Back to Top

Tomas Brolin är en av Sveriges, genom tiderna, mest kända fotbollsspelare. Han var bland annat med i VM 1994 då Sverige tog brons. Detta är en av hans största idrottsliga framgångar i karriären som även har andra stora framgångar med bland annat vinster i UEFA-cupen och Cupvinnarcupen. Han har även fått Guldbollen två gånger.

Karriären börjar tidigt

Att Brolin skulle bli fotbollsproffs var tydligt redan i tidig ålder. Han började spela fotboll som sexåring och när han var 14 fick han förtroendet att spela i A-laget (Näsvikens IK).

För att utveckla sig valde han att gå på fotbollsgymnasiet där han kunde varva klassisk gymnasieutbildning med fotbollsträning både på teoretisk och praktisk nivå. Det var även här han blev ”upptäckt”. Brolin tränades delvis av Anders Grönhagen som tidigare spelat i landslaget och som fått mycket beröm för sitt arbete med GIF Sundsvall. Det var Grönhagen som delvis såg till att Brolin kunde värvas till sitt första allsvenska lag.

Brolin värvades därför till GIF Sundsvall och år 1987 kunde han därmed göra debut i allsvenskan. Någon snabb succé var det däremot inte tal om. Han var 17 år och inte fullt utvecklad i teknik och taktik samtidigt som han fick en del småskador som stoppade möjligheterna till utveckling. Men det var ändå många som hade ögonen på honom och såg hans potential.

Till säsongen 1990 valde IFK Norrköping att värva honom. Ett lag som då var regerande mästare och därmed sökte efter spelare som kunde hjälpa laget att hålla sig kvar i toppen. Att de värvat rätt person skulle snart visa sig.

Redan i första matchen, mot IFK Göteborg, gjorde Brolin tre mål när hans Norrköping vann med hela 6-0. Under denna match gjorde han den målgest som han sedan hade kvar under hela sin karriär.

Samma år som han värvades av Norrköping fick han även för första gången spela i landslaget och även denna debut resulterade i stora framgångar. Visserligen var förbundskaptenen något tveksam till att ta med den oerfarna 20-åringen med Brolin gav svar på tal. Han byttes in mot Italien i en VM-kvalmatch och lyckades göra två mål.

Italien

Under kommande VM förlorade Sverige med 1-2 samtliga matcher och gick därmed inte vidare till slutspel. Men många klubbar hade haft ögonen på honom under VM och det dröjde inte länge förrän Parma värvade honom. För Brolin var det ett steg framåt i karriären men Parma var ändå inte ett av de bästa lagen i Italien. De hade precis tagit sig upp i Serie A och satsade på att skapa förutsättningar för att stanna kvar i den högsta ligan. Samma år fick Brolin sin första guldboll.

Parma lyckades bra i serie A och slutade på en femteplats. Därmed lyckades man för första gången nå Europaspel vilket i sig skapade stora inkomster för laget.

Under säsongen 91/92 kom så första titeln. I ligan slutade de sexa men i cupen gick det bättre. Efter en finalserie mot Juventus som slutade 2-1 kunde de lyfta bucklan. Att Parma nu var ett lag att räkna med i Serie A var helt klart. Säsongen efter fick de lyfta bucklan i Cupvinnarcupen.

Stjärna

Under EM 1992 och inte minst VM 1994 var Brolin en av de bästa och mest uppskattade spelarna i landslaget. Här fick han även en tydligare roll i hur spelet skulle byggas upp genom att han flyttades ner från anfall till mittfält. I turneringen gjorde han tre mål, spelade fram till flera andra och tog en plats i ”Världslaget”. Även i Parma var han ”navet” som styrde spelet.

Vändningen

En idrottsstjärnas karriär kan tändas snabbt, och släckas lika snabbt. Det räcker med en skada för att framgångarna ska få ett abrupt slut – vilket Brolin tydligt visar.

Året är 1994 och Brolin spelar en match mot Ungern (EM-kval). Precis vid en framspelning till Martin Dahlin skadar han vänsterfoten. På TV-bilder går det att se att foten viker sig under honom. Det visar sig att den är bruten och även om han satsade hårt på rehabilitering så kom han aldrig tillbaka till den nivå som han spelade på tidigare.

Flytten till Leeds United (från Parma) var ett tecken på att karriären var på nedgång. Samtidigt var han då den dyraste spelaren någonsin som ett engelskt lag köpt. Det var inte bara sportsmässigt som problemen dök upp. Han hade ofta problem med ledningen för klubben vilket resulterade i att han inte ens dök upp när träningarna började efter sommaruppehållet 1996. Resultatet blev böter och att han lånades ut till FC Zürich.

Konflikten mellan Brolin och Leeds eskalerade kommande tid. Brolin ville absolut inte spela för Leeds vilket gjorde att han till och med tog egna pengar och betalade klubben så att han kunde lånas ut till Parma. Framgångarna uteblev däremot och han var tvungen att återgå till Leeds sommaren 1997.

I oktober hittade de bägge parterna till slut en lösning. Kontraktet avslutades och Brolin var fri att gå till vilken klubb han ville. Samtidigt hade väldigt lite träningstid och matchtid i bagaget vilket inte minst syntes på att han nu var överviktig. Många trodde att hans karriär var helt slut men det fanns fortfarande lite kvar att ge.

Oväntat, enligt många experter, började han spela för Crystal Palace FC. Därefter blev han assisterande coach samt tolk i det fall som tolkning behövdes från engelska till italienska. När kontraktet tog slut 1998 åkte han tillbaka till Sverige och därmed var den internationella karriären slut.

I augusti samma år gick han offentligt ut med att han inte längre skulle spela fotboll på högsta nivå. Den sista matchen spelades på betydligt lägre nivå än vad han spelat på under flera år. Han hoppade in 15 minuter hos laget Hudiksvalls ABK – som målvakt.