Silva inte gjorde något, men motståndaren som i detta fall var BJJ demonen Demian Maia gjorde ännu mindre. Maia var dock aningens mer aktiv och försökte få Silva att gå in i Maias liggande helguard. Men Anderson var för smart för detta. Vilket då gjorde att matchen kändes seg.

UFC 117:
Men efter den så kom det som en chock för de flesta av oss MMA älskare hur han i sin match mot Chanel Sonnen blev utbrottad ännu en gång. Men den här gången varade det i 4 ronder. Hade det inte varit för chockvändningen i sista ronden där Silva lyckades få in en triangelstrypning som fick Chanel Sonnen att tapa kan jag garantera att vi hade haft en ny mellanviktsmästare. Efter den här matchen tändes gnistan i medelvikten i UFC och som gjorde att den Anderson Silva som en gång tog över divisionen kom tillbaka och började med underhållande matcher igen. Men tyvärr fick fighten en besk eftersmak när det kom fram att Sonnen var dopad i matchen. Sen har Sonnen som innan fighten kraftigt ifrågasattes om han verkligen förtjänade matchen blivit lite av en toppfigur som alltid lyckats sälja sina matcher på ett mycket bra sätt.

UFC 126:
I sin nästa fight mötte Silva Vitor Belfort som bjudit på ett par grymma matcher innan, bland annat en otrolig fight mot Rich Franklin i en catchweight fight i 195 lbs. Detta gjorde att några börja undra om detta skulle bli mannen som skulle kunna avsätta Silva från tronen. Tji fick vi då Anderson och Vitor bjöd upp på en otroligt under hållande fight, men efter 3 minuter kom en knock som ingen såg komma genom en spark rätt i ansiktet på Belfort som sjönk ihop och Anderson gjorde inget misstag så domaren fick bryta. Sen en liten hal rolig detalj att minnas var att Anderson Silva påstår att han lärde sig hur han skulle göra sparken som avgjorde matchen av Steven Seagal. Vilket jag och de få B-action filmälskare och som är Die hard UFC nördar anser är grymt coolt.

UFC 134:
Fighten efter möte han mannen som innan Silva kom till UFC var den senaste att besegra honom, dock på grund av att Silva blev diskad men det kan man ha lite överseende med; Yushin Okami. Men denna gång fick Okami ingen chans och Silva vann klart och överlägset genom TKO i andra ronden.

Framtiden:
Nästa match för Anderson Silva kommer att vara på UFC Sao Paulo i Brasilien. Den roliga delen är att det kommer bli en re-match för Silva mot mannen som varit hans svåraste motståndare hittills i UFC. Alltså mannen som säljer in sig som ett proffesionellt rövhål, Chanel Sonnen. Mannen som efter han återkommit efter sin avstängning slagit The American hero number 1 just nu i UFC Brian Stann genom submission. För drygt två veckor lyckades han även med att slå den svårslagne Michael Bisping i en riktigt jämn och underhållande match. Så ja Anderson Silva står i min mening inför en av sina svåraste matcher så här långt i sin karriär mot Sonnen. Hemmapubliken kommer dock heja fram honom som han skulle vara deras sista hopp då Chanel Sonnen kommer se till att han är riktigt hatad av publiken. Om jag ser fram emot den här matchen? Det var en enkel fråga: Lika mycket som amerikaner ser fram emot Super Bowl ungefär.

Text: Dennis Johansson

Sveriges förstarankade längdhoppare på både dam- och herrsidan premiärtävlade inomhus ikväll i Botnia Games i Vasa i Finland. Carolina Klüft inledde tävlingen med ett hopp på 6.03, detta följde hon upp med en jämn serie men längre än öppningshoppet nådde hon inte. Med detta resultat slutade hon tvåa i tävlingen efter ryska Anna Nikitenko, som hoppade 6.14.

Michel Tornéus låg efter fem av sex omgångar tvåa på 7.73, tre centimeter bakom Tyrone Smith från Bermudas. I sitt sista hopp hoppade sedan Tornéus 7.84 och i och med Smith’s följande övertramp stod svensken som segrare i premiären.

Främst Therese Johaug satte direkt full fart uppför backarna ut från stadion och drog med sig Marit Björgen och Justyna Kowalczyk i släptåg. Dessa tre höll tempot och ökade stadigt avståndet till den bakomvarande gruppen där bland annat Charlotte Kalla fanns med.  Efter sex kilometer, i samma stigning som tidigare, lade Johaug sedan in ännu ett ryck och fick även Björgen att släppa. Vid skidbytet efter 7,5 kilometer hade Johaug och Kowalczyk tio sekunder ner till Björgen och ytterligare 35 sekunder till klungan. Toppduon fortsatte på inslaget spår under fristilsdelen och Kalla tillsammans med Vibeke Skofterud tog upp jakten på en allt tröttare Björgen.  På näst sista varvet, återigen i samma backe, avgjorde Johaug loppet när hon frenetiskt tuggade meter i ett klart högre tempo än polskan. Segern var till slut odiskutabel och Johaug visade samma beslutsamhet och form som för ett år sedan under VM i Oslo. Kalla som jobbade hårt i jakten på Björgen fick efter ett väl genomfört lopp slutade på fjärde plats. Maria Rydqvist och Emma Wiken slutade på 16:e respektive 24:e plats.

Ryssarna var aktiva och satte direkt fart på denna skiathlon över 15+15 km, vid varvningen efter 5 km var italienaren Roland Clara enda icke-ryss bland de tio första. Hemmaåkarna, i synnerhet Maxim Vylegzhanin, grillade fältet rejält under slutet av den klassiska delen och  ut från stadion efter skidbytet var det fem ryssar i täten. Efter en avvaktande inledning av skatedelen var det Dmitry Japarov som med 6 km kvar tog tag i taktpinnen och ryckte tillsammans med Roland Clara åt sig en lucka på drygt sex sekunder, detta var dock rutinerade Tobias Angerer vaken på och drog med sig klungan ikapp de två utbrytarna. På väg in till stadion och avslutningen var det återigen ryssarna som dominerade, Ilia Chernousov och Maxim Vylegzhanin var starkast och var de två som gjorde upp om segern. Där drog Vylegzhanin det längsta strået och spurtade hem förstaplatsen, bakom toppduon sprängde Angerer det ryska blocket och tog helgens andra tredjeplats efter målfoto mot Eugeniy Dementiev. Inga svenskar deltog i loppet och därmed tappade Marcus Hellner sin tredjeplats i totala världscupen till kanadensaren Devon Kershaw.