The South Wales Derby & Fredagstips

Vi börjar självklart med en rejäl uppladdning inför lördagens hetaste match. Då snackar vi inte Premier League, utan The Championship. Lördag förmiddag spelas ett av mina favorit-derbyn – Nämligen det helwalesiska rivalmötet mellan Swansea och Cardiff. The South Wales Derby, som det kallas, är jäklar i mig ett hett möte. Städerna ligger på walesiska sydkusten, och det är inte mer än sex mil mellan dem. Båda städerna har sina rötter i stål och gruvindustrin, och av de två är det Swansea som lite slarvigt räknas som den mer fattiga arbetarstaden. Det ska dock säga att det inte gäller i särskilt stor utsträckning idag, då ingen utav städerna lider av massarbetslöshet eller stor fattigdom. Icke desto mindre gillar Cardiff-fansen att sjunga om “The Swansea slums”.

På tal om sånger så ska ni inte bli förvånade ifall ni hör Swansea-fansen uppmana Cardiff-fansen att ”swim away”. Det hela grundar sig i att cirka 30 Cardiff-fans, efter en match 1988, blev jagade av en stor grupp “Swans” ända ut i vattnet i Swansea bay innan polisen kom till deras räddning.

När vi ändå är inne på anekdoter kring The South Wales derby tänkte jag bjuda på en liten Topp Tre-lista med minnesvärda händelser kopplade till just detta derby.

3. 2008, Swansea-Cardiff 2-2. Lagen möts i en ligamatch för första gången på nio år. Swanseas Darren Pratley gör matchens första mål och firar med att göra bröstsimtag – Naturligtvis kopplat till ovanstående swim away-anekdot.

2. 1980, Cardiff-Swansea 3-3. Swansea, med legenden John Toshack i spetsen, låg tvåa i dåvarande andradivisionen när de åkte för att besöka ärkerivalerna. De ledde med 3-1 med två minuter kvar, men matchen slutade 3-3. Swansea grejade till slut att gå upp till högsta divisionen den säsongen. Då slutförde man också en resa som började i division four och slutade division one, och resan tog fyra år. Naturligvis stor bonus för de Henrik Rydström-korta shortsen och målgesten som följs av majoriteten av målen; Två armar upp i luften, och inget mer. Inget suga på tummen, inga hyschande fingrar, eller annat bjäfs.

1. 1993, Cardiff-Swansea 1-o. Det är svårt att kalla den här matchen trevlig, men minnsvärd är den garanterat och den säger en hel del om rivaliteten. Under en tid efter denna match gjorde FA ett undantag mot den regel som säger att ett hemmalag alltid måste tillhandahålla ett visst antal biljetter för bortafans. Fans till Swansea fick inte åka till Cardiff, och vice versa.

Det ska sägas att det idag inte är lika stort hat mellan klubbarna, även om det inträffat incidenter även nyligen. Så sent som i våras träffades domaren Mike Dean i huvudet av ett inkastat mynt när lagen möttes på Ninian Park. I samband med matchen uppstod det också bråk mellan Cardiff-fans och polis.

Vi hoppas förstås på en het tillställning imorgon, men utan våld och bråk.

Cardiff hamnade sjua förra säsongen, och missade Play Off med ofattbart liten marginal, och på grymmast tänkbara sätt. De hamnade på samma poäng som Preston, och båda lagen hade +12 i målskillnad. Men Preston knep sjätteplatsen tack vare att de hade gjort ett (!) mål mer än Cardiff – Och detta för att Cardiff förlorade med 6-0 i sista omgången. Mot vilka? Just det, Preston. Hade Preston vunnit med 5-0 så hade Cardiff tagit sjätteplatsen. 6-0-målet släppte de in i 86e minuten. Den här säsongen är de förstås ute efter revansch, och jag blir inte förvånad ifall de lyckas. De ligger just nu trea i CCC och de har ett klart intressant lag. De kan mycket väl knipa en Play Off-plats i maj. Förutom Chopra (11 mål) och Whittingham (10 mål) så är det  värt att hålla ögonen på Joe Ledley. En hårdför men bollskicklig mittfältare som har ett jäkla tryck i vänsterfoten. Det är en tidsfråga 22-åringen får chansen i PL-klubb.

Swansea gick upp till CCC till förra säsongen och gjorde det strålande när de hamnade åtta – En placering, och sex poäng efter ärkerivalerna. Just nu ligger laget på en elfte plats, och under förutsättningarna får man säga att det är bra gjort. Swans tappade en tongivande mittfältare i Jordi Gomez och sin bästa sin bäste målskytt Jason Scotland inför säsongen. Båda gick de till Wigan. Eller gick och gick. De blev medsläpande av Wigans nye manager Roberto Martinez som ju också lämnade Swans för Wigan till denna säsong. Nu leds laget av den förre Juve-mittbacken tillika Serie A och Champions League-vinnaren Paolo Sousa. Swans har ett väldigt bra försvar där bland annat Man United-produkten Alan Tate är en av stöttestenarna. Värre är det med målskyttet. Tomrummet efter Scotland är stort, och laget har gjort minst mål i hela CCC.

Det är två formstarka lag som intar Liberty Stadium imorgon. Swansea har gått obesegrade i nio matcher, och gästerna från Cardiff har sex matcher i följd utan förlust. Det är naturligtvis helt fruktansvärt tråkigt att matchen inte sänds i svensk TV. Jag hade hoppats att den skulle dyka i tablån, det gjorde den nämligen förra säsongen. Men icke. Låt dock inte detta stoppa er. Gör er själva en tjänst och leta upp en pub med engelska kanaler eller surfa fram en vettig stream. Ni vill inte missa den här matchen.

**********************************************

Över till PL. Fem matcher imorgon.

Matchlistan, tillika min rad i Fredagstipset ser ut som följer:

Aston Villa-Bolton – 1
Blackburn-Portsmouth – X2
Man City-Burnley – 1
Tottenham-Sunderland – 1
Wolves-Arsenal – 2

Villa såg för bara ett par veckor ut som ett lag som höll på att accelerera upp ordentligt i form. Men de har helt klart stött på ett par speedbumps sedan dess. Tre raka matcher utan en seger i ligan nu, och förlustmatchen mot West Ham i onsdags var förstås riktigt tung. Bolton såg också ut som ett lag som höll på att hitta tillbaka till sitt vanliga svårspelade och tunga jag. Sedan kom Chelsea x2 och tvångsmatade dem med humblepie. Här handlar det alltså om två lag som väldigt gärna vill hamna på rätt spår igen. Egenskaper som karaktär, vilja och grundtro kommer spela avgörande roller. När det kommer till att ta fram dessa egenskaper ur spelare så anser jag att få tränare i världen är bättre än Martin O’Neill. Hans förmåga att motivera sina spelare, och förstås det faktum att Villa har fördel av hemmaplan och ett bättre spelarmaterial känns som en bra grund för en etta.

Blackburn har haft det lite småjobbigt på senare tid. Derbysegern mot Burnley var förstås viktig ur prestigesynpunkt, och det var en moralhöjare. Men de senaste veckorna har man också mött Arsenal, Chelsea och Man U. Tre matcher i vilka man inte har haft skuggan av en chans. Det är jobbigt att bli utspelade tre gånger inom loppet av en månad, och det kan ta ett litet tag att hamna på scratch rent mentalt igen. Dessutom har laget haft lite grissjuka att brottas med. Pompey däremot har plockat poäng i tre av de fyra senaste matcherna, och förra helgen mot Wigan var det rena rama islossningen. Jag blir inte ett dugg förvånad ifall Harts mannar åker till Ewood med ganska stor tro på sig själva. Dessutom kan jag känna att Pompey har ganska mycket speed och finurlighet i laget, och det kan passa rätt bra mot ett Blackburn som präglas mer av fysik och cynism. Jag garderar med kryss, men tror faktiskt ganska mycket på Pompey.

Finns det någon anledning att tro på Burnley mot City? Jag kan då inte se någon. För det första så har City bättre spelare på precis varenda position. För det andra har Burnley än så länge varit rent ut sagt hopplösa på bortaplan. 17 insläppta på fem bortamatcher bådar ju inte direkt gott när man ska ställas mot City, som ju faktiskt har en hel del offensiva vapen i sin arsenal, och som är ett riktigt bra hemmalag. Helgens säkraste tecken, om ni frågar mig.

Defoe är tillbaka i Spurs efter sin avstängning. Lennons medverkan är dock högst osäker, och Modric och Bassong är garanterat borta. Tottenham har förstås alla möjligheter att vinna över Sunderland trots skadorna, men det råder inga tvivel om att Lennon och Modric är viktiga pjäser för dem. Sedan Modric försvann har det gått lite tyngre, och mot Gunners kunde vi se att Spurs tappar en dimension när de inte kan utnyttja den fart som Lennon besitter. Jag tror det här blir en riktigt jämn match, men Sunderland som ju också har en nyckelspelare borta i Cattermole är betydligt bättre hemma än vad de är borta, och de har förfärligt svårt att hålla nollan. Jag blir inte förvånad ifall Sunderland kniper en pinne, men jag håller Spurs som favoriter.

Om City var helgens säkraste tecken så är Gunners helgens näst säkraste. Wolves har faktiskt gått snäppet bättre än vad jag trodde i inledningen. De har visserligen inte mäktat med mer än två vinster på sina inledande tio matcher, och de ligger inte bättre än precis ovanför strecket. Men de har egentligen bara fallit igenom totalt i en enda match (Sunderland, borta, 2-5) och jag håller med tränare Mick McCarthy som för ett tag sedan sa att hans spelare lär sig snabbt. Trots det kan jag inte se dem få med sig något mot Gunners. Därtill är Londonlaget just nu på tok för bra, och på tok för målfarliga. Jag skrev igår att Arsenals spel just nu präglas av glädje, och jag tror de skrattar sig igenom matchen mot Wolves, och vinner med två-tre mål.

Dags för era rader, och det vore väl själva f-n om ingen av oss prickar in full pott imorgon.

**********************************************

Jag jobbar en del i helgen, men hoppas hinna göra ett inlägg om söndagens stormatch på Stamford.

Vi hörs när vi hörs. Trevlig helg på er alla.